Jag skall i några inlägg framöver kommentera vissa av spelutredarens förslag och jag börjar med det i utredningen som handlar om stöd och behandling av spel-beroende.
Vid första anblicken såg spelutredaren Jan Nyréns 650 sidor långa betänkande ”en framtida spelreglering” ut som en ansats i rätt riktning.
Efter att nu ha läst igenom materialet ordentligt så framstår det tyvärr mer och mer som en besvikelse.
Syftet med utredningen och regeringens direktiv handlade om att minimera riskerna med spel och att kartlägga problemets omfattning och att komma tillrätta med spelmissbruket. Vissa förslag är bra men om vi idag koncentrerar oss på det som handlar om stöd och behandling och försöker se det ur en spelberoendes perspektiv är det inget annat än en stor besvikelse. Med tanke på direktiven och omfattningen av utredningen så var förväntningarna stora men går förslagen igenom så händer inte mycket för de 130.000 spelmissbrukare i landet som behöver hjälp.
Den största besvikelsen är att man inte föreslår en ändring av socialtjänstlagen. Idag är skrivningen i lagen luddigt formulerad vilket innebär att en spelberoende inte har en självklar rätt till bistånd till behandling av sitt spelmissbruk. Det blir godtyckliga bedömningar hos socialtjänsterna som avgör om du får hjälp eller inte. Utredaren menar att kunskapsnivån hos kommunerna är för låg samt att utvärderingen av befintliga behandlingsalternativ inte är tillfredsställande. Med den motiveringen så anser Jan Nyrén att tiden därför inte är mogen för en lagändring!! Vilket kom först – hönan eller ägget…?
Alla vet att det finns minst 130.000 spelmissbrukare i landet och 30.000 av dem bedöms vara spelberoende i akut behov av adekvat behandling. De allra flesta har av kända anledningar inga pengar. I och med att kunskapen och acceptansen hos olika samhällsfunktioner är så liten är efterfrågan på behandling mindre än vad den borde vara. Det speglar inte problemets verkliga omfattning. Det leder i sin tur till att utbudet av bra och behovsorienterad behandling blir relativt begränsat. Det finns inga incitament hos kommuner och socialtjänster att öka sin kunskap om det inte tydligt framgår att även spelmissbruk ligger under deras ansvar. En ändring av formuleringen i socialtjänstlagen hade kunnat vara startskottet. Då hade kraven och därmed efterfrågan på kunskap ökat. Då hade intresset att utveckla bra behandlingsmetoder ökat och fler spelare hade kunnat komma i en behandling som passar hans förutsättningar och behov. Så småningom hade det då också funnits ett underlag att utvärdera.
Nu föreslås en höjning av anslaget till folkhälsoinstitutet från nuvarande 25 miljoner till 50 miljoner. Det är naturligtvis bra men kom ihåg att det skall räcka till preventivt arbete, forskning och behandling via spelberoendeteamen ute i landet. Då spelutredaren klagade på kunskapsnivån hos kommunerna utgår jag ifrån att pengarna också räcka till en omfattande utbildnings-kampanj av landets socialsekreterare? Den studie som spelutredaren haft som underlag vad gäller spelproblemens omfattning är från 1998, alltså före internetspelandets genombrott och före pokerboomen. Pengarna skall alltså även räcka till en omfattande kartläggning av spel och folkhälsan? Lycka till med den budgeten..
Spelutredningens förslag vad gäller stöd och hjälp för alla de som är drabbade får alltså tummen ned. Man konstaterar att spelmissbruk är ett stort problem för många medborgare och deras anhöriga. Man vet inte riktigt omfattningen av problemet då det bygger på en 10 år gammal studie plus en del antaganden och kvalificerade gissningar. Man inser att staten tjänar enorma pengar på spel. Man inser att problemspelarna står för en mycket stor andel av dessa pengar. Man anser att det finns för lite utvärderade behandlingsalternativ och att kunskapen hos socialtjänster i landet är för liten…
…men man skiter i det, på ren svenska. Man slänger till 25 miljoner extra till folkhälsoinstitutet att lösa hela problemet. 25 miljoner!? Statligt ägda Svenska Spel tjänar 5 miljarder (femtusen miljoner) årligen. Intäkter som till stor del kommer från missbrukande storspelare som inte sällan spelar för lånade eller kriminella pengar. Det är finfina intäkter till staten i dessa finanskristider…
Hur var det nu? Hönan eller ägget..?