Svenskar är ett spelande folk. Sverige ligger i toppskiktet i världen vad gäller spelutbud. Vi kan välja att spela hos en s.k reglerad aktör eller hos någon av alla de nätbaserade onlinebolag som erbjuder sina speltjänster till svenska kunder.
Vi kan spela i butik, via internet, på restaurang, på travbanor, i bingohallar eller varför inte spela via sin smartphone. Spel om pengar har utvecklats till en mångmiljardindustri.
I tobaksaffären får du kryssa dig fram mellan skyltar och flaggor som inbjuder till andelsspel och som vittnar om storvinster. I tv-reklamen pumpas budskapet om att du kan vinna drömvinsten på 152 miljoner och då minsann kunna bygga en tunnelbanestation på en paradisö. I tidningarnas nätupplagor poppar det ideligen upp erbjudanden om feta startbonusar på olika internetcasinon. Det finns knappt några spelfria miljöer kvar.
Vi ger trisslotter till varandra i present och vi samlas och myser runt bingolotto och tv-travet som vore det lägereldar. Sverige är spelliberalt och gambling hör till vår vardag. De som vinner är våra hjältar.
Svenskarna förlorar ca 20 miljarder årligen på spel. Omsättning, utbud och tillgänglighet bara ökar. Nya spelformer utvecklas som attraherar nya målgrupper. Vi lär oss att det är bra med spel då överskottet mestadels går till staten, idrottsrörelsen och till allmännyttiga ändamål.
Men det finns en baksida av spelmarken. Studier visar att 10 % av spelarna står för 50 % av spelbolagens omsättning. En liten men för spelföretagen lönsam grupp storspelare, många av dem med allvarliga spelproblem.
En färsk studie från FHI visar att bland unga män, 18-24 år, uppger 10 % att spel om pengar påverkar deras liv negativt, en fördubbling på tio år. Spelmissbruk är ett folkhälsoproblem.
Bland nätpokerspelare har 20 % problem. Sveriges största spelform, automatspelet Vegas, omsätter 7 miljarder kr (!) brutto/år och problemspelare står för 40 % av pengarna. Det är mycket studiebidrag, sms-lån och familjers matpengar som stoppas i maskinerna. FHI rapporterar även om en ökning av andelen kvinnor i statistiken över spelmissbrukare, sannolikt resultatet av nätbingons stigande popularitet.
Många är alltså de som fastnar i spelfällan och för dem är det ingen lek. De upplever ett helvete och missbruket får allvarliga konsekvenser. Det är mycket hot, lögner, kriminalitet och tragiska livsöden bakom spelföretagens omsättningssiffror. Alla vill åt spelarnas pengar men ingen vill veta varifrån de kommer. Dubbelmoral säger vissa, hyckleri säger andra.
Det är en bråkdel av de tiotusentals beroende som söker hjälp. Varför? Jo, för att de skäms! Kunskapen om spelberoende hos olika samhällsfunktioner ökar inte i takt med problemets omfattning. Det är en alltför utbredd uppfattning att spelmissbruk beror på dålig moral, bristande karaktär, irrationalitet eller låg intelligens.
Som spelmissbrukare känner du därför bara skam och skuld. Du är ensam och rädd och ett enkelt sätt att hantera sin ångest är att döva den med mer spel.
Vad skall man då göra åt det här? Spelföretagen har naturligtvis ett ansvar att leva upp till riksdagens spelpolitiska mål och tydligare ta sociala skyddshänsyn. Samtidigt måste politiker omgående klargöra vilken huvudman som har ansvaret för behandling av spelberoende. Socialtjänstlagen måste omformuleras så att det blir enklare för de hjälpsökande att få bistånd till behandling för sitt missbruk.
Till detta behövs resurser. Pengar till utbildning och därmed till kunskap och attitydförändring. Jag skulle vilja se att en andel av omsättningen på spel dedikerades till det ändamålet i en framtida modern spellagstiftning.
Om det fanns ett vettigt utbud av behandling och ett proffsigt bemötande skulle många fler söka den hjälp de så väl behöver. Idag finns för mycket utrymme för godtycke och dålig attityd. Många tvingas därför vända redan i socialtjänstdörren med svansen mellan benen och styr då istället kosan med raska steg mot närmaste Vegas-hak, för tröst.
/ Magnus Rydeving
Spelnykter 