Omsorgsplikt – När ”finns det anledning”?

Vi fick en ny spellag i Sverige den 1 januari 2019. Regeringen var tydlig med att kommunicera att bakgrunden till reformen att omreglera spelmarknaden i Sverige och införa ett licenssystem, var ett ökat konsumentskydd. Nu skulle staten återta kontrollen över svensk spelmarknad. En stor nyhet i lagstiftningen, kanske den största, är omsorgsplikten.

Tidigare har begreppet spelansvar mest handlat om att tillhandahålla sk. hjälpverktyg på speloperatörens hemsida som kunden sedan kan använda sig av om hen känner för det. Det kan handla om möjligheter att stänga av sig, om spel- eller insättningsgränser eller om att kunna testa sina spelvanor. Spelbolagen har informerat om ansvarsfullt spelande men sedan delegerat allt ansvar till kunden. Vissa kunder har kunnat spela bort miljoner och uppvisat ett brutalt och destruktivt spelbeteende, mitt framför näsan på spelbolaget. Det har varit svårt att utkräva något ansvar, då de flesta onlinespelbolag verkat under licens på Malta, Gibraltar eller Curaçau. Nu är det annorlunda. Nu har man alltså infört ”spelansvar 2.0” och det som i spellagen kallas omsorgsplikt.

Vad innebär då omsorgsplikten? Jag ska försöka reda ut begreppen och guida er igenom lag, förordning och förarbeten men också vad Spelinspektionen har kommunicerat.

Spellagen (2018:1138) (14 kap Spelansvar 1 § Omsorgsplikt) säger följande: 

”En licenshavare ska säkerställa att sociala och hälsomässiga hänsyn iakttas i spelverksamheten för att skydda spelare mot överdrivet spelande och hjälpa dem att minska sitt spelande när det finns anledning till det (omsorgsplikt). I omsorgsplikten ingår att motverka överdrivet spelande genom fortlöpande kontroll av spelbeteende. Licenshavare ska i en handlingsplan redovisa hur omsorgsplikten ska fullgöras.”

Spelförordningen (2018:1475) (11 kap Spelansvar 1 och 2 § Omsorgsplikt) säger följande:

”Licenshavaren ska ha fastställda rutiner för kontakt med spelare i de fall problemspelande har identifierats eller misstänks. Licenshavaren ska dokumentera varje spelansvarsåtgärd som vidtas”. 

Det finns alltså mycket utrymme för tolkning och en hel del svåra frågor som spelbolaget behöver ta ställning till för att kunna skriva och följa den handlingsplan som lagstiftningen kräver och där licenshavaren ska beskriva hur de ska utöva och fullgöra omsorgsplikt:

• Vad innebär sociala och hälsomässiga hänsyn?
• Vad är överdrivet spelande?
• När ”finns det anledning” att hjälpa en spelare att minska sitt spelande?
• Vad i spelarens spelbeteende är det som ska kontrolleras?

Vi kan gå vidare till regeringens proposition (2017/18:220) och se om vi kan få mer vägledning. Där skriver man bland annat följande: 

”För vissa personer är förmågan att spela ansvarsfullt och kontrollerat begränsad. Spelberoendeproblematik ska tas på största allvar. De negativa effekterna av spelande ska motverkas. Det finns behov av olika former av spelansvarsåtgärder och andra proaktiva åtgärder. Licenshavarna bör vara skyldiga att ge återkoppling på spelarens spelbeteende samt tillämpa restriktioner och tillträdesbegränsningar. Tre grupper av spelare kan identifieras; nöjesspelare, riskspelare och problemspelare. För problemspelare är avstående från spel och vägledning för behandling centralt. Tillgängligheten till spel har betydelse för omfattningen av spelandet och spelproblemen. Riskfyllda spelformer karakteriseras bl.a. av kort tid mellan insats och utfall. 

Här dyker det upp ytterligare några frågor som spelbolaget alltså förväntas fundera över och ta ställning till. De har i sin licensansökan kryssat i rutan att de har fastställda rutiner och att de har en handlingsplan för omsorgsplikt som de förväntas följa.

• Vad är en risk- och problemspelare?
• Hur ska dessa observeras?
• När ska tillträdesbegränsningar tillämpas?

