Omsorgsplikt – När ”finns det anledning”?

Vi fick en ny spellag i Sverige den 1 januari 2019. Regeringen var tydlig med att kommunicera att bakgrunden till reformen att omreglera spelmarknaden i Sverige och införa ett licenssystem, var ett ökat konsumentskydd. Nu skulle staten återta kontrollen över svensk spelmarknad. En stor nyhet i lagstiftningen, kanske den största, är omsorgsplikten.help-1276257_640-300x200

Tidigare har begreppet spelansvar mest handlat om att tillhandahålla sk. hjälpverktyg på speloperatörens hemsida som kunden sedan kan använda sig av om hen känner för det. Det kan handla om möjligheter att stänga av sig, om spel- eller insättningsgränser eller om att kunna testa sina spelvanor. Spelbolagen har informerat om ansvarsfullt spelande men sedan delegerat allt ansvar till kunden. Vissa kunder har kunnat spela bort miljoner och uppvisat ett brutalt och destruktivt spelbeteende, mitt framför näsan på spelbolaget. Det har varit svårt att utkräva något ansvar, då de flesta onlinespelbolag verkat under licens på Malta, Gibraltar eller Curaçau. Nu är det annorlunda. Nu har man alltså infört ”spelansvar 2.0” och det som i spellagen kallas omsorgsplikt.

Vad innebär då omsorgsplikten? Jag ska försöka reda ut begreppen och guida er igenom lag, förordning och förarbeten men också vad Spelinspektionen har kommunicerat.

Spellagen (2018:1138) (14 kap Spelansvar 1 § Omsorgsplikt) säger följande: 

”En licenshavare ska säkerställa att sociala och hälsomässiga hänsyn iakttas i spelverksamheten för att skydda spelare mot överdrivet spelande och hjälpa dem att minska sitt spelande när det finns anledning till det (omsorgsplikt). I omsorgsplikten ingår att motverka överdrivet spelande genom fortlöpande kontroll av spelbeteende. Licenshavare ska i en handlingsplan redovisa hur omsorgsplikten ska fullgöras.”

Spelförordningen (2018:1475) (11 kap Spelansvar 1 och 2 § Omsorgsplikt) säger följande:

”Licenshavaren ska ha fastställda rutiner för kontakt med spelare i de fall problemspelande har identifierats eller misstänks. Licenshavaren ska dokumentera varje spelansvarsåtgärd som vidtas”. 

Det finns alltså mycket utrymme för tolkning och en hel del svåra frågor som spelbolaget behöver ta ställning till för att kunna skriva och följa den handlingsplan som lagstiftningen kräver och där licenshavaren ska beskriva hur de ska utöva och fullgöra omsorgsplikt:

  • Vad innebär sociala och hälsomässiga hänsyn?
  • Vad är överdrivet spelande?
  • När ”finns det anledning” att hjälpa en spelare att minska sitt spelande?
  • Vad i spelarens spelbeteende är det som ska kontrolleras?

Vi kan gå vidare till regeringens proposition (2017/18:220) och se om vi kan få mer vägledning. Där skriver man bland annat följande: 

”För vissa personer är förmågan att spela ansvarsfullt och kontrollerat begränsad. Spelberoendeproblematik ska tas på största allvar. De negativa effekterna av spelande ska motverkas. Det finns behov av olika former av spelansvarsåtgärder och andra proaktiva åtgärder. Licenshavarna bör vara skyldiga att ge återkoppling på spelarens spelbeteende samt tillämpa restriktioner och tillträdesbegränsningar. Tre grupper av spelare kan identifieras; nöjesspelare, riskspelare och problemspelare. För problemspelare är avstående från spel och vägledning för behandling centralt. Tillgängligheten till spel har betydelse för omfattningen av spelandet och spelproblemen. Riskfyllda spelformer karakteriseras bl.a. av kort tid mellan insats och utfall. 

Här dyker det upp ytterligare några frågor som spelbolaget alltså förväntas fundera över och ta ställning till. De har i sin licensansökan kryssat i rutan att de har fastställda rutiner och att de har en handlingsplan för omsorgsplikt som de förväntas följa.

  • Vad är en risk- och problemspelare?
  • Hur ska dessa observeras?
  • När ska tillträdesbegränsningar tillämpas?

Ytterligare vägledning får vi om man läser Spelinspektionens beslut om indragen licens för operatören SafeEnt (Ninjacasino) som meddelades 2019-06-17. Där går bland annat att läsa följande:

”Innebörden av begreppet överdrivet spelande bör avgöras med hänsyn till spelarens uppställda gränser för insättningar, förlustgränser, inloggningstid och spelbeteende. Det framgår tydligt av lagens förarbeten att begreppet överdrivet spelande bland annat bör avgöras med hänsyn till spelarens uppställda gränser för insättningar. Spelinspektionen anser att uttalandet i författningskommentaren visar på vikten av att licenshavaren iakttar extra vaksamhet gällande de kunder som angett höga insättningsgränser, då det ofta kan finnas skäl att följa dessa kunders spelbeteenden extra noggrant. Spelinspektionen finner det anmärkningsvärt att SafeEnt inte har vidtagit några åtgärder kopplade till omsorgsplikten trots de granskade kundernas höga insättningsgränser i kombination med det omfattande spelandet. Omsorgsplikten ställer höga krav på licenshavarna att följa kundernas spelbeteenden och skyndsamt vidta lämpliga åtgärder för att begränsa spelandet, när detta bedöms nödvändigt”.

