Jag har lyckats bli av med mitt spelmissbruk och jag mår bättre än på mycket länge. Jag vill inte spela, jag behöver inte spela. Jag tänker aldrig på spel och jag läser inte om det. Jag kan gå in i en spelbutik och det känns bara så skönt att köpa sin tidning och gå därifrån.
Den konstiga känsla av såväl skam som upprymdhet och dopaminkick som jag hade direkt efter att ha lämnat in ett stort spel klarar jag mig väldigt bra utan.
En av alla fördelar med att bli kvitt ett missbruk är att du inte längre är så upptagen av att tänka på och planera för nästa spel. Denna upptagenhet tar mycket av din energi vilket gör att du inte alltid är riktigt närvarande. Du frigör alltså massor av tid och energi och upptäcker helt plötsligt mycket i din vardag och i din omgivning som är intressant, trevligt och som ger dig tillfredsställelse och en positiv känsla. Det blir lite av en pånyttfödelse och så här i efterhand har du mycket svårt att förstå hur spelet kunde ta så stor plats i ditt liv.
Om du som läser detta tillhör de 0,6 % av befolkningen som är sjukligt spelberoende eller kanske de 1,5 % som är problemspelare och på väg att utveckla ett beroende vill jag förmedla några saker:
- Du är inte ensam. Du delar detta problem med tiotusentals andra.
- Du behöver inte skämmas för att hamna i ett beroende.
- Det finns idag bra hjälp att få
- Det går att komma ur missbruket. Det är för många ett hårt jobb och det gäller att vara långsiktig.
- Det blir bättre. Belöningen kommer. Det kan ta tid men det är värt besväret.
Några numera spelnyktra bekanta valde länge, precis som jag själv, att hålla sitt spelbeteende hemligt på grund av skam och skuldkänslor. När de till slut valde att berätta om sina problem för en närstående, vän eller kollega så har de flesta fått en helt annorlunda reaktion än förväntat. Vederbörande har inte blivt arg och besviken utan tvärtom glad över att få förtroendet som samtalspartner. Att involvera ytterligare en person främjar motivationen och gör det lättare att såväl bestämma sig för att göra ett försök att sluta spela, som att få ett gott resultat genom processen.
Ta mod till dig och berätta. Det är inte så farligt och det kommer att kännas väldigt bra efteråt. Om inte en vän eller anhörig så ring till stödlinjen eller besök närmaste spelberoendeförening. De är proffs på det här och vana vid att samtala med spelare och du kommer att bli bemött med respekt och lyhördhet.
Gör det i tid. När du väl fastnar i det destruktiva beteendet och in i flyktspelandet så kan det gå snabbt utför. Försök inse och acceptera att du har problem som du inte löser själv. Försök inse och acceptera att det ibland är nödvändigt och helt okej att söka hjälp. Kommer du till den insikten så är halva jobbet gjort.
Läs även andra bloggares åsikter om <a href=”http://bloggar.se/om/spelberoende” rel=”tag”>spelberoende</a>, <a href=”http://bloggar.se/om/spelansvar” rel=”tag”>spelansvar</a>, <a href=”http://bloggar.se/om/spelmissbruk” rel=”tag”>spelmissbruk</a>