Nu kör vi…

Oj, vad tiden går fort. Det var evigheter sedan jag skrev något här på bloggen. Anledningarna är flera. Dels har jag varit sysselsatt med annan verksamhet och dels så har det faktiskt inte funnits så speciellt mycket att skriva om jag ska vara ärlig. (Samtidigt hallbart_lotteriinspektionenlite lättja och lathet möjligen). Nu börjar det ju dock att hända saker på den spelpolitiska arenan. Regeringen har utsett lotteriinspektionens generaldirektör Håkan Hallstedt till spelutredare. Hans uppgift är att utreda hur ett licenssystem på spelmarknaden ska se ut och implementeras.

Jag har träffat Håkan vid några tillfällen och jag tror att han är rätt man för jobbet. Han är oerhört kunnig och erfaren men verkar också ha det mod och den integritet som krävs för att navigera projektet i hamn. Senast den 31 mars 2017 ska förslaget ligga på regeringens bord. 

En ny lagstiftning är oerhört efterlängtad och helt nödvändig. Nuvarande ordning uppfyller inte de spelpolitiska målen när det kommer till att värna om folkhälsan. Tvärtom så har det skett en osund upprustning på spelmarknaden de senaste åren som skördat många offer. Utbudet och tillgängligheten är enormt och dessutom en massiv marknadsföring och ett främjandeförbud som inte fungerar. Samtidigt har inte sociala skyddshänsyn stått i förgrunden utan giriga spelbolag har fått härja helt fritt med metoder som får en att häpna. Detta märks tydligt i inkorgen och i inkomna hjälpsamtal. Många är dem som far illa och vars liv slås i spillror, inte sällan mitt framför näsan på spelbolagen.

Jag ser fram emot att nogsamt följa utvecklingen och jag kommer att hålla ett extra öga på de frågor som handlar om spelansvar, socialt skydd och min hjärtefråga: spelbolagens kommunikation med de som uppenbart har ett skadligt beteende.

Mitt mål är att hellre skriva oftare och lite kortare. Återkommer väldigt snart igen…

/ Magnus

Allt på en gång

Tummen upp

Vi som arbetar med spelberoendefrågor börjar se ljuset i tunneln. Spelberoendefrågan har länge varit en ”icke fråga” för våra politiker och många är artiklarna och inläggen som, med all rätt, har anmärkt på denna märkliga likgiltighet inför ett allvarligt folkhälsoproblem. Bakgrunden till denna flathet från ansvariga folkvalda är enkel att förstå. Det handlar om stora pengar för spelanordnaren svenska staten. Man vinner heller inga val på att begränsa internet och att stoppa bank-överföringar. 

Det verkar dock som om trägen vinner och politikerna har nu insett att man inte kan vänta längre. Man har sugit ut tillräckligt mycket pengar ur spelarna och skadeverkningarna börjar uppmärksammas alltmer i medierna. Den närmaste tiden kommer det att hända mycket och allt verkar komma på en och samma gång. Det kommer att fattas kloka beslut av politiker och beslutsfattare som är bra för de spelberoende, bra för de anhöriga och bra för samhället. Vad är det då som händer och varför just nu?

DSM I nästa reviderade upplaga av den ansedda diagnoshandboken DSM kommer spelberoende att flyttas från kategorin ”impulskontrollstörning”  till kategorin ”beroende”. Spelberoende kommer således att jämställas med annat beroende och därmed bli en accepterad diagnos såsom alkoholism eller drogberoende. Att spelberoende kommer  in i ”finrummet” av beroendesjukdomar innebär en stor upprättelse för de drabbade men också att frågan om vem som äger ansvaret för vård & behandling måste redas ut. Nästa upplaga av DSM, kallad DSM-5 förväntas publiceras i maj 2013.

Socialstyrelsen Regeringen har uppdragit åt socialstyrelsen att kartlägga hur myndigheten kan stödja utvecklingen av vård och behandling av spelberoende. Detta uppdrag har har tidigare legat på folkhälsoinstitutet. Riksrevisionen har i sin granskning ”staten på spelmarknaden” pekat på vikten att snarast utreda vem som ska bära  huvudansvaret för vård och och behandling. Kommunerna, sjukvården eller kanske psykiatrin. Socialstyrelsen skall presentera sina resultat och rekommendationer i den här frågan senast den 31 maj 2013.