Slutligen så har Spelinspektionen i olika sammanhang kommunicerat till branschen några viktiga budskap vad gäller regelefterlevnad av den nya spellagen:

  • Lagen gäller i sin helhet från 1/1 2019. Det har alltså inte varit tal om någon ”smekmånad” eller liknande.
  • Tolka lagen utifrån perspektivet konsumentskydd och chansa inte om ni är osäkra.
  • Det räcker inte med en handlingsplan. Handlingsplanen måste följas också.
  • Effekten av de spelansvarsåtgärder som sätts in, måste utvärderas.
  • Spelinspektionen vill se vilja, förmåga och kompetens från licenshavarna.

Sammanfattningsvis så krävs det av en licensierad speloperatör sedan 1 januari 2019 att de intresserar sig för vad spelproblem är för något och hur det fungerar. De behöver ha system och rutiner för att monitorera spelbeteenden. De behöver förstå när spelet fyller en annan funktion än underhållning. När börjar det komma negativa konsekvenser såsom ekonomiska, hälsomässiga och sociala? Hur ser korrelationen ut mellan spelfrekvens och spelproblem? Finns det någon korrelation mellan bortspelade pengar och spelproblem? Varifrån kommer spelarens pengar? Dessa självklara frågor behöver spelbolagen själva kunna besvara och beskriva i sin handlingsplan. 

Spelbolagen behöver alltså, på ett effektivt och systematiskt vis, löpande fånga upp kunder med olika grader av spelproblem och sedan sätta in ändamålsenlig kommunikationsinsats, utvärdera, sätta in nya åtgärder och utvärdera igen. Ett standardiserat och sporadiskt Mail med information om ansvarsfullt spelande är inte tillräckligt för att fullgöra omsorgsplikt. De måste lära sig de markörer som indikerar spelproblem och agera på dessa markörer,  ju tidigare desto bättre.

Om ett spelbolag väljer att göra andra gränsdragningar än de som Folkhälsomyndigheten  gör och som återfinns i den stora befolkningsstudien Swelogs, så behöver de motivera det väldigt väl. I Swelogs utgår man ifrån PGSI och man talar om lite allvarligare spelproblem vid 8+ PGSI poäng. Min erfarenhet är att där någonstans börjar de negativa konsekvenserna bli allvarliga, spelet fyller då fel funktion och spelbolaget behöver således agera. Går det att hitta dessa individer genom att analysera kundernas speldata? Ja, det gör det men det kräver vilja, förmåga och kompetens och kostar en hel del pengar.

Den stora kostnaden handlar dock om de stora intäktsbortfall speloperatörerna har framför sig när de aktivt börjar vägleda denna lönsamma kundgrupp från spel till hjälp. När spelbolagen visar på den vilja, förmåga och kompetens som tillsynsmyndigheten kräver. När de börjar tolka ”när det finns anledning till det” med utgångspunkt i kundens mående och inte bara i sin egen lönsamhet. 

Naturligtvis krävs det en diskussion kring dessa frågor och en branschgemensam syn på spelproblem och ”när det finns anledning”. Innan det finns en tydligare praxis är det upp till spelbolagen att tolka lagen, precis som Spelinspektionen har att göra. Licenshavaren behöver visa att man har en plan för hållbara intäkter. Lag, föreskrift, förordning, förarbeten och uttalanden från myndighet och ansvarig minister är på ett sätt väldig tydliga. Det handlar om att stärka konsumentskyddet och man vädjar till licensgivarna att tolka lagen med konsumentskydd-glasögonen på.

Inte alla spelbolag. Det finns bra exempel och några riktiga avarter. Nästa inlägg kommer att belysa hur det kan gå när man inte gör någonting av det som nämns ovan. När en licenshavare medvetet eller omedvetet tolkar lagstiftningen på ett sätt som kan beskrivas som motsatsen till omsorgsplikt, så långt från konsumentskydd som man kan komma. Ett exempel på total avsaknad av såväl vilja, förmåga och kompetens.

Allt gott,

/ Magnus

 

 

 

 

Comeback

CaptureJäklar vad tiden går. Det är precis tre år sedan senaste inlägget ”Snart…Äntligen!” här på Spelnykter-bloggen. Den gången handlade det om den förestående propositionen om ny spellag. Spelutredare Hallstedt var klar med sin utredning och skulle snart lämna över sitt betänkande. Mina förväntningar var stora. Regeringen hade i sina direktiv pekat på vikten av att skapa en spelmarknad som präglas av ett högt konsumentskydd och att de negativa konsekvenserna av spelandet måste begränsas.

Som alla vet så blev det så småningom en proposition som galant passerade såväl riksdag som lagråd och vi fick en ny efterlängtad spellag (2018:1138) som började att gälla 1 januari 2019. Vi gick in en licensmarknad där aktörer som vill bedriva spelverksamhet i Sverige tvingas underkasta sig licensvillkor, följa den nya lagen och betala skatt på spelöverskottet.

Spelutredare Hallstedt hade många olika intressen att ta hänsyn till men klarade den svåra balansgången på ett väl godkänt sätt. Det blev en kompromiss men en bra kompromiss. En bra lag med ett tydligt fokus på konsumentskydd. Äntligen!

