Flata politiker

 

en-svensk-politiker-gommer-sig

Jag skrev ett inlägg i våras där jag var positiv och optimistisk kring den framtida Svenska spelpolitiken. Det verkade då som om det skulle komma en proposition om en ny modern spellagstiftning i god tid före valet nästa år. Politikerna verkade vara överens över partigränserna om att införa ett licenssystem, likt det som finns i Danmark.

Det mest positiva med det hade varit att de seriösa aktörer som får tillstånd att anordna spel i Sverige, skulle tvingas ta sociala skyddshänsyn och utveckla sina spelansvarsåtgärder, i linje med riksdagens spelpolitiska mål.

Idag är det vilda västern och hundratals onlinespelbolag erbjuder spel via internet men såväl skattar som har sina speltillstånd någon helt annanstans. Många av dem kan inte ens stava till spelansvar. Det sker just nu en upprustning av farliga spel kombinerat med ökande investeringar i uppmuntrande marknadsföring riktad till svenska spelkonsumenter.

Dessvärre har jag fått äta upp mina positiva uttalanden. I förra veckan  meddelade Erik Thedéen, statssekreterare hos ansvarig minister Peter Noman (M) att regeringen vill tillämpa försiktighetsprincipen när det gäller omreglering av svensk spelmarknad. Regeringen skall avvakta och istället utreda frågan ytterligare då den är ”otroligt komplex och svår”. Denna utredning beräknas ta ytterligare 1-2 år. Ännu en gång sopar man alltså denna viktiga fråga under mattan och gömmer frågan i ännu en utredning, med samma frågeställningar som i den stora statliga spelutredningen ”en framtida spelreglering” från 2008.

Sanningen är nog snarare att frågan är för liten och obekväm i kommande valrörelse. Man vinner inga val på att begränsa internet och att stoppa banköverföringar, vilket möjligen hade blivit fallet vid ett införande av ett licenssystem.  

Nu har vi alltså status que – ett spelpolitiskt vakuum vilket är det sista vi behöver i Sverige då det ökar risken för ett accelererande problemspelande. Online-spelbolagen går i täten och kan utan risk fortsätta att aggressivt marknadsföra sina spel till svenska kunder. Samtidigt ser vi tendenser till att vissa av de idag reglerade aktörerna hakar på med insättningsbonusar och tveksamma försäljningsmetoder. En sådan upprustning är ingen bra utveckling.

Thedéen ser fördelarna med ett licenssystem. Det möjliggör en viss reglering av dagens oreglerade aktörer. Hela marknaden skulle omfattas av samma regler och stå under tillsyn. Han tycker dock att det finns frågor som kräver svar: Leder vinstmaximering till ökat spelande? Ökar farliga spel? Ökar antalet spelberoende?

Svaret på dessa frågor är sannolikt JA och det är just därför vi behöver omreglera marknaden så att vi kan styra upp vilka aktörer som håller måttet när det gäller att ta ansvar för spelarna. Licenstagarna skall tvingas underkasta sig de regler som stipuleras om de vill åt svenska spelares pengar. Samtidigt blir EU nöjda då Svenska spel utsätts för lite konkurrens.

När Thedéen och regeringen så småningom kommer fram till detta om ett par år så har ytterligare ett par hundratusen människor fastnat i spelmissbruk och ett antal miljarder skattekronor i onödan hamnat på Isle of Man och på Malta. 

Idag uppger 10% av unga män, 18-24 år, att spel om pengar påverkar deras liv negativt. Det är en fördubbling jämfört med för 10 år sedan. Det borde räcka som argument för att snabbt ta itu med frågan och anpassa spellagstiftningen till den rådande verkligheten.