Snart…Äntligen!

cantwaitTiden går och vi närmar oss dagen som alla i spelbranschen väntar på och längtar till som barn till julafton. Den statliga spelutredaren är klar, han har stängt ned Twitter och nu handlar det om att fila på presentationen och få betänkandet i tryck. Nu finns det inte längre möjlighet att påverka utredare Hallstedt i någon riktning och så snart betänkandet är presenterat kommer fokus att flyttas över till politikerna som har att ta ställning till utredarens förslag och som förhoppningsvis skyndsamt kommer att lagstifta om en ny, modern spellagstiftning. En lagstiftning som i grunden förändrar svensk spelmarknad och som därmed, i någon mån, kommer att påverka alla Sveriges spelintressenter.

Senast den 31 mars ska utredaren, tillika avgående generaldirektören för Lotteriinspektionen, Håkan Hallstedt, presentera sitt förslag till en ny spelreglering. Regleringen ska bygga på ett licenssystem som innebär att alla som agerar på den svenska spelmarknaden ska göra det med behöriga tillstånd och andra aktörer ska stängas ute. Regeringen har i sina direktiv till utredningen pekat på vikten av att skapa en spelmarknad som präglas av ett högt konsumentskydd och att de negativa konsekvenserna av spelandet måste begränsas. Regeringen understryker att spelanordnare måste ta ett socialt ansvar och vidta åtgärder så att spel sker på ett ansvarsfullt sätt och att problemspelande motverkas. Efterfrågan på onlinespel ska kanaliseras till säkra och kontrollerade erbjudanden. Krav kommer att ställas på att den som vill anordna spel om pengar, är lämplig att bedriva verksamhet av detta slag och ett licensbeslut kommer att föregås av en grundlig granskning. Den grundläggande utgångspunkten är alltså spelansvar.

Samtidigt vill regeringen att Hallstedt ska tänka på att bevara förutsättningarna för finansiering av statens verksamhet och allmännyttiga ändamål som idag finansieras av intäkter från spelverksamhet. Spelutredaren har alltså haft ett antal mer eller mindre komplexa frågeställningar att svara på och överväganden att göra: Här är några exempel:

  • Vilka spelformer som ska vara tillåtna på den svenska marknaden och i vilken omfattning samt hur spelformer som inte bedöms lämpliga ska regleras. 
  • Vilka tekniska krav som kan behövas för att uppnå en hög säkerhet i spelen.
  • Bedöma om det finns behov av att reglera återbetalningsnivåerna (priset).
  • Lämna förslag till ändamålsenliga marknadsföringsbestämmelser i lotterilagen, för ett licenssystem.
  • Lämna förslag till ett heltäckande system för avgifter och beskattning.
  • Föreslå åtgärder som kan behöva vidtas för att effektivt stoppa olicensierade aktörer från att verka på den svenska spelmarknaden.
  • Lämna förslag på snabba och effektiva sanktionsåtgärder mot aktörer som verkar på spelmarknaden utan tillstånd eller som bryter mot uppsatta licensvillkor.
  • Föreslå vilken eller vilka roller staten bör ha på en omreglerad marknad och analysera vilka konsekvenser en omreglering får av värdet på det statligt ägda spelbolaget Svenska Spel. Även föreslå vilken funktion, ansvar och organisation nuvarande Lotteriinspektion ska ha vid införandet av ett licenssystem.
  • Analysera hur ideella organisationer även fortsättningsvis ska kunna finansiera en del av sin verksamhet genom intäkter från spel och lotterier.

Licensvillkoren måste vara tillräckligt attraktiva för att så många spelbolag som möjligt väljer att ansluta sig till licenssystemet. Samtidigt tillräckligt strikta för att inte göra avkall på konsumentskydd/spelansvar eller för den skull statens intäkter. Utredaren har vid flera tillfällen nämnt ett mål om att 90% av allt spel framöver bör ske på licensierade bolag inom systemet.

Det är alltså många intressen som ska tillvaratas och det tvingar Hallstedt till en del kompromissande. Vad ska man då ha för förväntningar på utredningen? Varför kommer just den här utredningen att falla politikerna i smaken när de tidigare har ratats och spelfrågan ständigt har skjutits på framtiden och över nästa val? Jag tycker nog att vi ska ha stora förväntningar och vara optimistiska, av flera skäl. Det är lite ”nu eller aldrig” och det är Hallstedt väldigt medveten om. Känslan är att han har tänkt på allt och har erforderlig kunskap och erfarenhet för att kunna navigera mellan olika intresseområden, så att de flesta blir någorlunda nöjda. Sedan handlar det om politik och inget är klart förrän riksdagen har klubbat och i politik kan allt hända. Det är ju dessutom val redan nästa år 2018. Känslan just nu är trots allt att nuvarande regering och inte minst ansvarig minister är mycket mån om att styra upp, den idag ganska vilda och ojämlika spelmarknad vi ser. Hur som helst så kommer regeringen med stor sannolikhet att få ett underlag i Hallstedts betänkande som är gediget och genomtänkt.

Alla punkter ovan, är var och en viktiga områden. Jag brinner som bekant för det som rör konsumentskydd och spelansvar och är därför nyfiken på hur strikta licensvillkoren kommer att vara i det avseendet. Idag betraktas det som ”gott spelansvar” om ett spelbolag tillhandahåller frivilliga hjälpverktyg som insättningsbudget och möjlighet till självavstängning. I bästa fall finns det ett självtest på spelsajten där kunden kan testa sina spelvanor. De mest innovativa företagen har system som tillser att de inte marknadsför sig mot problemspelare. Detta hör nu till historien och framtidens spelansvar kommer att behöva bli mer sofistikerat, utvecklat och individuellt.