Det är dock en ramlag som ännu inte är perfekt och som inte kommer att vara det på länge. Det krävs mer och tydligare föreskrifter och förordningar och sannolikt även domstolsavgöranden innan det finns en fungerande praxis i många viktiga frågor. Det finns dock en väldigt tydlig ansats i lagen och det är att lagen verkligen tar fasta på konsumentskydd. Vissa områden är väldigt tydliga och för licenshavarna enkla att följa medan det i andra delar fortfarande är öppet för fri tolkning. 

Spelinspektionen har en stor verktygslåda av sanktionsåtgärder att ta till när bolag medvetet eller omedvetet inte följer lagen. De kan utdela varningar och utdöma sanktionsavgifter på upp till 10% av licenshavarens bruttoomsättning. De kan även välja att dra in licensen helt och hållet vid allvarliga överträdelser. De har således oerhörda muskler, vilket väl borde innebära att licenshavarna tolkar lagen med spelansvars-glasögonen på!?

Vi har nu levt med den nya spellagen i drygt ett år. Hur har det gått? Har vi en säkrare spelmarknad i Sverige? Har problemspelandet minskat? Har vi blivit av med de förhatliga bonusarna? Sköter bolagen sig som de ska? Tolkar operatörerna lagen utifrån ett perspektiv av konsumentskydd eller låtsas de att de inte förstår och utmanar? Vad gör Spelinspektionen? 

Många frågor och jag tänker i ett antal inlägg framöver att skriva om det här på bloggen. Det kommer att bli såväl ros som ris. Hårt men rättvist. Jag tänker mig följande teman:

  • Omsorgsplikten – När ”finns det anledning” och vem bestämmer det?
  • VIP – ”Snälla, ge mig lite cash att spela för”
  • Bonusförbudet – Vad är ett ekonomiskt incitament?
  • Spelproblem – ”Hur skulle vi kunna veta det..?”
  • Insättningsgränser – Är ”no limit” verkligen en insättningsgräns?
  • Spelpaus – succé, eller?
  • Bolag utan licens – Har vi rökt ut dem?
  • Marknadsföring – Jobbigt och störande men…

Har ni erfarenheter som ni vill dela med er av så är ni som alltid välkomna att skicka ett Mail till info@spelnykter.se och berätta om era erfarenheter. Allt är av intresse. Självklart är ni anonyma om ni vill.

Allt gott,

/ Magnus

Snart…Äntligen!

cantwaitTiden går och vi närmar oss dagen som alla i spelbranschen väntar på och längtar till som barn till julafton. Den statliga spelutredaren är klar, han har stängt ned Twitter och nu handlar det om att fila på presentationen och få betänkandet i tryck. Nu finns det inte längre möjlighet att påverka utredare Hallstedt i någon riktning och så snart betänkandet är presenterat kommer fokus att flyttas över till politikerna som har att ta ställning till utredarens förslag och som förhoppningsvis skyndsamt kommer att lagstifta om en ny, modern spellagstiftning. En lagstiftning som i grunden förändrar svensk spelmarknad och som därmed, i någon mån, kommer att påverka alla Sveriges spelintressenter.

Senast den 31 mars ska utredaren, tillika avgående generaldirektören för Lotteriinspektionen, Håkan Hallstedt, presentera sitt förslag till en ny spelreglering. Regleringen ska bygga på ett licenssystem som innebär att alla som agerar på den svenska spelmarknaden ska göra det med behöriga tillstånd och andra aktörer ska stängas ute. Regeringen har i sina direktiv till utredningen pekat på vikten av att skapa en spelmarknad som präglas av ett högt konsumentskydd och att de negativa konsekvenserna av spelandet måste begränsas. Regeringen understryker att spelanordnare måste ta ett socialt ansvar och vidta åtgärder så att spel sker på ett ansvarsfullt sätt och att problemspelande motverkas. Efterfrågan på onlinespel ska kanaliseras till säkra och kontrollerade erbjudanden. Krav kommer att ställas på att den som vill anordna spel om pengar, är lämplig att bedriva verksamhet av detta slag och ett licensbeslut kommer att föregås av en grundlig granskning. Den grundläggande utgångspunkten är alltså spelansvar.

Samtidigt vill regeringen att Hallstedt ska tänka på att bevara förutsättningarna för finansiering av statens verksamhet och allmännyttiga ändamål som idag finansieras av intäkter från spelverksamhet. Spelutredaren har alltså haft ett antal mer eller mindre komplexa frågeställningar att svara på och överväganden att göra: Här är några exempel:

  • Vilka spelformer som ska vara tillåtna på den svenska marknaden och i vilken omfattning samt hur spelformer som inte bedöms lämpliga ska regleras. 
  • Vilka tekniska krav som kan behövas för att uppnå en hög säkerhet i spelen.
  • Bedöma om det finns behov av att reglera återbetalningsnivåerna (priset).
  • Lämna förslag till ändamålsenliga marknadsföringsbestämmelser i lotterilagen, för ett licenssystem.
  • Lämna förslag till ett heltäckande system för avgifter och beskattning.
  • Föreslå åtgärder som kan behöva vidtas för att effektivt stoppa olicensierade aktörer från att verka på den svenska spelmarknaden.
  • Lämna förslag på snabba och effektiva sanktionsåtgärder mot aktörer som verkar på spelmarknaden utan tillstånd eller som bryter mot uppsatta licensvillkor.
  • Föreslå vilken eller vilka roller staten bör ha på en omreglerad marknad och analysera vilka konsekvenser en omreglering får av värdet på det statligt ägda spelbolaget Svenska Spel. Även föreslå vilken funktion, ansvar och organisation nuvarande Lotteriinspektion ska ha vid införandet av ett licenssystem.
  • Analysera hur ideella organisationer även fortsättningsvis ska kunna finansiera en del av sin verksamhet genom intäkter från spel och lotterier.

