Jag hör ofta företrädare för spelbolag säga att 98% av befolkningen har spel som ett problemfritt nöje och att blygsamma 2% inte kan kontrollera sin lust att spela om pengar. Att det är så i alla länder och att så har det alltid varit och det får vi leva med. Man marginaliserar därmed ett allvarligt folkhälsoproblem och man far dessutom med osanning.
Det stämmer visserligen att omkring 2 % av befolkningen 16-84 år har olika grad av spelproblem. Men då ska vi komma ihåg att det endast är 27% av befolkningen i Sverige som spelar regelbundet (minst månadsvis) om pengar. Det är f.ö. en minskning från 44% (sk. speldeltagande) vid förra mätningen 2008/2009. Under perioden har även befolkningen ökat från 9,2 miljoner invånare till dagens 9,8 miljoner.
Färre individer finner alltså aktiviteten spel om pengar som intressant och ändå ligger problemspelandet relativt konstant som andel av befolkningen. Omsättningen satsade kronor minskar inte utan ökar ungefär i takt med övriga ekonomin.
Färre spelar alltså men för mer pengar och sett som andel av den spelande befolkningen så ÖKAR således problemspelandet. Det finns även indikationer på att andelen i befolkningen med allvarliga spelproblem ökar kraftigt, trots att speldeltagandet alltså minskar.
Så när VD för Unibet uttalar sig (15 min 20 sek in i inslaget) i samtal med deras största ägare, Swedbank, så är han ute och cyklar. Han gör det som de flesta spelbolagsföreträdare gör, han pratar om spelproblem ur ett befolkningsperspektiv och utgår ifrån att hela befolkningen spelar. Det hade naturligtvis varit mer relevant och intressant att veta hur det står till med problemspelandet i Unibets kundreskontra och framförallt vad de tjänar på denna lönsamma, för att inte säga nödvändiga kundgrupp.
Unibet erbjuder endast spel online inom de fyra produktkategorierna Sportsbettning, Poker, Bingo och Casino, alltså spel som anses ”farligare” ur beroendesynpunkt och där andelen problemspelare är betydligt högre än 2%. Tillväxten finns just nu inom Casino och Livebetting och som VD mycket riktigt påpekade så är det viktigt att ta marknadsandelar nu, inför en kommande omreglering i Sverige och då gärna en så hög andel ”aktiva” kunder som möjligt.
Samtidigt som Unibet vill växa i högrisksegmenten Onlinecasino och Livebetting så säger VD i samma intervju att de inte vill ha några spelberoende kunder. Ett sådant uttalande blir trovärdigt först när VD berättar för aktieägarna vilken andelen problemintäkter är och vad det skulle kosta om man ”walk the talk”. Det finns indikationer på att de 10% av spelarna som spelar mest står för uppemot 80% av intäkterna i vissa spelformer. Det är i denna grupp vi hittar de lönsamma spelmissbrukarna. Kunder som Unibet säger sig inte vilja ha men som de gör allt för att såväl rekrytera som behålla.
Jag har nyligen granskat en klients spelhistorik hos just Unibet. Han har spelat brutalt under många år och missbruket accelererade de senaste åren. Jag summerar till omkring 4100 insättningar och totalt 11.000.000 kronor insatt (netto) till sitt spelkonto på Unibet som han var trogen i alla år. Alla pengar är förlorade, bortspelade. Pengarna hade han förskingrat från sin arbetsgivare. Klienten sitter nu i fängelse.
Klienten led av allvarligt spelberoende och flera ”markörer” som man brukar använda sig av för att upptäcka spelproblem fanns på plats:
- Antal insättningar
- Antal köpta spel
- Total förlust
- ”Chasing”
- Toleransökning
- Spelbeteende
- Förändring i spelbeteende
- mm.mm
Det fanns alltså inga tvivel om denna kund. Han var så spelberoende som det bara går att bli och han uppvisade ett mycket destruktivt spelbeteende. Bara det faktum att någon gör 2335 insättningar och sprätter iväg knappt 7 miljoner som min klient gjorde de sista 3 åren av sin ”spelkarriär” borde väl tända någon varningslampa men icke hos Unibet. I deras värld tycks min klients beteende vara helt normalt.
Samtidigt hävdar Unibet b.la. följande: 1. -”Vi har såväl system som rutiner som ska fånga upp problematiskt spelande”. 2. -”Vi vill inte ha några spelberoende kunder”.
Så nästa gång Swedbank mys-intervjuar VD för börsnoterade Unibet som de äger aktier i så skulle jag vilja att de vässar frågorna ett snäpp: -”Hur kunde ni missa denna klient”? -”Hur stor andel problemintäkter har egentligen Unibet”? Hur fininställt är egentligen programmet ”Player Safety – Early Detective System”? Det skulle jag vilja veta som ägare i dessa CSR och hållbarhetstider. Inte minst då det verkar finnas en finansiell risk i affärsmodellen. Vad händer med lönsamheten (och aktiekursen) när de inte längre kan förbruka spelberoende kunder på det här viset, i en framtida omreglering?
Min klient lyckades de hur som helst inte fånga upp utan som vanligt blev han istället uppvaktad av VIP-ansvarig som gav honom gratispengar att spela för, bjuden på lyxresor och uppmuntrad att spela ännu mer. De tjänade helt enkelt massor med pengar på honom som de inte borde tjänat. Lyssna gärna på dokumentären ”Casinomiljarderna”. Det handlar om en annan spelare men ger en inblick i företagskulturen på detta börsnoterade spelbolag.
När jag så småningom konfronterar Unibet och försöker diskutera klientens ”case” så kan man sammanfatta det ungefär såhär: -”Vi bryr oss inte”. Ingen empati, ingen medkänsla med en f.d. stor kund som råkat illa ut. Inget ansvar vare sig ekonomiskt eller på annat sätt. Ingenting. Han får helt enkelt skylla sig själv.
Det är alltså dessa herrar som menar att det inte behövs lagstiftning utan att det räcker med självreglering. Ja, herregud…
Magnus Rydeving
Rådgivare & Föreläsare
Spelberoende- och spelansvarsfrågor
Spelnykter 