Spelbolagen behöver bli duktiga på att använda den data de sitter på och den kunskap de har om sin kund. De behöver lära sig att analysera kundens spelbeteende och sedan använda den informationen till att sätta in olika ändamålsenliga åtgärder och kommunikation till de som behöver. Detta för att förhindra att spelare successivt utvecklar spelproblem men även att faktiskt agera, när de ser att en kund redan spelar destruktivt och utom kontroll. Lika skickliga som många spelbolag är på att upptäcka när en kund är ”för duktig” och därefter kasta ut honom eller limitera insatserna, behöver de bli på att förstå när en kund är ”dålig” och har spelproblem, hur lönsam hen än må vara.

Jag tror att Hallstedt här kommer att sätta ned foten. Han har under utredningens gång sänt ut sådana signaler. Jag tror att han kommer att föreslå att det ska vara obligatoriskt med ett BTS (Behaviour Tracking System). Ett system som effektivt och systematiskt analyserar spelbeteenden och som kan observera olika grader av spelproblem. Denna avancerade teknik finns redan men används antingen inte alls eller i bästa fall mycket lite. Hallstedt vill, som det verkar, även se utvecklade rutiner hos spelbolagen i syfte att agera på informationen de har om sina spelkunder – vidta lämpliga åtgärder och sätta in kommunikationsinsatser med mål att stävja problemen. Jag tror, helt enkelt att det i en framtida reglering inte kommer att accepteras att spelbolag sitter på första parkett och tittar på, när en kund spelar sig sönder och samman. Spelbolagen kommer inte att, som idag, kunna delegera allt ansvar till spelaren utan kommer att behöva ta ansvar för att försöka hjälpa spelaren till insikt. Detta kommer inte att ske utan lagstiftning och känslan är att Hallstedt och politikerna har förstått det.

Här finns idag ett problem, då dessa åtgärder kan komma i konflikt med personuppgiftslagens bestämmelser. Utredaren har därför fått uppgiften att bedöma och lämna förslag kring hur det ska kunna lösas. Om det kan göras undantag från dessa regler som samtidigt är förenliga med EU:s dataskyddsregleringar. Personligen tror jag att Hallstedt kommer att hantera PUL-frågan galant. Han kommer att föreslå en reglering härvidlag som är proportionerlig ur en integritetsaspekt och som kan motiveras med hänvisning till sitt syfte, nämligen att undvika avarterna med spel såsom missbruk och beroende. Svenska folket ska spela som förströelse och underhållning, inget annat. 

Att hjälpverktygen blir obligatoriska, likväl standardiserad information om risker med spel samt information om stödlinjer/hjälpinsatser, obligatorisk anslutning till kommande självavstängningsystem, ser jag som självklarheter. Jag har stora förväntningar men är samtidigt optimistisk. Jag tror Hallstedt fixar det – Vem annars?

Snart vet vi…Äntligen!

2017-03-09

Magnus Rydeving
Rådgivare/Föreläsare
Spelberoende- & Spelansvarsfrågor

Unibet bryr sig inte!

FullSizeRenderJag hör ofta företrädare för spelbolag säga att 98% av befolkningen har spel som ett problemfritt nöje och att blygsamma 2% inte kan kontrollera sin lust att spela om pengar. Att det är så i alla länder och att så har det alltid varit och det får vi leva med. Man marginaliserar därmed ett allvarligt folkhälsoproblem och man far dessutom med osanning.

Det stämmer visserligen att omkring 2 % av befolkningen 16-84 år har olika grad av spelproblem. Men då ska vi komma ihåg att det endast är 27% av befolkningen i Sverige som spelar regelbundet (minst månadsvis) om pengar. Det är f.ö. en minskning från 44% (sk. speldeltagande) vid förra mätningen 2008/2009. Under perioden har även befolkningen ökat från 9,2 miljoner invånare till dagens 9,8 miljoner.

Färre individer finner alltså aktiviteten spel om pengar som intressant och ändå ligger problemspelandet relativt konstant som andel av befolkningen. Omsättningen satsade kronor minskar inte utan ökar ungefär i takt med övriga ekonomin. 

Färre spelar alltså men för mer pengar och sett som andel av den spelande befolkningen så ÖKAR således problemspelandet. Det finns även indikationer på att andelen i befolkningen med allvarliga spelproblem ökar kraftigt, trots att speldeltagandet alltså minskar.

Så när VD för Unibet uttalar sig (15 min 20 sek in i inslaget) i samtal med deras största ägare, Swedbank, så är han ute och cyklar. Han gör det som de flesta spelbolagsföreträdare gör, han pratar om spelproblem ur ett befolkningsperspektiv och utgår ifrån att hela befolkningen spelar. Det hade naturligtvis varit mer relevant och intressant att veta hur det står till med problemspelandet i Unibets kundreskontra och framförallt vad de tjänar på denna lönsamma, för att inte säga nödvändiga kundgrupp.  

