Kindred Group är ett börsnoterat spelföretag med varumärken som Unibet, Maria Casino och Storspelare. Kindred talar ofta om spelansvar. Att det är viktigt för bolaget att ta samhällsansvar och att undvika problemspelande. De har en hög svansföring och vill framstå som det hållbara alternativet. Men de lever inte som de lär. Det är ett spel för galleriet. Nedan visas exempel på två allvarligt sjuka kunder som fått sina liv förstörda pga Kindreds lättja.
Kindred nämner ofta att de inte vill ha spelberoende kunder. De vill hellre ha många kunder som spelar lite lagom som underhållning. De har ett verktyg som de kallar PS-EDS (Player Safety Early Detection System) som ska analysera kundernas spelbeteende. Tanken är att de på ett tidigt stadium ska fånga upp problematiskt spelande och sätta in lämplig kommunikationsinsats. Problemet är att verktyget inte fungerar. Det är inte kalibrerat med de markörer/parametrar som korrelerar med spelproblem och som är känt hos forskningen. T.ex. bryr sig inte Kindred om antal köpta spel eller summa köpta spel som är väldigt centrala vad gäller prediktionsarbete när det kommer till spelproblem. Kindred väljer att inte förstå och det tycks bero på att de när det hettar till ska kunna säga ”Hur skulle vi kunna veta?”. Ännu värre är att om kunden, mot förmodan, skulle fastna i PS-EDS-filtret så vidtas ändå inte några speciella åtgärder.
Kindreds VD sedan 12 år tillbaka heter Henrik Tjärnström och han har år ut och år in, som ett slags mantra, uttalat dessa ord på konferenser, i debatter och till finansmarknaden på kapitalmarknadsdagar – ”spelansvar är viktigt för oss, vi vill inte ha spelberoende kunder, spel ska vara underhållning, vi är det enda bolaget som tar kontakt med kunder som eventuellt utvecklar ett riskbeteende bla bla…”. Se exempelvis nedanstående klipp från Nordnet Live från 2016:
Jag har flera spelberoende klienter som har spelat under många år på Unibet. De känner inte igen sig i Kindreds retorik som vi nu hört i 15 år. Två av mina klienter har givit medgivande till att här publicera deras historik hos Unibet. Dessa båda kunder är mycket bra exempel då det spänner över en lång tidsperiod.
Klient 1.
En man som spelade under åren 2004 – 2014. En helt vanligt man med ett vanligt jobb och en vanlig lön. Han fastnade i spelet och utvecklade så småningom mycket allvarliga spelproblem. Som för så många andra spelberoende så blev upptagenheten och kontrollförlusten till slut total. Han kunde via sitt arbete komma åt pengar olovligen. Han monterade successivt ned sina moraliska spärrar och närmade sig och klev över gränsen till kriminella aktiviteter. Åren gick och till slut hade han spelat bort ofattbara 10 908 083 kronor. Alltså nästan 11 miljoner kronor. Pengarna hade han stulit från sin arbetsgivare. Mannen var sjuk. Han spelade inte för underhållning utan spelet fyllde en självmedicinerande och ångestbekämpande funktion. Han spelade desperat för att vinna och för att kunna ställa saker och ting tillrätta. Han hade till slut inga andra, mer naturligt belönande stimulin tillhands. Det fanns bara ett sätt att undvika att må dåligt – att spela. Enligt Unibet så hade han inte ens utvecklat ett riskbeteende, för ingen hörde någonsin av sig till honom och undrade hur han mådde eller varifrån pengarna kom. Naturligtvis var han VIP-kund och fick massor av bonusar och han hade en egen account-manager som hade minutiös koll på hans spelande. Det var en extremt lönsam kund för Unibet. En kund som de gjorde vad som helst för att behålla. Se en sammanfattning av hans insättningar/uttag nedan. Uppgifterna kommer ur registerutdrag från Unibet själva.
Under alla dessa år fick kunden ETT (1) Mail från Unibets support som berörde kundens spelvanor – ”Vi ser att du spelar mer i år än förra året. Har du ditt spelande under kontroll?” Ja, svarade kunden och kunde sedan helt ostört göra ett par tusen ytterligare insättningar och spela bort ytterligare många miljoner stulna kronor. Bara under år 2013 och fram till maj 2014 spelar han bort 4,5 miljoner kronor och gör omkring 1400 insättningar. Alla sk. markörer som finns tillhands för att bedöma risk för eller grad av spelproblem blinkade illrött. Kunden spelade på allt, hela tiden. Unibets argument ”hur skulle vi kunna veta” väger alltså väldigt tunt.
Klient 2.
