Ointresserade spelbolag

Jag arbetar b.la. med att coacha spelberoende individer och deras anhöriga med motiverande samtal. Många gånger kommer jag mina klienter väldigt nära och får ta del av deras historier och livsöden. I flera fall har de spelat bort osannolikt mycket pengar. Hur mycket det blir i slutändan beror oftast på vilken tillgång på pengar spelaren har. 

Det är inte storleken på beloppen som avgör hur spelberoende en individ är. Beteendet kan vara lika destruktivt även med mindre summor. Däremot blir konsekvenserna i allmänhet allvarligare ju större pengar det handlar om. Många spelberoende individer som jag möter har begått brott för att finansiera sitt missbruk, i stort som smått. Allt ifrån småstölder till allvarlig förskingring.

Gemensamt, för de flesta som har genomfört kriminella aktiviteter för att finansiera sitt spelande, är att de aldrig tidigare har varit i närheten av brottslighet. Det är i allt väsentligt helt vanliga medborgare utan någon allvarlig bakomliggande problematik. Det är alltså spelandet som drivit dem så långt, att de monterat ned sina moraliska spärrar för att kunna fortsätta missbruka.

Vad kan man göra åt det här? Jag tror att kunskap är nyckeln. Fler samhällsfunktioner bör skaffa kunskap om hur det här fungerar. I syfte att kunna upptäcka problemen i tid och att på ett effektivt sätt kommunicera med människor med spelproblem. Detta gäller inte minst spelbolagen som idag endast är intresserade av att få in pengarna men är oftast totalt ointresserade av varifrån de kommer. De bryr sig inte heller särskilt mycket om sina kunders mående och tycker det är obehagligt att behöva tala med dem.

Jag följer just nu b.la. 5 st klienter som alla befinner sig i olika faser. En av dem är precis på väg ut från fängelse, en annan har precis fått sin dom och har att se fram emot 3 år bakom lås och bom. Alla är vanliga, tidigare ostraffade medborgare utan någon annan allvarligare bakomliggande problematik. De tvingas naturligtvis ta ansvar för sina handlingar och de kan inte skylla allt på sitt spelberoende. Däremot kan man förklara deras irrationella beslut och agerande genom att förstå hur spelberoende fungerar. Möjligen hade det inte heller behövt gå så långt om det hade funnits kunskap och ambitioner hos b.la. spelbolagen.  

Dessa 5 klienter är ganska extrema på så sätt att de har spelat bort  5-15 miljoner kronor vardera. De har även uppvisat ett spelbeteende som är extremt vad gäller antalet transaktioner, val av spelform/spelobjekt, hur de spelar, när de spelar, hur de spelar före vinster, efter vinster osv. Även längden på spelsessionerna, tid på dygnet osv. har avvikit från det normala på alla sätt. Samtliga har kort tid efter avslöjandena screenats med full pott i de vedertagna screeninginstrument som finns tillhands.

Det har alltså i dessa exempel varit helt uppenbart att individerna har skadat sig själva och lidit av diagnosen spelberoende. Det har även i samtliga fall, funnits all anledning att misstänka att pengarna som spelats bort inte har varit vita, ärligt intjänade pengar, vilket det inte heller var.

Detta spelbeteende har i dessa fall pågått i mellan 3-6 år. I samtliga fall har det slutat med en krasch där de blivit upptäckta och avslöjade. Ingen av dem har alltså försökt sluta på egen hand eller tidigare sökt hjälp. Inte heller har någon av dessa spelare varit speciellt intresserad av spelbolagens hjälpverktyg, om de ens har känt till att de existerar. Inte i något fall har spelbolaget hört av sig för att höra om allt står rätt till.

Jag och många jag samtalar med om det här, menar att spelbolagen helst inte bör tjäna pengar på spelberoende individer och inte heller pengar som är stulna eller förskingrade, om det går att undvika. Spelbolagen själva och deras ägare verkar inte hålla med. De menar att det inte är deras ansvar att samtala med sina kunder om deras destruktiva spelvanor.  –”Vi tillhandahåller attraktiva spel”, det är vår uppgift. Att sätta in ändamålsenliga kommunikationsinsatser till de som behöver det är alltså inte aktuellt, om man frågar spelbolagen.

Nyligen har Datainspektionen granskat hur statliga Svenska Spel hanterar personuppgifter. Inspektionen menar att det är ett brott mot personuppgiftslagen om man samlar in uppgifter i syfte att bedöma risk för, eller graden av spelproblem. Det anses vara en uppgift om hälsa och därmed en känslig personuppgift.

Detta är olyckligt för nu tar, i detta fall, Svenska Spel det som en anledning att även fortsättningsvis strunta i att bry sig om en kund spelar sönder sig mitt framför näsan på dem. För de har ju inte ”legala möjligheter att jobba proaktivt”, enligt deras tolkning av inspektionens granskning. Det som krävs är en lag eller förordning som står över PUL, eller ett uttryckligt samtycke från kunden i samband med öppnandet av spelkontot. Detta är frågor som är viktiga att diskutera inför en omreglering och jag menar att det är Svenska Spel som ska driva på den utvecklingen. Så är det tyvärr inte just nu.

På den oreglerade sidan är det om möjligt ännu värre. En av klienterna ovan var så spelberoende som det går att vara. Allt och jag menar ALLT blinkade illrött i hans fall. Han uppfyllde samtliga kriterier för allvarligt spelberoende och hade spelat bort omkring 10 miljoner kronor på online-casino. (ja, pengarna var förskingrade). Istället för någon form av motiverande samtal eller erbjudande om självtest, hjälp eller annan insats så blev klienten istället överöst med generösa bonuserbjudanden om mellan 5-10.000 kr per tillfälle. Ofta efter en tid av lite mindre frekvent spelande.

Sammanfattningsvis så behöver fler lära sig mer om spelberoende och varför inte börja med spelbolagens företrädare. Vi behöver även diskutera huruvida spelbolagen har något som helst ansvar för att sätta in någon som helst åtgärd i syfte att förhindra liknande katastrofer som de som mina klienter har råkat ut för. Vad är egentligen spelansvar?

/ Magnus

Annonser