Unibet erbjuder endast spel online inom de fyra produktkategorierna Sportsbettning, Poker, Bingo och Casino, alltså spel som anses ”farligare” ur beroendesynpunkt och där andelen problemspelare är betydligt högre än 2%. Tillväxten finns just nu inom Casino och Livebetting och som VD mycket riktigt påpekade så är det viktigt att ta marknadsandelar nu, inför en kommande omreglering i Sverige och då gärna en så hög andel ”aktiva” kunder som möjligt.

Samtidigt som Unibet vill växa i högrisksegmenten Onlinecasino och Livebetting så säger VD i samma intervju att de inte vill ha några spelberoende kunder. Ett sådant uttalande blir trovärdigt först när VD berättar för aktieägarna vilken andelen problemintäkter är och vad det skulle kosta om man ”walk the talk”. Det finns indikationer på att de 10% av spelarna som spelar mest står för uppemot 80% av intäkterna i vissa spelformer. Det är i denna grupp vi hittar de lönsamma spelmissbrukarna. Kunder som Unibet säger sig inte vilja ha men som de gör allt för att såväl rekrytera som behålla. 

Jag har nyligen granskat en klients spelhistorik hos just Unibet. Han har spelat brutalt under många år och missbruket accelererade de senaste åren. Jag summerar till omkring 4100 insättningar och totalt 11.000.000 kronor insatt (netto) till sitt spelkonto på Unibet som han var trogen i alla år. Alla pengar är förlorade, bortspelade. Pengarna hade han förskingrat från sin arbetsgivare. Klienten sitter nu i fängelse.

Klienten led av allvarligt spelberoende och flera ”markörer” som man brukar använda sig av för att upptäcka spelproblem fanns på plats: 

  • Antal insättningar
  • Antal köpta spel
  • Total förlust
  • ”Chasing”
  • Toleransökning
  • Spelbeteende
  • Förändring i spelbeteende
  • mm.mm

Det fanns alltså inga tvivel om denna kund. Han var så spelberoende som det bara går att bli och han uppvisade ett mycket destruktivt spelbeteende. Bara det faktum att någon gör 2335 insättningar och sprätter iväg knappt 7 miljoner som min klient gjorde de sista 3 åren av sin ”spelkarriär” borde väl tända någon varningslampa men icke hos Unibet. I deras värld tycks min klients beteende vara helt normalt.

Samtidigt hävdar Unibet b.la. följande: 1. -”Vi har såväl system som rutiner som ska fånga upp problematiskt spelande”.  2. -”Vi vill inte ha några spelberoende kunder”. 

Så nästa gång Swedbank mys-intervjuar VD för börsnoterade Unibet som de äger aktier i så skulle jag vilja att de vässar frågorna ett snäpp: -”Hur kunde ni missa denna klient”? -”Hur stor andel problemintäkter har egentligen Unibet”? Hur fininställt är egentligen programmet ”Player Safety – Early Detective System”? Det skulle jag vilja veta som ägare i dessa CSR och hållbarhetstider. Inte minst då det verkar finnas en finansiell risk i affärsmodellen. Vad händer med lönsamheten (och aktiekursen) när de inte längre kan förbruka spelberoende kunder på det här viset, i en framtida omreglering?

Min klient lyckades de hur som helst inte fånga upp utan som vanligt blev han istället uppvaktad av VIP-ansvarig som gav honom gratispengar att spela för, bjuden på lyxresor och uppmuntrad att spela ännu mer. De tjänade helt enkelt massor med pengar på honom som de inte borde tjänat. Lyssna gärna på dokumentären ”Casinomiljarderna”. Det handlar om en annan spelare men ger en inblick i företagskulturen på detta börsnoterade spelbolag. 

När jag så småningom konfronterar Unibet och försöker diskutera klientens ”case” så kan man sammanfatta det ungefär såhär: -”Vi bryr oss inte”. Ingen empati, ingen medkänsla med en f.d. stor kund som råkat illa ut. Inget ansvar vare sig ekonomiskt eller på annat sätt. Ingenting. Han får helt enkelt skylla sig själv.

Det är alltså dessa herrar som menar att det inte behövs lagstiftning utan att det räcker med självreglering. Ja, herregud…

Magnus Rydeving
Rådgivare & Föreläsare
Spelberoende- och spelansvarsfrågor

Spelarens ansvar

hnder i ansikteMina inlägg på bloggen har länge handlat om spelbolags eventuella ansvar att observera och kommunicera med kunder som spelar destruktivt och som faktiskt skadar sig själv och andra. Det har handlat om begreppet spelansvar och att spelbolagen bör fylla sin retorik med ett tydligare innehåll.

Spelföretag ska inte ställa diagnoser på sina kunder, det ska läkare och psykologer göra. Däremot så bör de ha kunskapen, att om en kund spelar t.ex. onlinecasino (som är ett högriskspel) för miljonbelopp varje år och dessutom gör mängder med ”mindre” insättningar till spelkontot dagligen, då är sannolikheten väldigt stor att just den kunden faktiskt har spelproblem. Lägg till ett par ytterligare ”markörer” och spelbolaget kan vara tvärsäkra på att allt inte står rätt till och att individen sannolikt spelar bort pengar som inte är sina egna. Det minsta man kan begära då, är väl att spelbolaget inte uppmuntrar just den kunden att spela bort ÄNNU mer pengar? Så fungerar det tyvärr just nu och det är vad denna debatt bör handla om.

De flesta som får insyn i spelbolagens metoder håller med om att det är omoraliskt att de ska tjäna så mycket pengar på bekostnad av så många tragiska livsöden. En och annan menar dock att ”spelaren får väl skylla sig själv” och ”alla måste ta ansvar för sina handlingar”.  