Ytterligare vägledning får vi om man läser Spelinspektionens beslut om indragen licens för operatören SafeEnt (Ninjacasino) som meddelades 2019-06-17. Där går bland annat att läsa följande:

”Innebörden av begreppet överdrivet spelande bör avgöras med hänsyn till spelarens uppställda gränser för insättningar, förlustgränser, inloggningstid och spelbeteende. Det framgår tydligt av lagens förarbeten att begreppet överdrivet spelande bland annat bör avgöras med hänsyn till spelarens uppställda gränser för insättningar. Spelinspektionen anser att uttalandet i författningskommentaren visar på vikten av att licenshavaren iakttar extra vaksamhet gällande de kunder som angett höga insättningsgränser, då det ofta kan finnas skäl att följa dessa kunders spelbeteenden extra noggrant. Spelinspektionen finner det anmärkningsvärt att SafeEnt inte har vidtagit några åtgärder kopplade till omsorgsplikten trots de granskade kundernas höga insättningsgränser i kombination med det omfattande spelandet. Omsorgsplikten ställer höga krav på licenshavarna att följa kundernas spelbeteenden och skyndsamt vidta lämpliga åtgärder för att begränsa spelandet, när detta bedöms nödvändigt”.

Slutligen så har Spelinspektionen i olika sammanhang kommunicerat till branschen några viktiga budskap vad gäller regelefterlevnad av den nya spellagen:

• Lagen gäller i sin helhet från 1/1 2019. Det har alltså inte varit tal om någon ”smekmånad” eller liknande.
• Tolka lagen utifrån perspektivet konsumentskydd och chansa inte om ni är osäkra.
• Det räcker inte med en handlingsplan. Handlingsplanen måste följas också.
• Effekten av de spelansvarsåtgärder som sätts in, måste utvärderas.
• Spelinspektionen vill se vilja, förmåga och kompetens från licenshavarna.

Sammanfattningsvis så krävs det av en licensierad speloperatör sedan 1 januari 2019 att de intresserar sig för vad spelproblem är för något och hur det fungerar. De behöver ha system och rutiner för att monitorera spelbeteenden. De behöver förstå när spelet fyller en annan funktion än underhållning. När börjar det komma negativa konsekvenser såsom ekonomiska, hälsomässiga och sociala? Hur ser korrelationen ut mellan spelfrekvens och spelproblem? Finns det någon korrelation mellan bortspelade pengar och spelproblem? Varifrån kommer spelarens pengar? Dessa självklara frågor behöver spelbolagen själva kunna besvara och beskriva i sin handlingsplan. 

Spelbolagen behöver alltså, på ett effektivt och systematiskt vis, löpande fånga upp kunder med olika grader av spelproblem och sedan sätta in ändamålsenlig kommunikationsinsats, utvärdera, sätta in nya åtgärder och utvärdera igen. Ett standardiserat och sporadiskt Mail med information om ansvarsfullt spelande är inte tillräckligt för att fullgöra omsorgsplikt. De måste lära sig de markörer som indikerar spelproblem och agera på dessa markörer,  ju tidigare desto bättre.

Om ett spelbolag väljer att göra andra gränsdragningar än de som Folkhälsomyndigheten  gör och som återfinns i den stora befolkningsstudien Swelogs, så behöver de motivera det väldigt väl. I Swelogs utgår man ifrån PGSI och man talar om lite allvarligare spelproblem vid 8+ PGSI poäng. Min erfarenhet är att där någonstans börjar de negativa konsekvenserna bli allvarliga, spelet fyller då fel funktion och spelbolaget behöver således agera. Går det att hitta dessa individer genom att analysera kundernas speldata? Ja, det gör det men det kräver vilja, förmåga och kompetens och kostar en hel del pengar.

Den stora kostnaden handlar dock om de stora intäktsbortfall speloperatörerna har framför sig när de aktivt börjar vägleda denna lönsamma kundgrupp från spel till hjälp. När spelbolagen visar på den vilja, förmåga och kompetens som tillsynsmyndigheten kräver. När de börjar tolka ”när det finns anledning till det” med utgångspunkt i kundens mående och inte bara i sin egen lönsamhet. 

Naturligtvis krävs det en diskussion kring dessa frågor och en branschgemensam syn på spelproblem och ”när det finns anledning”. Innan det finns en tydligare praxis är det upp till spelbolagen att tolka lagen, precis som Spelinspektionen har att göra. Licenshavaren behöver visa att man har en plan för hållbara intäkter. Lag, föreskrift, förordning, förarbeten och uttalanden från myndighet och ansvarig minister är på ett sätt väldig tydliga. Det handlar om att stärka konsumentskyddet och man vädjar till licensgivarna att tolka lagen med konsumentskydd-glasögonen på.

Inte alla spelbolag. Det finns bra exempel och några riktiga avarter. Nästa inlägg kommer att belysa hur det kan gå när man inte gör någonting av det som nämns ovan. När en licenshavare medvetet eller omedvetet tolkar lagstiftningen på ett sätt som kan beskrivas som motsatsen till omsorgsplikt, så långt från konsumentskydd som man kan komma. Ett exempel på total avsaknad av såväl vilja, förmåga och kompetens.

Allt gott,

/ Magnus