Licensvillkoren måste vara tillräckligt attraktiva för att så många spelbolag som möjligt väljer att ansluta sig till licenssystemet. Samtidigt tillräckligt strikta för att inte göra avkall på konsumentskydd/spelansvar eller för den skull statens intäkter. Utredaren har vid flera tillfällen nämnt ett mål om att 90% av allt spel framöver bör ske på licensierade bolag inom systemet.

Det är alltså många intressen som ska tillvaratas och det tvingar Hallstedt till en del kompromissande. Vad ska man då ha för förväntningar på utredningen? Varför kommer just den här utredningen att falla politikerna i smaken när de tidigare har ratats och spelfrågan ständigt har skjutits på framtiden och över nästa val? Jag tycker nog att vi ska ha stora förväntningar och vara optimistiska, av flera skäl. Det är lite ”nu eller aldrig” och det är Hallstedt väldigt medveten om. Känslan är att han har tänkt på allt och har erforderlig kunskap och erfarenhet för att kunna navigera mellan olika intresseområden, så att de flesta blir någorlunda nöjda. Sedan handlar det om politik och inget är klart förrän riksdagen har klubbat och i politik kan allt hända. Det är ju dessutom val redan nästa år 2018. Känslan just nu är trots allt att nuvarande regering och inte minst ansvarig minister är mycket mån om att styra upp, den idag ganska vilda och ojämlika spelmarknad vi ser. Hur som helst så kommer regeringen med stor sannolikhet att få ett underlag i Hallstedts betänkande som är gediget och genomtänkt.

Alla punkter ovan, är var och en viktiga områden. Jag brinner som bekant för det som rör konsumentskydd och spelansvar och är därför nyfiken på hur strikta licensvillkoren kommer att vara i det avseendet. Idag betraktas det som ”gott spelansvar” om ett spelbolag tillhandahåller frivilliga hjälpverktyg som insättningsbudget och möjlighet till självavstängning. I bästa fall finns det ett självtest på spelsajten där kunden kan testa sina spelvanor. De mest innovativa företagen har system som tillser att de inte marknadsför sig mot problemspelare. Detta hör nu till historien och framtidens spelansvar kommer att behöva bli mer sofistikerat, utvecklat och individuellt.

Spelbolagen behöver bli duktiga på att använda den data de sitter på och den kunskap de har om sin kund. De behöver lära sig att analysera kundens spelbeteende och sedan använda den informationen till att sätta in olika ändamålsenliga åtgärder och kommunikation till de som behöver. Detta för att förhindra att spelare successivt utvecklar spelproblem men även att faktiskt agera, när de ser att en kund redan spelar destruktivt och utom kontroll. Lika skickliga som många spelbolag är på att upptäcka när en kund är ”för duktig” och därefter kasta ut honom eller limitera insatserna, behöver de bli på att förstå när en kund är ”dålig” och har spelproblem, hur lönsam hen än må vara.

Jag tror att Hallstedt här kommer att sätta ned foten. Han har under utredningens gång sänt ut sådana signaler. Jag tror att han kommer att föreslå att det ska vara obligatoriskt med ett BTS (Behaviour Tracking System). Ett system som effektivt och systematiskt analyserar spelbeteenden och som kan observera olika grader av spelproblem. Denna avancerade teknik finns redan men används antingen inte alls eller i bästa fall mycket lite. Hallstedt vill, som det verkar, även se utvecklade rutiner hos spelbolagen i syfte att agera på informationen de har om sina spelkunder – vidta lämpliga åtgärder och sätta in kommunikationsinsatser med mål att stävja problemen. Jag tror, helt enkelt att det i en framtida reglering inte kommer att accepteras att spelbolag sitter på första parkett och tittar på, när en kund spelar sig sönder och samman. Spelbolagen kommer inte att, som idag, kunna delegera allt ansvar till spelaren utan kommer att behöva ta ansvar för att försöka hjälpa spelaren till insikt. Detta kommer inte att ske utan lagstiftning och känslan är att Hallstedt och politikerna har förstått det.

Här finns idag ett problem, då dessa åtgärder kan komma i konflikt med personuppgiftslagens bestämmelser. Utredaren har därför fått uppgiften att bedöma och lämna förslag kring hur det ska kunna lösas. Om det kan göras undantag från dessa regler som samtidigt är förenliga med EU:s dataskyddsregleringar. Personligen tror jag att Hallstedt kommer att hantera PUL-frågan galant. Han kommer att föreslå en reglering härvidlag som är proportionerlig ur en integritetsaspekt och som kan motiveras med hänvisning till sitt syfte, nämligen att undvika avarterna med spel såsom missbruk och beroende. Svenska folket ska spela som förströelse och underhållning, inget annat. 

Att hjälpverktygen blir obligatoriska, likväl standardiserad information om risker med spel samt information om stödlinjer/hjälpinsatser, obligatorisk anslutning till kommande självavstängningsystem, ser jag som självklarheter. Jag har stora förväntningar men är samtidigt optimistisk. Jag tror Hallstedt fixar det – Vem annars?

