Spelberoende i rätt kommun.

Huvudresultaten från befolkningsstudien SWELOGS visar att omsättningen på det reglerade spelandet ligger kvar på samma höga nivå som tidigare. Brutto-omsättningen på spel om pengar i Sverige har under de senaste 15 åren ökat med ca 50% . Mätt som andel av hushållens disponibla inkomst har omsättningen dock legat stabilt på tre procent. Till detta kommer också ett allt ökande spelande hos oreglerade spelarrangörer via internet som vi inte har någon kunskap om. Andelen problemspelare i befolkningen ligger på två procent och ytterligare fem procent har ett riskfyllt spelbeteende. Andelen problemspelare har fördubblats bland män 18-24 år och bland kvinnor 25-44 år. Minderårigt spelande finns i alla spelformer trots att nästan hela spelmarknaden har en åldersgräns om lägst 18 år. Andelen problemspelare bland pojkar i åldern 16-17 år är hela 5 procent!
Det finns också en tydlig korrelation mellan psykisk hälsa och graden av spelproblem. Det är sex gånger vanligare med psykisk ohälsa bland problemspelare jämfört med icke spelare eller spelare utan problem.

Vad gör man då om man hamnar i spelproblem? Det finns kamratstöd i lokalföreningar runt om i landet. Det finns en nationell stödlinje som erbjuder telefonstöd och rådgivning. Det finns ett internetbaserat självhjälps-program för spelberoende vuxna. I Stockholm, Göteborg och Malmö finns öppenvårdsbehandling i kommunal regi. Därtill finns ett antal kommersiella behandlingsföretag som erbjuder behandling till personer med spelproblem.

Om man har missbruksproblem som man inte hanterar på egen hand kan/bör man också vända sig till socialtjänsten i sin hemkommun. De borde ju kunna föra ett samtal om dessa frågor och erbjuda eller guida dig vidare till rätt metod/behandling.

Jag har de senaste åren erbjudit utbildningar om spelberoende till alla intresserade men också riktad till  personal inom kommunernas socialtjänster. Syftet med utbildningen är att öka kunskapen om spelberoende generellt men också att redogöra för tillgängliga och lämpliga behandlingsalternativ och preventiva spelansvarsåtgärder. Jag har nu hunnit träffa och samtala med många kommuner, då främst ansvariga socialchefer eller chefer inom individ- och familjeomsorg. Om man skall sammanfatta attityden och förhållningssättet till spelberoendeproblematik så är det stora skillnader och mycket förenklat kan man dela in kommunerna i tre grupper:

  • Kunniga och/eller intresserade: Man inser att lagtexten är formulerad på ett sådant sätt att det finns utrymme för tolkning och godtycke men man ser det som självklart att man som drabbad kommuninnevånare bör och skall få hjälp. Man har avdelade resurser som har utbildat sig i spelberoendefrågor och MI eller KBT och erbjuder behandling/samtal i egen regi. Har man inte resurserna själva så har man god kunskap om vart vederbörande kan vända sig. Det är naturligt att screena även spelberoende i samband med övrig analys av diagnoser. Det finns information på kommunens hemsida om spelberoende. De har redan god kunskap men vill ”ligga i framkant” och lära sig mer. Är generösa med bistånd till proffessionell behandling. Är även intresserade av öppna föreläsningar till allmänheten.
  • Avvaktande och försiktiga: Man inser att problemet är i växande och att vi ”borde kanske” men då det saknas tydliga direktiv så väljer man att avvakta. Har en handlingsplan men det är inget aktivt dokument och kommunen har inte riktigt kontroll på omfattningen av problemet. Har inga egna avdelade resurser att ta hand om en spelberoende klient men vet att man alltid kan rekommendera stödlinjen och kamratföreningen om det finns någon. Ställer inte aktivt frågor om klienters spelbeteende men försöker vara tillmötesgående om frågan skulle dyka upp. Restrektiva med bistånd och knapp eller ingen information om spelberoende på hemsidan. Är intresserade av att hålla kontakten för eventuell utbildning längre fram. Så länge det inte är en större debatt eller att de drar på sig någon onödig kritik så väntar man lite till…
  • Nonschalanta och okunniga: Man väljer aktivt att inte göra någonting. ”Problemet ligger inte under vårat ansvar”. De menar att ”våra klienter har andra problem”. Hänvisar ofta till psykiatrin och menar på allvar att det mest handlar om ”tvångstankar”. Kommer inte att göra någonting förrän det tas politiska beslut med tydliga direktiv. Naturligtvis finns ingen information på hemsidan om spelberoende.

Det är ofta de som redan är upplysta och med rätt attityd som väljer att förkovra sig ytterligare – vilket gör att skillnaderna till de övriga bara ökar.

Se till att bo i rätt stad om du är spelberoende!

Annonser