Swelogs Swedish longitudinal gambling study är en av världens största långsiktiga befolkningsstudier som undersöker relationen mellan spel om pengar och hälsa. Studien genomförs för att stärka kunskapen om spelvanor i Sverige. Studien startade 2008 och avslutas först 2015. Vi har alltså numera god kunskap om problemets omfattning och kan i swelogs rapporter se att spelberoende faktiskt är ett allvarligt beroendetillstånd som involverar många människor och påverkar livskvalitet, hälsa och produktivitet negativt. Vi har numera svart på vitt att det här är något att ta på allvar och att problematiken inte kan nonchaleras. Den viktigaste upptäckten i Swelogs är att spelproblemen bland unga män har fördubblats sedan förra mättningen för 12 år sedan.

Socialtjänstlagen Det pågår en debatt om huruvida kommunerna skall erbjuda bistånd till behandling av spelberoende. Nuvarande formulering i lagen är luddig och ger inte någon självklar rätt till hjälp för den drabbade. Det har därmed funnits stort utrymme för godtycke och egna bedömningar ute i kommunerna och det har varit stora skillnader i attityd till spelberoendefrågan kommunerna emellan. Detta bidrar till ojämlikhet i hälsa och är uppmärksammat av politikerna. Så snart socialstyrelsens kartläggning är klar så kommer arbetet med att se över formuleringen i lagtexten att startas och sannolikt så har vi en ny tydligare paragraf framöver.

Spellagstiftningen Riksrevisionen rapporterade i somras att nuvarande ordning snarast bidrar till att öka spelproblematiken. Det faktum att det är fritt fram att erbjuda online-gambling till svenska kunder via nätet, många gånger utan spelansvarsåtgärder, samt det faktum att främjandeförbudet inte fungerar har inneburit att politikerna nu förstår att det krävs en ny, modernare spellagstiftning. Vilken lösning man än väljer och vilka det än blir som får anordna spel i Sverige framöver så kommer det att innebära ökade krav på spelansvarsåtgärder för anordnarna. Finansmarknadsministern har beställt en ny spelutredning som kommer att påbörjas under våren och i direktiven till utredningen kommer sannolikt även automatspelet Vegas vara eller inte vara, att finnas med. Regeringsföreträdare har lovat en proposition om en ny, modern och fungerande spellagstiftning i god tid före valet 2014.

Spelansvaret Det verkar som om fler spelbolag äntligen har börjat förstå att det kan vara attraktivt att ta frågan om spelansvar på allvar. Att man kan rekrytera kunder med argument som ansvarstagande, hållbarhet och CSR och inte bara återbetalnings-procent och att produktutveckla farliga spel. Vi kan hoppas att fler spelföretag börjar kommunicera med sina missbrukande kunder och att man börjar fylla spelansvars-retoriken med ett innehåll som faktiskt hjälper spelare med problem.

Det finns alltså hopp och anledning till att vara lite positiv inför framtiden. Åtminstone precis just nu…

/ Magnus Rydeving

Spelberoende skäms

Svenskar är ett spelande folk. Sverige ligger i toppskiktet  i världen vad gäller spelutbud.  Vi kan välja att spela hos en s.k reglerad aktör eller hos någon av alla de nätbaserade onlinebolag som erbjuder sina speltjänster till svenska kunder.

Vi kan spela i butik, via internet, på restaurang, på travbanor, i bingohallar eller varför inte spela via sin smartphone. Spel om pengar har utvecklats till en mångmiljardindustri.

 I tobaksaffären får du kryssa dig fram mellan skyltar och flaggor som inbjuder till andelsspel och som vittnar om storvinster. I tv-reklamen pumpas budskapet om att du kan vinna drömvinsten på 152 miljoner och då minsann kunna bygga en tunnelbanestation på en paradisö. I tidningarnas nätupplagor poppar det ideligen upp erbjudanden om feta startbonusar på olika internetcasinon. Det finns knappt några spelfria miljöer kvar.