”Skylla sig själv”, vet jag inte. Det här är ett allvarligt beroendetillstånd som gör mycket med individen. Det är starka krafter och kemiska processer i hjärnan. Det kan vara, en i övrigt, normal individ men som inte kan kontrollera sin lust att spela om pengar. Hon spelar inte för nöjes skull och inte heller för spänningen eller som förströelse. Hon spelar för att undvika abstinens och ångest och för att vinna pengar som oftast ska användas till att ställa saker och ting tillrätta.

Upptagenheten kring att spela och att skaffa pengar till spel är total. Många beroende är beredda att offra mycket för att kunna fortsätta missbruka, då det i princip är det enda kvarvarande sättet att skaffa sig en känsla av tillfredsställelse. Att pengarna tar slut hindrar därför ofta inte en spelberoende. Då lånas det från banker, sms-lån, kreditkortsföretag. Därefter från anhöriga, släktingar, vänner och bekanta. Sakta monteras moraliska spärrar ned och vissa är de som kliver över gränsen till kriminella aktiviteter och som stjäl eller förskingrar från t.ex. sin arbetsgivare i sin naiva jakt på storvinst. Det handlar inte om moral, intelligens eller om rationalitet. Det handlar om beroendeproblematik och det står i viss mån, utom individens kontroll. 

”Ta ansvar för sina handlingar” behöver belackarna inte heller oroa sig över. De flesta spelberoende vill och tvingas verkligen ta ansvar över konsekvenserna av sitt spelande, när det så småningom kraschar. Inte sällan med livslånga avbetalningar, kronofogde, skilsmässor och barn som far illa. Vissa orkar inte och tar livet av sig men de flesta kämpar på med sin behandling (de som har tur) eller med kamratstöd, för att få livet att gå ihop. Skam- och skuldkänslor ofta närvarande, då de har ställt till det för många i sin omgivning. Spelberoende är i allmänhet inte någon förmildrande omständighet i domstolar utan de som har begått brott får sina domar och får sitta av sina straff. De flesta som begått brott har gjort det för första och sista gången och de vill inte leva något kriminellt liv. De kämpar på och hankar sig fram och hittar så småningom glädjeämnen i livet som inte handlar om spel och pengar. Jag menar alltså att spelaren oftast, verkligen tar sin del av ansvaret.

Frågan nu är om spelbolaget och ägarna till spelbolaget tar sin del av ansvaret? Hur mycket pengar tjänar egentligen spelbolagen på individer med allvarliga spelproblem? Jag är ledsen att säga det men jag tror inte att de själva har en aning. 

Känns det okej? Jag tycker inte det!

2016-07-27

Magnus Rydeving
Rådgivare & Föreläsare
Spelberoende- och spelansvarsfrågor

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Betsson anmälda till KO

foto6
Spelbolaget Betsson har blivit anmälda till Konsumentombudsmannen och saken gäller otillbörlig marknadsföring i form av marknadsföring i strid med god marknadsföringssed och aggressiv marknadsföring. Anmälaren menar att Betsson även, på flera punkter, har brutit mot EU:s principer om konsumentskydd i samband med onlinespelande.

Anmälaren hemställer att Konsumentombudsmannen:

  • Väcker talan om förbud mot den beskrivna marknadsföringen enligt 23 § marknadsföringslagen (2008:486), förenat med ett kännbart vite och/eller
  • Väcker talan om marknadsstörningsavgift enligt 29 och 48 §§ marknadsföringslagen.

Nedan kan du ta del av anmälan, bilagor och efterföljande korrespondens mellan Betsson och konsumentverket. Handlingarna är offentliga och går att beställa genom att skicka ett mail till: konsumentverket@konsumentverket.se och ange dokument-ID 318775, 318844 och 318845.

Konsumentverket valde att öppna ett tillsynsärende mot Betsson (BML Group Limited) då de bedömde att bolagets marknadsföring varit aggressiv samt stridit mot god marknadsföringssed. De har därefter skickat en skrivelse ”angående otillbörlig marknadsföring av spelprodukter” till Betsson och efterföljande brevväxling redovisas nedan. 

Slutligen meddelade Konsumentverket den 3 juli 2017 att deras bedömning är att marknadsföringen, som riktats till en konsument med hasardspelsyndrom, utgör aggressiv marknadsföring som inte är förenlig med 7 § marknadsföringslagen (2008:486) (MFL) samt att marknadsföringen strider mot god marknadsföringssed enligt 5 § MFL. De väljer, trots sin skarpa bedömning, att inte vidta några rättsliga åtgärder. Detta då marknadsföringen härrör sig från 2012-2014 och alltså börjar bli lite gammal samt att rättsläget sedan dess har förändrats. Sedan 1 januari 2017 finns t.ex. ett krav på måttfullhet i lotterilagen. Sedan har vi spellicensutredningen som innehåller ytterligare lagförslag kring marknadsföring. Även SPER (spelbranschens riksorganisation) har tagit fram etiska riktlinjer efter tidpunkten för anmälarens spelande. Konsumentverket ska se till konsumentkollektivet och heller inte nödvändigtvis driva enskilda konsumenters ärenden. Med tanke på det förändrade rättsläget så skulle en prövning av de aktuella omständigheterna från 2012-2014 ha en begränsad betydelse för förståelsen av reglerna som de ser ut idag.

