Efter att ha tillbringat 15 månader ”på annan ort” i princip avskärmad från allt mediabrus så är jag nu sedan 3 veckor tillbaka i verkligheten. Jag har ägnat de senaste veckorna till att läsa in mig på vad som har hänt i vår lilla bransch under tiden jag varit borta. Inte mycket kan jag konstatera. Svensk spelmarknad är fortfarande rena vilda västern och alla funderar på hur man skall kunna reglera det hela.
Regeringen kunde inte genomföra de förslag som ”en framtida spelreglering” föreslog för ett par år sedan då det hade varit ett politiskt självmord att blockera IP-adresser strax innan valet. Folkhälsoinstitutet genomför sina studier och presenterar lite siffror emellanåt och låter meddela att spelberoende faktiskt är ett folkhälsoproblem men att siffrorna ligger kvar på samma stabila nivå som alltid. I runda slängar 0,5% spelberoende, 2% missbrukare och 5% med ett riskabelt beteende. Den reglerade marknaden kör på som vanligt med Svenska Spel i spetsen. Kampanjerna har de senaste åren blivit lite mindre aggressiva och säljfrämjande utan handlar numera oftare om hur duktiga de är på spelansvar och hur bra det är att spelarna bidrager med fina överskott till statskassan i dessa kristider. Skall man spela sönder sig så skall man åtminstone göra det statligt och reglerat.
Den oreglerade marknaden kör på som vanligt och annonserar friskt i svensk media trots främjandeförbud. De lockar med feta startbonusar för att locka nya kunder till just sitt online-casino. Frågan om vem som äger problemet med att ansvara för vård och behandling av de tiosusentals spelberoende i landet är fortfarande olöst. Ingen vill äga den problematiken, det verkar för svårt och för obehagligt. Den totala omsättningen på spel ökar och andelen med allvarliga spelproblem ökar. Speldeltagandet minskar något men de som spelar gör det för mer pengar. Det allvarligaste av allt är att det är bland yngre människor som problemet ökar snabbast.
Det känns ungefär som med arbetslösheten. Politikerna måste retoriskt gå till val på att värna om sysselsättningen men de vet så väl att det finns en jämviktsarbetslöshet som vi får leva med om vi skall ha balans i ekonomin och hålla inflationen stången. För att det inte skall se för jäkligt ut så friserar man statistiken lite snyggt via arbetsmarknads-politiska åtgärder. Det är väl antagligen på samma sätt man resonerar med landets spelberoende. Om vi skall kunna erbjuda attraktiva spel till befolkningen och håva in våra 5 miljarder så får vi väl räkna med 2% spelmissbrukare. Inte i den bästa av världar men det är nog så verkligeheten ser ut om man är politiker. Framförallt när det är en fråga som inte är så het för väljarna.
Det händer inte mycket således…Tills idag! Idag presenterade riksrevisionsverket sin rapport ”staten på spelmarknaden”. De har granskat statens roll på den svenska spelmarknaden i syfte att se om den svenska modellen fungerar. Jag har läst rapporten och jag återkommer under nästa vecka med en längre analys av mina intryck. Jag kan däremot här och nu sammanfatta den helt kort: Icke godkänt!! Staten tar inte tillräckliga skyddshänsyn och man är för dålig på att såväl styra som granska sitt eget spelföretag.
Denna gång kommer det att bli het debatt (redan i full gång) och denna gång kommer det att ske saker. Det kommer en ny lagstiftning, det kommer att rulla huvuden och det kommer att utkrävas ansvar. Frågan är om det kommer före eller efter valet…
Det skall bli mycket intressant att följa utvecklingen. Jag jobbar med föreläsningar och utbildningar för er som vill lära sig mer om denna komplexa problematik och jag delar mer än gärna med mig av mina kunskaper och erfarenheter. Jag tar gärna debatter och spelföretag får gärna konsultera mig i frågor som rör spel och ansvar.
Jag har inga ideologiska aspekter i min syn på svensk spelmarknad. Jag bryr mig om spelarna. Jag är i normalfallet inte någon större anhängare av statliga monopol men vad gäller produkter som innehåller en inbyggd risk så anser jag faktiskt att de som är bäst lämpade bör vara anordnare/distributör. Jag blev idag uppringd av en journalist som ville veta min ställning i frågan om vårt statliga spelmonopol. Mitt svar blev som alltid. Jag bryr mig inte om det är privat eller statligt utan den som är bäst lämpad med utgångspunkt från spelansvar och skyddshänsyn vinner matchen.
Varför hoppar jag då på svenska spel hela tiden? Jag tycker själv inte att jag gör det utan ser det snarare som en kreativ dialog. De utmanar ständigt genom att tala om att de är världsledande och om man motiverar sin existens med argument om sociala skyddshänsyn så har man ju lite att leva upp till. Det visar ju också dagens rapport från riksrevisionsverket med all önskvärd tydlighet.
Jag är dock positiv och optimistisk. Det kommer att bli bra. Det tar bara lite tid…
Bäst på spelansvar vinner matchen!
Trevlig helg!
/ Magnus
Spelnykter 