Vi ger trisslotter till varandra i present och vi samlas och myser runt bingolotto och tv-travet som vore det lägereldar. Sverige är spelliberalt och gambling hör till vår vardag. De som vinner är våra hjältar.

Svenskarna förlorar ca 20 miljarder årligen på spel. Omsättning, utbud och tillgänglighet bara ökar. Nya spelformer utvecklas som attraherar nya målgrupper.  Vi lär oss att det är bra med spel då överskottet mestadels går till staten, idrottsrörelsen och till allmännyttiga ändamål.

Men det finns en baksida av spelmarken. Studier visar att 10 % av spelarna står för 50 % av spelbolagens omsättning. En liten men för spelföretagen lönsam grupp storspelare, många av dem med allvarliga spelproblem. 

En färsk studie från FHI visar att bland unga män, 18-24 år, uppger 10 % att spel om pengar påverkar deras liv negativt, en fördubbling på tio år. Spelmissbruk är ett folkhälsoproblem.

Bland nätpokerspelare har 20 % problem.  Sveriges största spelform, automatspelet Vegas, omsätter 7 miljarder kr (!) brutto/år och problemspelare står för 40 % av pengarna. Det är mycket studiebidrag, sms-lån och familjers matpengar som stoppas i maskinerna. FHI rapporterar även om en ökning av andelen kvinnor i statistiken över spelmissbrukare, sannolikt resultatet av nätbingons stigande popularitet. 

Många är alltså de som fastnar i spelfällan och för dem är det ingen lek. De upplever ett helvete och missbruket får allvarliga konsekvenser. Det är mycket hot, lögner, kriminalitet och tragiska livsöden bakom spelföretagens omsättningssiffror.  Alla vill åt spelarnas pengar men ingen vill veta varifrån de kommer. Dubbelmoral säger vissa, hyckleri säger andra.

Det är en bråkdel av de tiotusentals beroende som söker hjälp.  Varför?  Jo, för att de skäms! Kunskapen om spelberoende hos olika samhällsfunktioner ökar inte i takt med problemets omfattning. Det är en alltför utbredd uppfattning att spelmissbruk beror på dålig moral, bristande karaktär, irrationalitet eller låg intelligens.

Som spelmissbrukare känner du därför bara skam och skuld. Du är ensam och rädd och ett enkelt sätt att hantera sin ångest är att döva den med mer spel.

Vad skall man då göra åt det här? Spelföretagen har naturligtvis ett ansvar att leva upp till riksdagens spelpolitiska mål och tydligare ta sociala skyddshänsyn. Samtidigt måste politiker omgående klargöra vilken huvudman som har ansvaret för behandling av spelberoende. Socialtjänstlagen måste omformuleras så att det blir enklare för de hjälpsökande att få bistånd till behandling för sitt missbruk. 

Till detta behövs resurser. Pengar till utbildning och därmed till kunskap och attitydförändring. Jag skulle vilja se att en andel av omsättningen på spel dedikerades till det ändamålet i en framtida modern spellagstiftning.

Om det fanns ett vettigt utbud av behandling och ett proffsigt bemötande skulle många fler söka den hjälp de så väl behöver. Idag finns för mycket utrymme för godtycke och dålig attityd. Många tvingas därför vända redan i socialtjänstdörren med svansen mellan benen och styr då istället kosan med raska steg mot närmaste Vegas-hak, för tröst.  

/ Magnus Rydeving

Spelberoende i rätt kommun.

Huvudresultaten från befolkningsstudien SWELOGS visar att omsättningen på det reglerade spelandet ligger kvar på samma höga nivå som tidigare. Brutto-omsättningen på spel om pengar i Sverige har under de senaste 15 åren ökat med ca 50% . Mätt som andel av hushållens disponibla inkomst har omsättningen dock legat stabilt på tre procent. Till detta kommer också ett allt ökande spelande hos oreglerade spelarrangörer via internet som vi inte har någon kunskap om. Andelen problemspelare i befolkningen ligger på två procent och ytterligare fem procent har ett riskfyllt spelbeteende. Andelen problemspelare har fördubblats bland män 18-24 år och bland kvinnor 25-44 år. Minderårigt spelande finns i alla spelformer trots att nästan hela spelmarknaden har en åldersgräns om lägst 18 år. Andelen problemspelare bland pojkar i åldern 16-17 år är hela 5 procent!
Det finns också en tydlig korrelation mellan psykisk hälsa och graden av spelproblem. Det är sex gånger vanligare med psykisk ohälsa bland problemspelare jämfört med icke spelare eller spelare utan problem.