En seger för anmälaren således även om han hoppats på att ärendet skulle gå till patent- och marknadsdomstolen. Konsumentverkets tydliga bedömning av Betssons brister och brott mot marknadsföringslagar öppnar däremot möjligheter att med framgång pröva saken civilrättsligt i domstol.

Bakgrund:

Anmälaren har spelat onlinecasino på Betsson under 4 års tid. Han utvecklade ganska omgående ett spelberoende. Han spelade under perioden bort 6.400.000 kronor. Han spelade frekvent och har i genomsnitt genomfört omkring 3.500 spelomgångar/speldygn. När allt så småningom kraschade så visade det sig att anmälaren hade allvarliga spelproblem. Han screenades med full pott i NODS och hade 19 poäng i PGSI och han fick av läkare diagnosen hasardspelsyndrom (spelberoende). Individen behövde därefter genomgå en ingripande 12-stegsbehandling samt omfattande individuell terapi. Efter att anmälarens spel- och transaktionsdata blivit analyserad, framkommer mycket tydligt, anmälarens osunda, aggressiva och sjuka spelbeteende.

Skärmavbild 2016-07-22 kl. 12.32.53Skärmavbild 2016-07-22 kl. 12.33.06

Skärmavbild 2016-07-22 kl. 12.33.26

Betsson utger sig för att vara ett ansvarstagande spelbolag. På deras hemsida står det att läsa:

”Spel kan vara beroendeframkallande och få dig att förlora omdöme och pengar du inte har råd att förlora. Vi på Betsson vill att alla dina spelupplevelser ska vara så positiva som möjligt, även om du skulle förlora. Därför jobbar vi hårt för att hjälpa dig ha kontroll över ditt eget spelande”.

Anmälaren har inte vid något enda tillfälle fått ett enda mail, samtal, fråga eller annan riktad kommunikationsinsats som syftat till att få honom att reflektera över sitt sjukliga spelande. Istället har Betsson gjort precis tvärtom. De har uppmuntrat honom och uppmanat honom att spela ännu mer genom personliga erbjudanden om bonusar, kontanta pengar, resor och presenter. I ett mail så blir anmälaren inbjuden på en lyxresa till London med allt betalt. Detta, då han var en av de fyra ”mest lojala spelarna” hos Betsson.

Betsson skriver i sitt yttrande till Konsumentverket att ”Betsson varken insåg eller borde ha insett att spelaren ifråga hade ett spelmissbruk eller var på väg att utveckla ett sådant missbruk”.

Anmälaren menar att dessa kontakter och bonuserbjudanden har underhållit och förvärrat hans spelberoende. Inte minst då erbjudanden om ”gratispengar” ofta dök upp, efter några dagar utan spel, där Betsson uttryckte oro över att anmälaren skulle ha gått till en konkurrent, eller då de sett att anmälaren ”haft otur under helgen”.

Slutligen så menar anmälaren att dessa personliga erbjudanden och uppmaningar att spela, har haft ett för Betsson, avsättningsfrämjande syfte och är att betrakta som marknadsföring.

2016-07-22

Magnus Rydeving
Rådgivare & Föreläsare
Spelberoende- och spelansvarsfrågor

Ägaransvar

 

Betsson CasinoJag har precis tagit del av Betsson AB:s rapport för det andra kvartalet 2016. Bland annat kan man konstatera att intäkterna från Casino ökar med 11% till 683 miljoner kronor och under kvartalet utgjorde Casino hela 73% av bolagets intäkter. Mobila intäkter ökar och 41% av koncernens intäkter kommer från spel via mobil. Vidare så ökar antalet ”aktiva” kunder med hela 58% vilket b.la. är ett resultat av förvärvad verksamhet.

Onlinecasino är alltså spelbolaget Betssons absolut viktigaste produkt och den står för hela 3/4 av bolagets intäkter. Vi har tidigare här på bloggen skrivit om att risk- och problemspelare (10% av spelarna) står för 50% av satsade pengar. (Läs inlägget ”Money Talks”) Detta förhållande gällde för 8 år sedan för landbaserat, reglerat spel. Före det att onlinespelandet och framförallt casinospel online hade slagit igenom. Hur mycket av de 683 miljoner kronorna som Casinot genererade i intäkter till Betsson AB under de senaste 3 månaderna, som kommer från problemspelare kan vi bara spekulera i. Låt oss göra det.

Vad vet vi då om onlinecasino? Jo, att det betraktas som ett farligt spel. Det beror på flera faktorer; Det sker online,  det är kort tid mellan insats och utfall, slotsmaskinerna är konstruerade så att du ska fastna, spelaren ska få en illusion av kontroll och många upplevelser av ”nära vinst” som verkar förstärkande. 

Vi vet att minst 30% av de som spelar onlinecasino regelbundet (minst månadsvis) är problemspelare, alltså en betydligt högre andel än de 10% som tidigare gällde för landbaserat spel. Vi vet att hälften av hjälpsökande problemspelare uppger onlinecasino som primärt problemspel. Vi vet att många Casinospelare uppger att de inte har god psykisk hälsa och att det bland Casinospelare är mycket vanligt med ett riskfyllt alkoholbruk.