Snart vet vi…Äntligen!

2017-03-09

Magnus Rydeving
Rådgivare/Föreläsare
Spelberoende- & Spelansvarsfrågor

Unibet bryr sig inte!

FullSizeRenderJag hör ofta företrädare för spelbolag säga att 98% av befolkningen har spel som ett problemfritt nöje och att blygsamma 2% inte kan kontrollera sin lust att spela om pengar. Att det är så i alla länder och att så har det alltid varit och det får vi leva med. Man marginaliserar därmed ett allvarligt folkhälsoproblem och man far dessutom med osanning.

Det stämmer visserligen att omkring 2 % av befolkningen 16-84 år har olika grad av spelproblem. Men då ska vi komma ihåg att det endast är 27% av befolkningen i Sverige som spelar regelbundet (minst månadsvis) om pengar. Det är f.ö. en minskning från 44% (sk. speldeltagande) vid förra mätningen 2008/2009. Under perioden har även befolkningen ökat från 9,2 miljoner invånare till dagens 9,8 miljoner.

Färre individer finner alltså aktiviteten spel om pengar som intressant och ändå ligger problemspelandet relativt konstant som andel av befolkningen. Omsättningen satsade kronor minskar inte utan ökar ungefär i takt med övriga ekonomin. 

Färre spelar alltså men för mer pengar och sett som andel av den spelande befolkningen så ÖKAR således problemspelandet. Det finns även indikationer på att andelen i befolkningen med allvarliga spelproblem ökar kraftigt, trots att speldeltagandet alltså minskar.

Så när VD för Unibet uttalar sig (15 min 20 sek in i inslaget) i samtal med deras största ägare, Swedbank, så är han ute och cyklar. Han gör det som de flesta spelbolagsföreträdare gör, han pratar om spelproblem ur ett befolkningsperspektiv och utgår ifrån att hela befolkningen spelar. Det hade naturligtvis varit mer relevant och intressant att veta hur det står till med problemspelandet i Unibets kundreskontra och framförallt vad de tjänar på denna lönsamma, för att inte säga nödvändiga kundgrupp.  

Unibet erbjuder endast spel online inom de fyra produktkategorierna Sportsbettning, Poker, Bingo och Casino, alltså spel som anses ”farligare” ur beroendesynpunkt och där andelen problemspelare är betydligt högre än 2%. Tillväxten finns just nu inom Casino och Livebetting och som VD mycket riktigt påpekade så är det viktigt att ta marknadsandelar nu, inför en kommande omreglering i Sverige och då gärna en så hög andel ”aktiva” kunder som möjligt.

Samtidigt som Unibet vill växa i högrisksegmenten Onlinecasino och Livebetting så säger VD i samma intervju att de inte vill ha några spelberoende kunder. Ett sådant uttalande blir trovärdigt först när VD berättar för aktieägarna vilken andelen problemintäkter är och vad det skulle kosta om man ”walk the talk”. Det finns indikationer på att de 10% av spelarna som spelar mest står för uppemot 80% av intäkterna i vissa spelformer. Det är i denna grupp vi hittar de lönsamma spelmissbrukarna. Kunder som Unibet säger sig inte vilja ha men som de gör allt för att såväl rekrytera som behålla. 

Jag har nyligen granskat en klients spelhistorik hos just Unibet. Han har spelat brutalt under många år och missbruket accelererade de senaste åren. Jag summerar till omkring 4100 insättningar och totalt 11.000.000 kronor insatt (netto) till sitt spelkonto på Unibet som han var trogen i alla år. Alla pengar är förlorade, bortspelade. Pengarna hade han förskingrat från sin arbetsgivare. Klienten sitter nu i fängelse.

Klienten led av allvarligt spelberoende och flera ”markörer” som man brukar använda sig av för att upptäcka spelproblem fanns på plats: 

  • Antal insättningar
  • Antal köpta spel
  • Total förlust
  • ”Chasing”
  • Toleransökning
  • Spelbeteende
  • Förändring i spelbeteende
  • mm.mm

Det fanns alltså inga tvivel om denna kund. Han var så spelberoende som det bara går att bli och han uppvisade ett mycket destruktivt spelbeteende. Bara det faktum att någon gör 2335 insättningar och sprätter iväg knappt 7 miljoner som min klient gjorde de sista 3 åren av sin ”spelkarriär” borde väl tända någon varningslampa men icke hos Unibet. I deras värld tycks min klients beteende vara helt normalt.

Samtidigt hävdar Unibet b.la. följande: 1. -”Vi har såväl system som rutiner som ska fånga upp problematiskt spelande”.  2. -”Vi vill inte ha några spelberoende kunder”. 

Så nästa gång Swedbank mys-intervjuar VD för börsnoterade Unibet som de äger aktier i så skulle jag vilja att de vässar frågorna ett snäpp: -”Hur kunde ni missa denna klient”? -”Hur stor andel problemintäkter har egentligen Unibet”? Hur fininställt är egentligen programmet ”Player Safety – Early Detective System”? Det skulle jag vilja veta som ägare i dessa CSR och hållbarhetstider. Inte minst då det verkar finnas en finansiell risk i affärsmodellen. Vad händer med lönsamheten (och aktiekursen) när de inte längre kan förbruka spelberoende kunder på det här viset, i en framtida omreglering?