Vad gör man då om man hamnar i spelproblem? Det finns kamratstöd i lokalföreningar runt om i landet. Det finns en nationell stödlinje som erbjuder telefonstöd och rådgivning. Det finns ett internetbaserat självhjälps-program för spelberoende vuxna. I Stockholm, Göteborg och Malmö finns öppenvårdsbehandling i kommunal regi. Därtill finns ett antal kommersiella behandlingsföretag som erbjuder behandling till personer med spelproblem.

Om man har missbruksproblem som man inte hanterar på egen hand kan/bör man också vända sig till socialtjänsten i sin hemkommun. De borde ju kunna föra ett samtal om dessa frågor och erbjuda eller guida dig vidare till rätt metod/behandling.

Jag har de senaste åren erbjudit utbildningar om spelberoende till alla intresserade men också riktad till  personal inom kommunernas socialtjänster. Syftet med utbildningen är att öka kunskapen om spelberoende generellt men också att redogöra för tillgängliga och lämpliga behandlingsalternativ och preventiva spelansvarsåtgärder. Jag har nu hunnit träffa och samtala med många kommuner, då främst ansvariga socialchefer eller chefer inom individ- och familjeomsorg. Om man skall sammanfatta attityden och förhållningssättet till spelberoendeproblematik så är det stora skillnader och mycket förenklat kan man dela in kommunerna i tre grupper:

  • Kunniga och/eller intresserade: Man inser att lagtexten är formulerad på ett sådant sätt att det finns utrymme för tolkning och godtycke men man ser det som självklart att man som drabbad kommuninnevånare bör och skall få hjälp. Man har avdelade resurser som har utbildat sig i spelberoendefrågor och MI eller KBT och erbjuder behandling/samtal i egen regi. Har man inte resurserna själva så har man god kunskap om vart vederbörande kan vända sig. Det är naturligt att screena även spelberoende i samband med övrig analys av diagnoser. Det finns information på kommunens hemsida om spelberoende. De har redan god kunskap men vill ”ligga i framkant” och lära sig mer. Är generösa med bistånd till proffessionell behandling. Är även intresserade av öppna föreläsningar till allmänheten.
  • Avvaktande och försiktiga: Man inser att problemet är i växande och att vi ”borde kanske” men då det saknas tydliga direktiv så väljer man att avvakta. Har en handlingsplan men det är inget aktivt dokument och kommunen har inte riktigt kontroll på omfattningen av problemet. Har inga egna avdelade resurser att ta hand om en spelberoende klient men vet att man alltid kan rekommendera stödlinjen och kamratföreningen om det finns någon. Ställer inte aktivt frågor om klienters spelbeteende men försöker vara tillmötesgående om frågan skulle dyka upp. Restrektiva med bistånd och knapp eller ingen information om spelberoende på hemsidan. Är intresserade av att hålla kontakten för eventuell utbildning längre fram. Så länge det inte är en större debatt eller att de drar på sig någon onödig kritik så väntar man lite till…
  • Nonschalanta och okunniga: Man väljer aktivt att inte göra någonting. ”Problemet ligger inte under vårat ansvar”. De menar att ”våra klienter har andra problem”. Hänvisar ofta till psykiatrin och menar på allvar att det mest handlar om ”tvångstankar”. Kommer inte att göra någonting förrän det tas politiska beslut med tydliga direktiv. Naturligtvis finns ingen information på hemsidan om spelberoende.

Det är ofta de som redan är upplysta och med rätt attityd som väljer att förkovra sig ytterligare – vilket gör att skillnaderna till de övriga bara ökar.

Se till att bo i rätt stad om du är spelberoende!

Kunskap är nyckeln

Kunskap är ett mångtydigt begrepp. Vi har länge sett kunskapen som given av vetenskapen och inbyggd i det kulturella arvet. Vi lever numera i ett informations- och kunskapsamhälle där vi måste vara beredda på att förstå ny kunskap och därmed byta ut eller förändra våra tankar om hur problem ska lösas. 