Vi vet att många Casinospelare lider av hasardspelsyndrom (spelberoende) och att det är ovanligt att de ger upp och söker hjälp. De är inte heller intresserade av, eller har inte förmågan, att sätta eller hålla sig till någon spelbudget. De flesta spelberoende Casinospelare spelar till dess att det kraschar och då brukar det uppdagas att de ljugit, lånat och stulit. Hur mycket pengar de har spelat bort beror oftast på vilken ”tillgång” de hade på pengar innan de blev avslöjade. Inte sällan handlar det om miljonbelopp. 

Om vi gör en mycket försiktig spekulation och säger att 10% av Betssons regelbundna Casinospelare har allvarliga spelproblem som medför ekonomiska, sociala och psykiska konsekvenser. De uppvisar ett spelbeteende som inte är friskt och spelet fyller en funktion av ångestbekämpning och självmedicinering. Det är inte förströelse, nöje eller spänning utan en jakt på jackpott. Många av dem spelar för andras pengar än sina egna. De är sjuka och borde inte spela helt enkelt. En försiktig spekulation är att denna grupp står för just 50% av Betssons intäkter från Casino. Om det stämmer så har Betsson haft intäkter på omkring 340 miljoner det senaste kvartalet som de inte borde ha haft. Bolaget hävdar nämligen att de inte vill ha spelberoende kunder. Lite märkligt när de är så lönsamma och då bolaget gör allt för att behålla dem. Men det är faktiskt så de säger.

En fundering som jag får just idag när Betssons VD, Ulrik Bengtsson presenterar sitt kvartalsesultat för aktieanalytiker och ägare är att ingen verkar se någon finansiell risk i det här. Ingen talar om ansvarsfullt spelande, ingen frågar om hur stor andel av intäkterna som kommer från problemspelare. Ingen verkar förstå att förr eller senare så måste de redovisa det och även presentera en handlingsplan för hur man ska komma tillrätta med problemet. Jag har svårt att se att spelutredare Håkan Hallstedt inte kommer att ha med det som en del i licenskriterierna i en förmodad omreglering framöver. 

Spelansvar på riktigt kommer att kosta mycket pengar i form av investeringar i kunskap, systemstöd och andra resurser. Det kommer framförallt att påverka lönsamheten negativt pga. just uteblivna intäkter från de oerhört lönsamma problemspelarna, för jag förmodar att storägare som Swedbank eller Handelsbanken inte vill tjäna pengar på bekostnad av tragiska livsöden. Det kanske t.om. kan bli en etisk diskussion kring om de ska äga Betssons aktie överhuvudtaget.

Tänk om det inte är 340 mkr som jag nu spekulerar kring? Tänk om det bara är 250 mkr/kvartal som rullar in till Betsson från problemspelarna? Det är mycket det också – En miljard om året som direkt skulle påverka resultatet och därmed torde skicka ned aktien en bra bit. En miljard kronor som Betsson gärna tackar nej till, för de vill ju inte ha några spelberoende kunder. Eller hur är det? Aktiekursen kanske är viktigare än kundernas hälsa?

2016-07-12

/ Magnus Rydeving
Föreläsare & rådgivare
spelansvars- och spelberoendefrågor

 

Money Talks…

Onlinespelbolagens främsta uppgift är att tjäna pengar till sina ägare. Precis som vilket annat aktiebolag som helst. Det finns dock stora skillnader mellan denna, fortfarande lite omogna bransch och andra – det är girigheten. Det verkar som om såväl onlinespelbolagen som dess ägare vill att pengarna ska in, till vilket pris som helst. De bryr sig inte om varifrån deras kunders pengar kommer eller för den delen, om hur deras kunder egentligen mår.MoneyTalks

Jag får ofta höra att spelbolagen, som en slags affärsmodell, inte vill ha spelberoende kunder. De förklarar det med att en spelberoende bränner ut sig för snabbt och försvinner sedan bort. Spelbolagen vill därför ha långa kundrelationer med normala kunder, säger de. Stämmer detta och i så fall – varför gör de ingenting åt det?

Vi kan läsa i befolkningsstudien Swelogs statistik att de, ca 10% av spelarna, som betraktas som risk- och problemspelare, står för drygt 50% av summan satsade pengar. Det är en väsentlig andel av spelbolagens affär. Då ska vi komma ihåg att dessa siffror är från 2008/2009 och avser alltså främst den gamla ”reglerade” delen av spelmarknaden och siffrorna har några år på nacken. Vad har hänt sedan dess?

  • Spel över internet har slagit igenom på allvar.
  • Farligare spelformer som onlinecasino har blivit populära.
  • Färre spelar. Men de som spelar gör det för allt mer pengar.
  • Andelen med allvarliga spelproblem ökar. 

Vi vet idag att 30-35% av de som regelbundet spelar på onlinecasino har spelproblem. Vi vet att hälften av de hjälpsökande som kontaktar stödlinjen uppger att onlinecasino är det primära problemspelet. Vi vet att det idag går snabbare att utveckla ett spelberoende, då spelet flyttat till internet och spelformerna blir farligare ur ett beroendeperspektiv.

Spelforskaren Per Bindes studie ”spelrelaterad förskingring i näringslivet” visar att alla de spelberoende kunder som förskingrar och stjäl från sin arbetsgivare, för att finansiera sitt spelande, ofta kan hålla på med detta i många år utan att bli upptäckta. Det kan emellanåt handla om många miljoner kronor som stjäls och spelas bort. Jag har sett exempel på spelbolag som gladeligen har tagit emot upp till 15 miljoner kronor över en 5-års period från en enda spelberoende kund. Detta utan att överhuvudtaget reagera.

