Det är mycket vackra ord när man läser rapporter och hör beslutsfattare resonera om en framtida spelpolitik. Spelansvar är ett av dem! Vad är det egentligen, i praktiken, utöver just ett vackert ord? Jag skall här försöka reda ut begreppet men först en bakgrund.
På den svenska spelmarknaden tillåts idag ett begränsat antal aktörer som har tillstånd att anordna spel och lotterier om pengar. Tanken med denna begränsade, reglerade marknad har varit att värna om folkhälsan genom att tillgodose efterfrågan på spel under kontrollerade former. Riksdagen har i sina spelpolitiska mål tydliggjort att omsorgen ska ha hög prioritet och regeringen har angett att sociala skyddshänsyn ska stå i förgrunden för spelpolitiken.
Efterfrågan och utbud av spel har sedan slutet av 90-talet dock genomgått stora förändringar. Internets genombrott har möjliggjort ett inträde av utländska spelbolag på den svenska marknaden och nya spelprodukter har utvecklats. Det innebär i praktiken att många av de spelbolag som vänder sig till Svenska kunder och som annonserar i Svensk media inte alls står under statens kontroll. Den här utvecklingen har inneburit en ökad konkurrens om spelarnas pengar. Spel är en stor och mycket lönsam industri och den ökade konkurrensen innebär en uppenbar risk att spelbolag, i sin iver att ta marknadsandelar, vidtar åtgärder som riskerar att öka problemspelandet.
Våra politiker har, med anledning härav, sett behovet av att se över och anpassa spellagstiftningen till den rådande verkligheten. Det har resulterat i två statliga spelutredningar de senaste åren och nyligen har även Riksrevisionen genomfört en omfattande granskning av, om nuvarande ordning effektivt stödjer riksdagens mål om minskat spelberoende. Riksrevisionens rapport visar att det finns stora brister och att utvecklingen snarare bidrar till ökat spelberoende. I sina rekommendationer till regeringen så efterlyser man därför mer effektiva spelansvarsåtgärder. Det blir således ett dilemma för de Svenska reglerade spelbolagen som å ena sidan vill främja en sund spelmarknad och ligger långt framme i sitt ansvarsarbete men å andra sidan ”behöver” hänga på sina oreglerade, inte alltid lika ansvarstagande konkurrenter för att inte tappa andelar.
Debatten är i full gång och flera politiker har lovat en proposition om en ny modernare spellagstiftning inom mandatperioden. Det verkar för närvarande råda en politisk enighet över blockgränserna om att omreglera spelmarknaden och eventuellt släppa in fler aktörer på marknaden via licenser likt den lösning man valt i Danmark. Sociala skyddshänsyn sägs fortsatt vara i fokus och såväl gamla som eventuellt nya anordnare av spel om pengar kommer att behöva presentera effektiva spelansvarsprogram och bidra till att värna om folkhälsan för att kunna få tillstånd.
Vad är då spelansvar mer än ett vackert ord? Det handlar om flera saker. Bl.a. hur man marknadsför och säljer sina produkter. Det handlar om vilka hjälpverktyg man tillhandahåller och hur man exponerar och marknadsför dem. Hjälpverktygen är oftast frivilliga och syftar till att spelaren själv skall kunna ha koll på och möjlighet till att testa, begränsa eller stänga av sig från spelande. Det kan även handla om vilka spel man väljer att tillhandahålla och marknadsföra, hur dessa spel är utformade i sin konstruktion, hur stor återbetalningen är osv. Det kan handla om vilken utbildning man erbjuder sin personal. Självklart skall man inte sälja spel till minderåriga och man bör på olika sätt upplysa om att det finns risker med spel och vart man kan vända sig om man får problem. Så långt allt gott.
Däremot så är den kanske enskilt viktigaste spelansvarsfrågan lite bortglömd i debatten. Det handlar om på vilka sätt spelbolagen kommunicerar med de av sina kunder som uppvisar ett problematiskt spelande. Hur uppmärksammar man spelaren på sitt eget spelbeteende på ett träffsäkert vis och utan att kränka spelarens integritet? Vad gör spelföretaget när de ser att en kund lider av ett uppenbart spelberoende och det finns anledning att misstänka att spelaren skadar sig själv och andra genom sitt beteende. Vad gör spelbolaget när de ser att en kund spelar bort miljon efter miljon efter miljon på ett närmast desperat vis och det finns kanske anledning att misstänka kriminella aktiviteter?
Bör de agera på något genomtänkt och effektivt sätt för att försöka undvika svåra och allvarliga konsekvenser för sin kund? Eller skall de bara titta på, håva in slantarna och hoppas på att spelaren själv så småningom kommer till insikt och hittar till spelföretagets frivilliga hjälpverktyg?
Målet med olika spelansvarsåtgärder är att sätta kundernas välmående före maximal vinst och att bidra till att minska avarterna med spel, såsom missbruk, beroende och kriminalitet. På den här punkten varierar inställning, kunskap och attityd enormt mellan spelbolagen.
Många spelföretag tar det här på stort allvar och jobbar aktivt med frågan medan många andra tyvärr gör en tydlig avgränsning. De menar att det inte ligger under deras ansvar att lägga sig i spelarens eventuella missbruk och väljer att inte alls kommunicera med sina kunder. Vissa bolag har inte ens de tekniska möjligheterna att upptäcka ett problemspelande. De vill endast åt spelarnas pengar men vill inte veta varifrån de kommer. Moraliskt ansvar existerar inte hos dessa aktörer och de har inga problem med att leva på lönsamma spelmissbrukare.
Sammanfattningsvis så är det dags för en ny modernare spellagstiftning. I första hand för att baka in effektiva spelansvarsåtgärder i tillståndskriterierna och att förändra tillståndsgivning/tillsyn. Inte för att vi nödvändigtvis måste avreglera spelmarknaden och släppa in fler aktörer. Det i sig löser inga problem.
/ Magnus Rydeving
Spelnykter 