Kunskapen förändras ständigt när vi lär oss nya saker och får nya perspektiv. Kunskap är något vi skaffar oss i en ständigt pågående process. Viktigt är att kunskapen får verklig betydelse för vårt sätt att tänka om och föreställa oss tillvaron och för hur vi handlar för att förändra och förbättra.

Information finns i överflöd. Emin Tengström skriver i sin bok ”myten om informationssamhället” att informationsflödet inte omedelbart gör medborgarna mer välorienterade utan snarare leder till desorientering och förvirring.

Information är det material som blir till kunskap när en människa tar det till sig och förstår det. Det gäller att vara selektiv i sitt urval och att försöka tänka ett steg längre än mediernas ibland något ytliga analyser så att informationen blir till kunskap. För att kunskapen skall få betydelse krävs emellanåt en mer organiserad struktur.  Målet är att faktakunskapen skall bli till förståelse och leda till en användbar färdighet som du känner dig förtrogen med.

Spelberoende är ett relativt ”nytt” och jämförelsevis outforskat fenomen. Det uppfattas av många som komplext och svårt att riktigt förstå och ta till sig. Vi läser om att väldigt många människor och familjer är drabbade och att konsekvenserna ofta är allvarliga. Vi vet också att problemet ökar bland yngre människor och att den i sammanhanget så viktiga debutåldern dessvärre kryper nedåt. Vi vet att utbudet av hjälp är begränsat och att staten är mer intresserade av att marknadsföra sina spel än att investera i förebyggande åtgärder.

Vi på spelnykter kan mycket om spel, spelberoende och spelansvar.  Hela vår affärsidé bygger på att sprida kunskap och öka förståelsen om vad man kan göra för att på olika sätt hjälpa eller vägleda människor som har svårt att kontrollera sin lust att spela om pengar. Vi informerar och utbildar dig som i ditt jobb möter andra människor. Vi vill upplysa dig och göra dig bättre på att förstå, upptäcka, bemöta och guida personer som fastnat i spelfällan. Vi kommer gärna till er arbetsplats och informerar, utbildar och inspirerar. Du kan också anmäla dig till vår öppna utbildning ”spelberoende steg 1” som vi håller runt om i landet under hösten. 

Klicka här för att läsa om våra erbjudanden.  

Apropå kunskap: ”Bildning är det som är kvar, sedan vi glömt vad vi lärt” (Ellen Key, 1849-1926)    

När pesten kom till byn

Signaturen ”P” reflekterar här över Sveriges största och även en av de mest problematiska spelformerna, automatspelet Vegas. Han är en begåvad ung man med stort socialt nätverk, välutbildad med bra jobb och en engagerad pappa till sina barn. Han är också Vegas-missbrukare, numera spelnykter men det överdrivna spelandet och upptagenheten därav fick allvarliga konsekvenser. Han är idag skuldsatt, under utmätning och ett ärende hos kronofogden. Han är inte stereotypen för den ibland förenklade schablonbilden för spelmissbrukare utan snarare ännu ett exempel på att det kan drabba vem som helst och är ett problem som angår oss alla. Klicka nedan för att läsa hans text. 

När pesten kom till byn!

Bäst på spelansvar vinner!

Efter att ha tillbringat 15 månader ”på annan ort” i princip avskärmad från allt mediabrus så är jag nu sedan 3 veckor tillbaka i verkligheten. Jag har ägnat de senaste veckorna till att läsa in mig på vad som har hänt i vår lilla bransch under tiden jag varit borta. Inte mycket kan jag konstatera. Svensk spelmarknad är fortfarande rena vilda västern och alla funderar på hur man skall kunna reglera det hela.