Min klient lyckades de hur som helst inte fånga upp utan som vanligt blev han istället uppvaktad av VIP-ansvarig som gav honom gratispengar att spela för, bjuden på lyxresor och uppmuntrad att spela ännu mer. De tjänade helt enkelt massor med pengar på honom som de inte borde tjänat. Lyssna gärna på dokumentären ”Casinomiljarderna”. Det handlar om en annan spelare men ger en inblick i företagskulturen på detta börsnoterade spelbolag. 

När jag så småningom konfronterar Unibet och försöker diskutera klientens ”case” så kan man sammanfatta det ungefär såhär: -”Vi bryr oss inte”. Ingen empati, ingen medkänsla med en f.d. stor kund som råkat illa ut. Inget ansvar vare sig ekonomiskt eller på annat sätt. Ingenting. Han får helt enkelt skylla sig själv.

Det är alltså dessa herrar som menar att det inte behövs lagstiftning utan att det räcker med självreglering. Ja, herregud…

Magnus Rydeving
Rådgivare & Föreläsare
Spelberoende- och spelansvarsfrågor

Spelarens ansvar

hnder i ansikteMina inlägg på bloggen har länge handlat om spelbolags eventuella ansvar att observera och kommunicera med kunder som spelar destruktivt och som faktiskt skadar sig själv och andra. Det har handlat om begreppet spelansvar och att spelbolagen bör fylla sin retorik med ett tydligare innehåll.

Spelföretag ska inte ställa diagnoser på sina kunder, det ska läkare och psykologer göra. Däremot så bör de ha kunskapen, att om en kund spelar t.ex. onlinecasino (som är ett högriskspel) för miljonbelopp varje år och dessutom gör mängder med ”mindre” insättningar till spelkontot dagligen, då är sannolikheten väldigt stor att just den kunden faktiskt har spelproblem. Lägg till ett par ytterligare ”markörer” och spelbolaget kan vara tvärsäkra på att allt inte står rätt till och att individen sannolikt spelar bort pengar som inte är sina egna. Det minsta man kan begära då, är väl att spelbolaget inte uppmuntrar just den kunden att spela bort ÄNNU mer pengar? Så fungerar det tyvärr just nu och det är vad denna debatt bör handla om.

De flesta som får insyn i spelbolagens metoder håller med om att det är omoraliskt att de ska tjäna så mycket pengar på bekostnad av så många tragiska livsöden. En och annan menar dock att ”spelaren får väl skylla sig själv” och ”alla måste ta ansvar för sina handlingar”.  

”Skylla sig själv”, vet jag inte. Det här är ett allvarligt beroendetillstånd som gör mycket med individen. Det är starka krafter och kemiska processer i hjärnan. Det kan vara, en i övrigt, normal individ men som inte kan kontrollera sin lust att spela om pengar. Hon spelar inte för nöjes skull och inte heller för spänningen eller som förströelse. Hon spelar för att undvika abstinens och ångest och för att vinna pengar som oftast ska användas till att ställa saker och ting tillrätta.

Upptagenheten kring att spela och att skaffa pengar till spel är total. Många beroende är beredda att offra mycket för att kunna fortsätta missbruka, då det i princip är det enda kvarvarande sättet att skaffa sig en känsla av tillfredsställelse. Att pengarna tar slut hindrar därför ofta inte en spelberoende. Då lånas det från banker, sms-lån, kreditkortsföretag. Därefter från anhöriga, släktingar, vänner och bekanta. Sakta monteras moraliska spärrar ned och vissa är de som kliver över gränsen till kriminella aktiviteter och som stjäl eller förskingrar från t.ex. sin arbetsgivare i sin naiva jakt på storvinst. Det handlar inte om moral, intelligens eller om rationalitet. Det handlar om beroendeproblematik och det står i viss mån, utom individens kontroll. 

”Ta ansvar för sina handlingar” behöver belackarna inte heller oroa sig över. De flesta spelberoende vill och tvingas verkligen ta ansvar över konsekvenserna av sitt spelande, när det så småningom kraschar. Inte sällan med livslånga avbetalningar, kronofogde, skilsmässor och barn som far illa. Vissa orkar inte och tar livet av sig men de flesta kämpar på med sin behandling (de som har tur) eller med kamratstöd, för att få livet att gå ihop. Skam- och skuldkänslor ofta närvarande, då de har ställt till det för många i sin omgivning. Spelberoende är i allmänhet inte någon förmildrande omständighet i domstolar utan de som har begått brott får sina domar och får sitta av sina straff. De flesta som begått brott har gjort det för första och sista gången och de vill inte leva något kriminellt liv. De kämpar på och hankar sig fram och hittar så småningom glädjeämnen i livet som inte handlar om spel och pengar. Jag menar alltså att spelaren oftast, verkligen tar sin del av ansvaret.

Frågan nu är om spelbolaget och ägarna till spelbolaget tar sin del av ansvaret? Hur mycket pengar tjänar egentligen spelbolagen på individer med allvarliga spelproblem? Jag är ledsen att säga det men jag tror inte att de själva har en aning. 

Känns det okej? Jag tycker inte det!

2016-07-27

Magnus Rydeving
Rådgivare & Föreläsare
Spelberoende- och spelansvarsfrågor

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Betsson anmälda till KO

foto6
Spelbolaget Betsson har blivit anmälda till Konsumentombudsmannen och saken gäller otillbörlig marknadsföring i form av marknadsföring i strid med god marknadsföringssed och aggressiv marknadsföring. Anmälaren menar att Betsson även, på flera punkter, har brutit mot EU:s principer om konsumentskydd i samband med onlinespelande.