En man som spelade hos Unibet under år 2018, alltså flera år efter klient 1. Jag hade mycket dialog med Unibet gällande klient 1. Jag menade att de borde ta sitt ansvar, att något hade gått fel, att PS-EDS inte fungerar osv. Unibet kom då med det gamla trötta argumentet ”hur skulle vi veta det?”. Flera år senare kommer jag alltså i kontakt med klient 2. Jag hade då hoppats att de hade lärt sig något under åren som gått från det tragiska livsödet kring klient 1 och skaffat sig lite kunskap om hur man kan monitorera och upptäcka spelproblem. Kanske hade de trimmat sitt verktyg PS-EDS så att det klarar att göra jobbet? Men icke, dessvärre hade utvecklingen gått åt andra hållet, vilket var rätt skrämmande att konstatera. Klient 2 var en arbetslös man som hade haft mycket allvarliga spelproblem under många år. Innan han blev kund hos Unibet så hade han spelat bort stora pengar hos konkurrerande bolag. Mannen hade alltså inget jobb, inga pengar, ingen egen bostad. Han var sjuk och livet gick i stort ut på att fixa fram pengar till spel på olika sätt. Han blev ganska omgående VIP-kund med en egen account-manager. Han fick fri tillgång till logen på Friends och han blev bjuden på middagar, julbord och till US-open tennisen i New York tillsammans med ett gäng andra speltorskar samt Unibets tennisambassadör. Klient 2 var en guldkalv för Unibet som förstod att det var riskfritt att ge honom pengar och cachback för han kommer ändå att snabbt spela bort alltihop igen. Klient 2 var känd bland VIP-teamen på Malta. Det var en guldkund att få till sig. Ingen från Unibet har någonsin brytt sig om kundens spelproblem eller visat minsta intresse för varifrån pengarna kom. Det enda de gjort är att hjälpa honom att få in pengar på spelkontot och att pumpa honom med bonusar och cashback. Det som till slut fick stopp på vansinnet var när en lurad anhörig kontaktade Unibet och slog larm.
Uppgifterna nedan är en sammanfattning av registerutdrag från Unibet för klient 2. Hela transaktionslistan finns att ladda ner i slutet av inlägget.
16 januari – 19 december 2018
Antal insättningar: 440 st
Summa insättningar: 5 109 994 kr
Antal uttag: 8 st
Summa uttag: 369 000 kr
Nettoförlust: 4 740 994 kr
Faktum är att det mesta av spelandet för klient 2 ägde rum i slutet av år 2018, strax före omregleringen och den nya spellagen. Vid tidpunkten åkte VD Tjärnström och Co på konferenser, kapitalmarknadsdagar och paneldebatter och predikade att de var väl rustade inför den nya lagstiftningen i Sverige. Att deras stora RG-team redan är bäst i branschen på spelansvar och att det är viktigt med ett starkt konsumentskydd. Han bedyrade att Kindred verkligen inte vill ha spelberoende kunder.
Nettoförlusten för klient 2 under perioden Aug – Nov 2018 uppgick till 4,2 mkr. Unibet reagerar alltså inte överhuvudtaget när en arbetslös, spelberoende man spelar bort över 1 mkr per månad, fyra månader i rad. Minns ni vad VD Henrik Tjernström sa i videoklippet ovan: ”Vi har anställda psykologer som ringer upp kunder som eventuellt utvecklar ett riskbeteende”. Detta är en lögn! Behöver jag säga att ALLA markörer som indikerar allvarliga spelproblem var på plats. Alla insättningar, han spelade på allt, hela tiden, dygnet runt. Han tiggde om bonusar, han använde alla tillgängliga betalalternativ, han ångrade uttag, det var ständigt strul med spärrade kort, bankbyten osv. När jag i efterhand konfronterar bolaget och undrar hur det kunde bli så här, så kommer det väntade svaret: ”hur skulle vi kunna veta det?”.
”Journey towards zero”
Kindred har numera en kampanj som de kallar ”Journey towards zero”. Den går ut på att 0% av intäkterna ska komma från det de kallar ”Harmful gambling” år 2023. Alltså intäkter från det som Kindred kallar en ”High risk player”. Det här låter ju bra till dess att man upptäcker att Kindred gör en egen hemmasnickrad och helt annorlunda kategorisering än vad forskningen gör och som sedan länge är vedertagen och accepterad världen över.
För att betraktas som en högriskspelare enligt Kindred så ska kunden uppvisa 6 (av 9) diagnoskriterier i den internationellt accepterade diagnosmanualen DSM5 som finns för att kategorisera psykiatriska tillstånd och b.la. för att göra en bedömning om spelberoende (hasardspelsyndrom). Saken är den att gränsen för att bli diagnostiserad med hasardspelsyndrom går vid 4 diagnoskriterier. Vid fyra eller fler uppfyllda diagnoskriterier talar man om ”ett ihållande och återkommande problematiskt spelbeteende som leder till kliniskt signifikant lidande eller funktionsnedsättning”. Vid 6 DSM är kunden riktigt sjuk och hans spelande skadar honom själv och andra. Ofta finansieras spelandet med lånade pengar och inte sällan med stulna eller förskingrade pengar. Spelandet har fått allvarliga konsekvenser och individen behöver sannolikt ingripande behandling och en absolut rekommendation är att helt sluta spela och spärra sig överallt.