Regeringen kunde inte genomföra de förslag som ”en framtida spelreglering” föreslog för ett par år sedan då det hade varit ett politiskt självmord att blockera IP-adresser strax innan valet. Folkhälsoinstitutet genomför sina studier och presenterar lite siffror emellanåt och låter meddela att spelberoende faktiskt är ett folkhälsoproblem men att siffrorna ligger kvar på samma stabila nivå som alltid. I runda slängar 0,5% spelberoende, 2% missbrukare och 5% med ett riskabelt beteende. Den reglerade marknaden kör på som vanligt med Svenska Spel i spetsen. Kampanjerna har de senaste åren blivit lite mindre aggressiva och säljfrämjande utan handlar numera oftare om hur duktiga de är på spelansvar och hur bra det är att spelarna bidrager med fina överskott till statskassan i dessa kristider. Skall man spela sönder sig så skall man åtminstone göra det statligt och reglerat.

Den oreglerade marknaden kör på som vanligt och annonserar friskt i svensk media trots främjandeförbud. De lockar med feta startbonusar för att locka nya kunder till just sitt online-casino. Frågan om vem som äger problemet med att ansvara för vård och behandling av de tiosusentals spelberoende i landet är fortfarande olöst. Ingen vill äga den problematiken, det verkar för svårt och för obehagligt. Den totala omsättningen på spel ökar och andelen med allvarliga spelproblem ökar. Speldeltagandet minskar något men de som spelar gör det för mer pengar. Det allvarligaste av allt är att det är bland yngre människor som problemet ökar snabbast.

Det känns ungefär som med arbetslösheten. Politikerna måste retoriskt gå till val på att värna om sysselsättningen men de vet så väl att det finns en jämviktsarbetslöshet som vi får leva med om vi skall ha balans i ekonomin och hålla inflationen stången. För att det inte skall se för jäkligt ut så friserar man statistiken lite snyggt via arbetsmarknads-politiska åtgärder. Det är väl antagligen på samma sätt man resonerar med landets spelberoende. Om vi skall kunna erbjuda attraktiva spel till befolkningen och håva in våra 5 miljarder så får vi väl räkna med 2% spelmissbrukare. Inte i den bästa av världar men det är nog så verkligeheten ser ut om man är politiker. Framförallt när det är en fråga som inte är så het för väljarna.

Det händer inte mycket således…Tills idag! Idag presenterade riksrevisionsverket sin rapport ”staten på spelmarknaden”. De har granskat statens roll på den svenska spelmarknaden i syfte att se om den svenska modellen fungerar. Jag har läst rapporten och jag återkommer under nästa vecka med en längre analys av mina intryck. Jag kan däremot här och nu sammanfatta den helt kort: Icke godkänt!! Staten tar inte tillräckliga skyddshänsyn och man är för dålig på att såväl styra som granska sitt eget spelföretag.

Denna gång kommer det att bli het debatt (redan i full gång) och denna gång kommer det att ske saker. Det kommer en ny lagstiftning, det kommer att rulla huvuden och det kommer att utkrävas ansvar. Frågan är om det kommer före eller efter valet…

Det skall bli mycket intressant att följa utvecklingen. Jag jobbar med föreläsningar och utbildningar för er som vill lära sig mer om denna komplexa problematik och jag delar mer än gärna med mig av mina kunskaper och erfarenheter. Jag tar gärna debatter och spelföretag får gärna konsultera mig i frågor som rör spel och ansvar.

Jag har inga ideologiska aspekter i min syn på svensk spelmarknad. Jag bryr mig om spelarna. Jag är i normalfallet inte någon större anhängare av statliga monopol men vad gäller produkter som innehåller en inbyggd risk så anser jag faktiskt att de som är bäst lämpade bör vara anordnare/distributör. Jag blev idag uppringd av en journalist som ville veta min ställning i frågan om vårt statliga spelmonopol. Mitt svar blev som alltid. Jag bryr mig inte om det är privat eller statligt utan den som är bäst lämpad med utgångspunkt från spelansvar och skyddshänsyn vinner matchen.

Varför hoppar jag då på svenska spel hela tiden? Jag tycker själv inte att jag gör det utan ser det snarare som en kreativ dialog. De utmanar ständigt genom att tala om att de är världsledande och om man motiverar sin existens med argument om sociala skyddshänsyn så har man ju lite att leva upp till. Det visar ju också dagens rapport från riksrevisionsverket med all önskvärd tydlighet.

Jag är dock positiv och optimistisk. Det kommer att bli bra. Det tar bara lite tid…

Bäst på spelansvar vinner matchen!

Trevlig helg!

/ Magnus