Anmälaren hemställer att Konsumentombudsmannen:

  • Väcker talan om förbud mot den beskrivna marknadsföringen enligt 23 § marknadsföringslagen (2008:486), förenat med ett kännbart vite och/eller
  • Väcker talan om marknadsstörningsavgift enligt 29 och 48 §§ marknadsföringslagen.

Nedan kan du ta del av anmälan, bilagor och efterföljande korrespondens mellan Betsson och konsumentverket. Handlingarna är offentliga och går att beställa genom att skicka ett mail till: konsumentverket@konsumentverket.se och ange dokument-ID 318775, 318844 och 318845.

Konsumentverket valde att öppna ett tillsynsärende mot Betsson (BML Group Limited) då de bedömde att bolagets marknadsföring varit aggressiv samt stridit mot god marknadsföringssed. De har därefter skickat en skrivelse ”angående otillbörlig marknadsföring av spelprodukter” till Betsson och efterföljande brevväxling redovisas nedan. 

Slutligen meddelade Konsumentverket den 3 juli 2017 att deras bedömning är att marknadsföringen, som riktats till en konsument med hasardspelsyndrom, utgör aggressiv marknadsföring som inte är förenlig med 7 § marknadsföringslagen (2008:486) (MFL) samt att marknadsföringen strider mot god marknadsföringssed enligt 5 § MFL. De väljer, trots sin skarpa bedömning, att inte vidta några rättsliga åtgärder. Detta då marknadsföringen härrör sig från 2012-2014 och alltså börjar bli lite gammal samt att rättsläget sedan dess har förändrats. Sedan 1 januari 2017 finns t.ex. ett krav på måttfullhet i lotterilagen. Sedan har vi spellicensutredningen som innehåller ytterligare lagförslag kring marknadsföring. Även SPER (spelbranschens riksorganisation) har tagit fram etiska riktlinjer efter tidpunkten för anmälarens spelande. Konsumentverket ska se till konsumentkollektivet och heller inte nödvändigtvis driva enskilda konsumenters ärenden. Med tanke på det förändrade rättsläget så skulle en prövning av de aktuella omständigheterna från 2012-2014 ha en begränsad betydelse för förståelsen av reglerna som de ser ut idag.

En seger för anmälaren således även om han hoppats på att ärendet skulle gå till patent- och marknadsdomstolen. Konsumentverkets tydliga bedömning av Betssons brister och brott mot marknadsföringslagar öppnar däremot möjligheter att med framgång pröva saken civilrättsligt i domstol.

Bakgrund:

Anmälaren har spelat onlinecasino på Betsson under 4 års tid. Han utvecklade ganska omgående ett spelberoende. Han spelade under perioden bort 6.400.000 kronor. Han spelade frekvent och har i genomsnitt genomfört omkring 3.500 spelomgångar/speldygn. När allt så småningom kraschade så visade det sig att anmälaren hade allvarliga spelproblem. Han screenades med full pott i NODS och hade 19 poäng i PGSI och han fick av läkare diagnosen hasardspelsyndrom (spelberoende). Individen behövde därefter genomgå en ingripande 12-stegsbehandling samt omfattande individuell terapi. Efter att anmälarens spel- och transaktionsdata blivit analyserad, framkommer mycket tydligt, anmälarens osunda, aggressiva och sjuka spelbeteende.

Skärmavbild 2016-07-22 kl. 12.32.53Skärmavbild 2016-07-22 kl. 12.33.06

Skärmavbild 2016-07-22 kl. 12.33.26

Betsson utger sig för att vara ett ansvarstagande spelbolag. På deras hemsida står det att läsa:

”Spel kan vara beroendeframkallande och få dig att förlora omdöme och pengar du inte har råd att förlora. Vi på Betsson vill att alla dina spelupplevelser ska vara så positiva som möjligt, även om du skulle förlora. Därför jobbar vi hårt för att hjälpa dig ha kontroll över ditt eget spelande”.

Anmälaren har inte vid något enda tillfälle fått ett enda mail, samtal, fråga eller annan riktad kommunikationsinsats som syftat till att få honom att reflektera över sitt sjukliga spelande. Istället har Betsson gjort precis tvärtom. De har uppmuntrat honom och uppmanat honom att spela ännu mer genom personliga erbjudanden om bonusar, kontanta pengar, resor och presenter. I ett mail så blir anmälaren inbjuden på en lyxresa till London med allt betalt. Detta, då han var en av de fyra ”mest lojala spelarna” hos Betsson.

Betsson skriver i sitt yttrande till Konsumentverket att ”Betsson varken insåg eller borde ha insett att spelaren ifråga hade ett spelmissbruk eller var på väg att utveckla ett sådant missbruk”.

Anmälaren menar att dessa kontakter och bonuserbjudanden har underhållit och förvärrat hans spelberoende. Inte minst då erbjudanden om ”gratispengar” ofta dök upp, efter några dagar utan spel, där Betsson uttryckte oro över att anmälaren skulle ha gått till en konkurrent, eller då de sett att anmälaren ”haft otur under helgen”.

Slutligen så menar anmälaren att dessa personliga erbjudanden och uppmaningar att spela, har haft ett för Betsson, avsättningsfrämjande syfte och är att betrakta som marknadsföring.