Sannolikt så är det inte längre 10% som står för 50% av satsade pengar som det var 2008. Känslan är att förhållandet är betydligt värre idag. Ingen vet med säkerhet, för onlinespelbolagen redovisar såklart inte dessa siffror, om de ens vet hur det ligger till. Andel ”problemintäkter” varierar såklart beroende på spelform och är som högst i den populära spelformen nätcasino/slots. Vi kan alltså med stor övertygelse säga att en liten grupp spelare, som många har allvarliga spelproblem, står för en avsevärd andel av onlinespelbolagens omsättning. Det är alltså en, ur ett lönsamhetsperspektiv, mycket viktig kundgrupp som dessutom kan uppvisa en överraskande uthållighet. En målgrupp som onlinespelbolagen gör allt för att behålla men som de hävdar att de ”inte vill ha”!? Är det kanske därför de döper om kunderna från problemspelare till ”lojala”, ”aktiva” eller VIP?

De onlinespelbolag med störst marknadsandel som riktar sig till svenska konsumenter är de svenska operatörerna Unibet och Betsson, noterade på Stockholmsbörsen. De förekommer under flera olika varumärken, på flera olika sajter. Dessa spelgiganter ägs b.la. av de stora svenska fond- och försäkringsbolagen. Dessa institutionella ägare har ofta etiska riktlinjer när det gäller bolag verksamma inom tobak-, porr-, alkohol- eller vapenindustri. Motsvarande etiska aspekter kring ägande i spelbolag är ännu inte vanligt förekommande. Jag tror att det beror på okunskap om spelberoende och vilka konsekvenser det medför och dålig insikt i förhållandet intäkter/problemspelare och inte minst, okunskap om vissa spelbolags metoder.

Varför gör då inte spelbolagen själva någonting åt det här i sann självregleringsanda? Det kan väl inte vara så roligt att leva b.la. på bekostnad av så många tragiska livsöden (fängelsestraff, skilsmässor, utmätning och t.om. självmord)? Svaret är enkelt – De måste inte göra något och de tjänar enorma pengar på att inte göra något. Som alla vet så erbjuder de sina tjänster över internet och de har sina speltillstånd på Malta och Gibraltar och de står inte under svensk tillsyn och kontroll. De gör inget olagligt när de håvar in pengarna utan att reagera och kommunicera med de av sina kunder som far illa. (Det behöver f.ö. inte de svenska reglerade bolagen heller göra men de ligger ändå långt före de nu aktuella onlinespelbolagen i det arbetet). De verkar även klara sig undan, trots det fjärde penningtvättsdirektivet som antogs i maj 2015.

Varför säger då onlinespelbolagen att de inte vill ha spelberoende kunder? Jo, för att det låter bra i den lilla spelpolitiska debatt som råder i Sverige och många verkar köpa retoriken. Så länge aktiekursen är viktigare än folkhälsan och så länge ägarna tjänar sina pengar utan att dra på sig för mycket kritik så kommer det här att fortsätta.

Moral, etik och goodwill då? Så fungerar tyvärr inte onlinespelbranschen. Money Talks – så istället för att försöka hjälpa de spelare som förstör sina liv med livslånga konsekvenser, så uppmuntras problemspelarna att fortsätta spela ännu mer. De ger de spelberoende pengar att spela för, presenter i form av Ipads, smartphones och datorer eller bjuder de på lyxresor till Brasilien och London. Med de personliga bonusarna följer alltid en uppmaning att spela mer. 

Dessa personliga kontakter och aktiviteter har ett ”avsättningsfrämjande syfte” och ska betraktas som marknadsföring och därmed lyda under svenska marknadsföringslagen. Många anser att denna marknadsföring är otillbörlig, aggressiv och olaglig men något rättsfall finns ännu inte varför dessa omoraliska metoder får fortgå.

När det väl så småningom kraschar och det avslöjas att spelaren har ljugit, lånat och inte sällan begått brott, i stort och smått, så är individen full av skam & skuld. Spelaren är rädd, pank och tyst. De känner sig ensamma och skäms över vad de har ställt till med och bara ett fåtal söker och får hjälp. De förbrukade spelberoende gör alltså inte så mycket väsen av sig och spelbolagen kommer därmed undan, utan allvarligare kritik.

Vad gör då onlinespelbolagen för att hjälpa sina spelberoende kunder till ett sundare spelande? Det finns hemska exempel och det finns bättre exempel men om jag ska generalisera så blir svaret – Mycket lite eller i princip ingenting. Jag har väldigt många klienter med diagnosen spelberoende som uppvisat uppenbara tecken på det under lång tid men spelbolagen har tyvärr missat dem allihop, med allvarliga konsekvenser som följd. Spelbolagen tillhandahåller olika hjälpverktyg och det är jättebra, i förebyggande syfte, men de är i allmänhet helt ointressanta för de som redan är fast i ett beroendetillstånd.

Jag har ibland, i efterhand, konfronterat några av onlinespelbolagen och visat på exempel från verkligheten. Jag har introducerat dem för sina gamla kunder som tidigare haft VIP-status och personliga kontaktpersoner och som tidigare varit inbjudna till lyxresorna. Nu vill inte spelbolagen se dem längre. Nu är de förbrukade. De är inte intresserade av hur de mår eller att hjälpa dem eller överhuvudtaget veta av dem. Det är t.om. ibland problem för spelaren att få ut sin historiska speldata och sitt kontoutdrag. Man kan undra varför?