De åtgärder som Kindred vidtager gentemot en högriskspelare varierar och beror på om kunden själv har avslöjat att han har spelproblem eller om Kindreds (mot förmodan) PS-EDS gör det. Om kunden själv talar om att han har spelproblem så spärras kunden (annars får Kindred problem med MGA (Maltas spelmyndighet) eller annan nationell tillsynsmyndighet. Är det så att Kindreds PS-EDS upptäcker en spelare med högsta risken så vidtages ”lämpliga åtgärder” för att minska skadorna. De vill också försöka guida tillbaka kunden till ett mer hållbart spelande (?) De tror alltså att de ska lyckas med det som i princip är omöjligt eller i vart fall mycket olämplig, att försöka få en individ med ett kliniskt svårt spelberoende att ”spela lagom”.
I sin iver att framstå som ädla och ansvarstagande gör alltså Kindred PR av det självklara och en stor grej av det som alla andra ser som just en självklarhet – att inte tjäna pengar på svårt sjuka kunder. Det är bara intäkter från denna extrema kundgrupp som ingår i Kindreds kampanj ”Journey towards zero”. Enligt Kindreds egna och icke validerade uppgifter så kommer idag 3,3% av intäkterna från denna grupp av allvarligt spelberoende kunder. (Min gissning är att det är en betydligt större andel). Dessa intäkter ska vara 0 utgången av nästa år men det verkar inte vara någon direkt brådska.
Om dessa intäkter kommer från Svenska kunder så borde Spelinspektionen reagera. Det Kindred i sådana fall egentligen förmedlar är att de avser att skita i omsorgsplikten i spellagen i ytterligare ett år.
Kikar vi vidare på Kindreds kundkategorisering så ser det ut som följer:
”Medium risk player” – ska uppvisa 4-5 diagnoskriterier enligt Kindred och ska upptäckas av PS-EDS (!). Detta är alltså också en kliniskt spelberoende individ där spelet inte längre är underhållning utan spelet fyller sedan länge en helt annan funktion. Vi ser ofta kontrollförlust, lögner, förlorade relationer och spelaren återvänder ofta för att försöka vinna tillbaka pengar som han förlorat. Det här betraktar inte Kindred som ”Harmful gambling” och dessa intäkter ingår inte i ”Journey to zero” utan betraktas av Kindred som sunda. Här nöjer sig Kindred med att uppmuntra kunden att använda hjälpverktyg och ta en paus om man så önskar. Dessa kunder betraktas i befolkningsstudier ha allvarliga spelproblem och motsvarar 0,5% av befolkningen (Swelogs 2021) men 6,4% av Kindreds intäkter kommer från denna grupp, enligt de själva.
”Low risk player” – ska uppvisa 3 diagnoskriterier och ska upptäckas av PS-EDS. I Kindreds värld är det här kunder som visar ”små tecken på att kanske vara i riskzonen”. Studier (Weinstock et al 2017) visar dock att vid 2-3 DSM-kriterier (Subkliniskt spelberoende) upplever individer pyskiskt lidande och sociala problem som en konsekvens av sitt spelande. Likaså är andra negativa konsekvenser (hälsomässiga och ekonomiska) vanliga. Här nöjer sig Kindred med att informera om (ofta pop-ups) att det finns självhjälpsverktyg för de som önskar. I befolkningsstudier talar man här om ”problemspelande” och denna grupp representerar 0,8% av svenska befolkningen men 31% av Kindreds intäkter kommer från denna kundgrupp.
”Social player” – Kunder som inte fastnat i PS-EDS filtret. Inga åtgärder vidtages. 59,3% av intäkterna kommer från denna grupp enligt Kindred.
Hur går det då? Inget vidare dessvärre. Summerar vi så kommer alltså 40,7% av Kindreds intäkter från kunder som uppvisar mer än 3 DSM-kriterier och som egentligen inte bör spela överhuvudtaget varav 10% från individer som är sjuka och verkligen sårbara. Tyvärr trendar de osunda intäkterna i Kindred uppåt och inte nedåt.
Om nu inte Kindred lyckas med sitt ”mål” att under nästa år jobba bort de riktigt sjuka High-risk-intäkterna, så kan de ju göra som de alltid gjort. Skruva lite i PS-EDS och fortsätta låtsas att de inte förstår – ”Hur skulle de kunna veta…?”.
2022-09-19
Magnus Rydeving
Rådgivare spelansvar
Spelnykter 