2016-07-22

Magnus Rydeving
Rådgivare & Föreläsare
Spelberoende- och spelansvarsfrågor

Ägaransvar

 

Betsson CasinoJag har precis tagit del av Betsson AB:s rapport för det andra kvartalet 2016. Bland annat kan man konstatera att intäkterna från Casino ökar med 11% till 683 miljoner kronor och under kvartalet utgjorde Casino hela 73% av bolagets intäkter. Mobila intäkter ökar och 41% av koncernens intäkter kommer från spel via mobil. Vidare så ökar antalet ”aktiva” kunder med hela 58% vilket b.la. är ett resultat av förvärvad verksamhet.

Onlinecasino är alltså spelbolaget Betssons absolut viktigaste produkt och den står för hela 3/4 av bolagets intäkter. Vi har tidigare här på bloggen skrivit om att risk- och problemspelare (10% av spelarna) står för 50% av satsade pengar. (Läs inlägget ”Money Talks”) Detta förhållande gällde för 8 år sedan för landbaserat, reglerat spel. Före det att onlinespelandet och framförallt casinospel online hade slagit igenom. Hur mycket av de 683 miljoner kronorna som Casinot genererade i intäkter till Betsson AB under de senaste 3 månaderna, som kommer från problemspelare kan vi bara spekulera i. Låt oss göra det.

Vad vet vi då om onlinecasino? Jo, att det betraktas som ett farligt spel. Det beror på flera faktorer; Det sker online,  det är kort tid mellan insats och utfall, slotsmaskinerna är konstruerade så att du ska fastna, spelaren ska få en illusion av kontroll och många upplevelser av ”nära vinst” som verkar förstärkande. 

Vi vet att minst 30% av de som spelar onlinecasino regelbundet (minst månadsvis) är problemspelare, alltså en betydligt högre andel än de 10% som tidigare gällde för landbaserat spel. Vi vet att hälften av hjälpsökande problemspelare uppger onlinecasino som primärt problemspel. Vi vet att många Casinospelare uppger att de inte har god psykisk hälsa och att det bland Casinospelare är mycket vanligt med ett riskfyllt alkoholbruk.

Vi vet att många Casinospelare lider av hasardspelsyndrom (spelberoende) och att det är ovanligt att de ger upp och söker hjälp. De är inte heller intresserade av, eller har inte förmågan, att sätta eller hålla sig till någon spelbudget. De flesta spelberoende Casinospelare spelar till dess att det kraschar och då brukar det uppdagas att de ljugit, lånat och stulit. Hur mycket pengar de har spelat bort beror oftast på vilken ”tillgång” de hade på pengar innan de blev avslöjade. Inte sällan handlar det om miljonbelopp. 

Om vi gör en mycket försiktig spekulation och säger att 10% av Betssons regelbundna Casinospelare har allvarliga spelproblem som medför ekonomiska, sociala och psykiska konsekvenser. De uppvisar ett spelbeteende som inte är friskt och spelet fyller en funktion av ångestbekämpning och självmedicinering. Det är inte förströelse, nöje eller spänning utan en jakt på jackpott. Många av dem spelar för andras pengar än sina egna. De är sjuka och borde inte spela helt enkelt. En försiktig spekulation är att denna grupp står för just 50% av Betssons intäkter från Casino. Om det stämmer så har Betsson haft intäkter på omkring 340 miljoner det senaste kvartalet som de inte borde ha haft. Bolaget hävdar nämligen att de inte vill ha spelberoende kunder. Lite märkligt när de är så lönsamma och då bolaget gör allt för att behålla dem. Men det är faktiskt så de säger.

En fundering som jag får just idag när Betssons VD, Ulrik Bengtsson presenterar sitt kvartalsesultat för aktieanalytiker och ägare är att ingen verkar se någon finansiell risk i det här. Ingen talar om ansvarsfullt spelande, ingen frågar om hur stor andel av intäkterna som kommer från problemspelare. Ingen verkar förstå att förr eller senare så måste de redovisa det och även presentera en handlingsplan för hur man ska komma tillrätta med problemet. Jag har svårt att se att spelutredare Håkan Hallstedt inte kommer att ha med det som en del i licenskriterierna i en förmodad omreglering framöver. 

Spelansvar på riktigt kommer att kosta mycket pengar i form av investeringar i kunskap, systemstöd och andra resurser. Det kommer framförallt att påverka lönsamheten negativt pga. just uteblivna intäkter från de oerhört lönsamma problemspelarna, för jag förmodar att storägare som Swedbank eller Handelsbanken inte vill tjäna pengar på bekostnad av tragiska livsöden. Det kanske t.om. kan bli en etisk diskussion kring om de ska äga Betssons aktie överhuvudtaget.

Tänk om det inte är 340 mkr som jag nu spekulerar kring? Tänk om det bara är 250 mkr/kvartal som rullar in till Betsson från problemspelarna? Det är mycket det också – En miljard om året som direkt skulle påverka resultatet och därmed torde skicka ned aktien en bra bit. En miljard kronor som Betsson gärna tackar nej till, för de vill ju inte ha några spelberoende kunder. Eller hur är det? Aktiekursen kanske är viktigare än kundernas hälsa?

2016-07-12

/ Magnus Rydeving
Föreläsare & rådgivare
spelansvars- och spelberoendefrågor