Kunderna går helt enkelt från VIP till skräp i samma sekund som spelbolaget inser att de inte längre kan tjäna några mer pengar på dem. -”Hur skulle vi kunna veta att kunden var spelberoende”?, är det vanligaste svaret. -”Det skulle ju kunna vara en oljeshejk som faktiskt måste spela för enorma pengar för att få sitt behov tillfredsställt” är ibland retoriken som används. Jag har t.om. hört en spelbolags-VD säga att DE har blivit lurade, då spelaren inte berättat om sina spelproblem. Det blottar en anmärkningsvärd och illavarslande okunskap om denna problematik hos vissa av spelbolagen.

Det duger inte längre för spelbolagen att säga -”Vi visste inte” som  psykolog Thomas Nilsson mycket riktigt påpekade på en konferens om spelansvar nyligen. Spelbolagen vet allt och det är dags att börja använda den informationen. Alla spelbolag av lite dignitet hävdar att de har teknologi i form av BTS (Behaviroul Tracking System) som har till uppgift att fånga upp de spelare som inte borde spela – de som spelar destruktivt med andras pengar och där spelet fyller en helt annan funktion än den avsedda, nämligen självmedicinering och ångestbekämpning. Tekniken finns och den är avancerad och pricksäker. Den kan skilja på den friska spelinvesteraren som ibland spelar stort men som tar kloka beslut, utifrån en risk/reward-analys, mot speltorsken som desperat jagar jackpots. Den kan med stor noggrannhet ringa in olika grader av spelproblem i syfte att kunna sätta in ändamålsenlig insats. I första hand för att bry sig om sin kund och undvika långtgående negativa konsekvenser av spelandet. 

Vad är då problemet? Jo, antingen så saknar onlinespelbolagen BTS-tekniken eller så använder de den inte. I de flesta fall så känner de mycket väl till att kunden har ett beteende som innebär att han sannolikt skadar sig själv och andra. De känner till (eller borde misstänka) att kunden spelar för pengar som är allt annat än ärligt intjänade men de bryr sig inte, helt enkelt. De stoppar huvudet i sanden och låtsas som det regnar. De vill inte veta varifrån pengarna kommer och inte heller hur kunderna mår. Pengarna ska in!!

-”Vi vet inte vilka ansvarsverktyg som fungerar”, -”Vi behöver mer forskning” hör man ibland, från spelbolagshåll. Vi vet tillräckligt och det finns forskning, så det är bara att sätta igång och testa sig fram. All data finns ju mitt framför näsan på spelbolagen. Den statliga spelutredaren Håkan Hallstedt tog upp detta så sent som under spelseminarierna i Almedalen för ett par veckor sedan. -”Det är inget problem att observera problemspelare”, sa utredaren och tillade -”Det gäller bara att använda den information man får fram”. Vill man få ned problemspelandet – så kan man få ned problemspelandet. Det handlar mest om attityd, inställning och företagskultur.

Det här kommer antagligen att fortsätta till dess att vi får ny lagstiftning, förhoppningsvis sommaren 2018, eller om någon hittar en möjlighet att pröva saken juridiskt dessförinnan. Det skulle möjligen hända något om storägarna började intressera sig och/eller media började ställa något mer obekväma frågor om de förhållanden som råder. Gärna finansiell media då spelansvar på riktigt kommer att kosta mycket pengar. Det kommer att påverka intjäning, lönsamhet och därmed utsikterna för aktiekursen för det bolag som tar frågan på allvar. 

Civilminister Shekarabi (s) uppmanar nu till självreglering men jag tror dessvärre inte på det. Då krävs det att man jobbar med spelansvar, inte bara som affärsmodell, utan med omsorg om individen och sin kund, för ögonen. Det i sin tur kräver omtanke, medmänsklighet och empati och det saknas dessvärre idag, hos allt för många företrädare för denna ännu ganska omogna och lite giriga onlinespelbransch.

2016-07-12

Magnus Rydeving
Oberoende rådgivare, coach och föreläsare
i spelberoende- och spelansvarsfrågor

Spelnykter lever

Vi annonserade nyligen att Spelnykter skulle stänga butiken och lägga ner. Så blev det inte. Tvärtom så lever nu Spelnykter vidare, starkare än någonsin. Varför denna totala kovändning? Jo, en kombination av övertalning från branschkollegor och nya spännande uppdrag där vi kan bidra med kunskap i syfte att utveckla ett ökat ansvarstagande i spelbranschen.

Det känns bra, inte minst med tanke på allt som ligger framför oss i form av en omreglerad spelmarknad och ny lagstiftning. Debatten om spelansvar är intensiv och där behövs Spelnykters röst med all kunskap och erfarenhet som vi besitter. Vidare så måste politikerna förstå att det krävs en ändring av Socialtjänstlagen och där behöver vi alla hjälpa till så att det blir verklighet. Det är pinsamt att vi ännu inte har en huvudman för vård och behandling av spelberoende i Sverige och det måste vi gemensamt ändra på omgående.

Hur som helst så ser vi fram emot att målmedvetet jobba vidare i syfte att nå en sund spelmarknad och ansvarstagande politiker.

Det går även bra att boka våra populära föreläsningar igen. Hör av er nu om ni vill ha en föreläsning i höst. Vi har b.la. en ny föreläsning som är riktad mot företag och arbetsgivare.

Vi ses!

/ Magnus Rydeving