Nu kör vi…

Oj, vad tiden går fort. Det var evigheter sedan jag skrev något här på bloggen. Anledningarna är flera. Dels har jag varit sysselsatt med annan verksamhet och dels så har det faktiskt inte funnits så speciellt mycket att skriva om jag ska vara ärlig. (Samtidigt hallbart_lotteriinspektionenlite lättja och lathet möjligen). Nu börjar det ju dock att hända saker på den spelpolitiska arenan. Regeringen har utsett lotteriinspektionens generaldirektör Håkan Hallstedt till spelutredare. Hans uppgift är att utreda hur ett licenssystem på spelmarknaden ska se ut och implementeras.

Jag har träffat Håkan vid några tillfällen och jag tror att han är rätt man för jobbet. Han är oerhört kunnig och erfaren men verkar också ha det mod och den integritet som krävs för att navigera projektet i hamn. Senast den 31 mars 2017 ska förslaget ligga på regeringens bord. 

En ny lagstiftning är oerhört efterlängtad och helt nödvändig. Nuvarande ordning uppfyller inte de spelpolitiska målen när det kommer till att värna om folkhälsan. Tvärtom så har det skett en osund upprustning på spelmarknaden de senaste åren som skördat många offer. Utbudet och tillgängligheten är enormt och dessutom en massiv marknadsföring och ett främjandeförbud som inte fungerar. Samtidigt har inte sociala skyddshänsyn stått i förgrunden utan giriga spelbolag har fått härja helt fritt med metoder som får en att häpna. Detta märks tydligt i inkorgen och i inkomna hjälpsamtal. Många är dem som far illa och vars liv slås i spillror, inte sällan mitt framför näsan på spelbolagen.

Jag ser fram emot att nogsamt följa utvecklingen och jag kommer att hålla ett extra öga på de frågor som handlar om spelansvar, socialt skydd och min hjärtefråga: spelbolagens kommunikation med de som uppenbart har ett skadligt beteende.

Mitt mål är att hellre skriva oftare och lite kortare. Återkommer väldigt snart igen…

/ Magnus

Annonser

Fokus spelansvar

Riksrevisionen (RiR) har granskat statens roll på den svenska spelmarknaden och i början av juli publicerade man rapporten från denna granskning. Magnus kommenterar här rapporten.  

Tanken med ett statligt ägt spelföretag är att det skall värna om oss medborgare. Riksdagen har i sina spelpolitiska mål tydliggjort att omsorgen ska ha hög prioritet och regeringen har angett att sociala skyddshänsyn ska stå i förgrunden för deras spelpolitik. Spelberoende ingår i regeringens folkhälsomål sedan 2002 och målet är att minska skadeverkningar av överdrivet spelande. Syftet med RiR:s granskning har varit att se om regeringen använt de befintliga styrmedlen för att skapa förutsättningar för att riksdagens mål kan uppfyllas på ett effektivt sätt.

Hur gick det då? Når man målen? Svaret är NEJ. Riksrevisionens övergripande bedömning är att utvecklingen riskerar att gå mot ett tillstånd med ökat spelberoende, stick i stäv med riksdagens mål. Man gör också bedömningen att de styrmedel som används inte är tillräckligt effektiva. Dessvärre är det icke godkänt på punkt efter punkt i RiR:s rapport.

Svenska spel (SvS) är regeringens viktigaste styrmedel. En uppgift är att försöka kanalisera illegalt och oreglerat spel till SvS, förutsatt att man kombinerar detta med effektiva spelansvarsåtgärder. Enligt RiR:s bedömning tar idag SvS inte tillräcklig hänsyn till risken för spelberoende och SvS bör stödja riksdagens mål på mer effektiva sätt. Man frågar sig i rapporten i vad mån de frivilliga hjälpverktyg man tillhandahåller i kombination med ett i övrigt offensivt förhållningssätt är rätt avvägning för att nå dessa mål.

Vem skall bära hundhuvudet för det här? Har SvS medvetet underlåtit sig att följa sin uppdragsgivares direktiv? Nej, knappast! De gör säkert så gott de kan i Visby och i Sundbyberg. Det verkar främst bero på dålig kommunikation och styrning från regeringens sida. Regeringen har inte i någon större utsträckning utvärderat SvS arbete med spelansvar och inte heller utvärderat deras arbete med kanalisering, vilket är både besynnerligt och mycket allvarligt. Svenska spel tror att de gjort rätt och regeringen har inte haft koll, helt enkelt.

Trots att försäljningskanalerna blir mer lättillgängliga och att det finns ett stort utbud av riskabla spel på  marknaden så följer inte ägare staten upp sitt spelföretag i tillräcklig omfattning. Det är märkligt, inte minst då det rapporteras löpande om ett utbrett spelmissbruk. Till Svenska spels försvar skall sägas att de har genomgått stora omorganisationer och bytt VD i ett par omgångar senaste åren vilket naturligtvis skapat viss oreda och påverkat intern styrning. Finansdepartementet har som bekant inte prioriterat frågan då de har haft lite annat att syssla med de senaste åren.

RiR skriver i sina rekommendationer till regeringen att det framöver krävs en regelbunden utvärdering av bolagets åtgärder och tydliga ramar för hur spelansvar och marknadsföring ska genomföras för att uppnå spelpolitikens syften. Regeringen bör alltså säkerställa effektiviteten i SvS:s spelansvarsåtgärder och kundernas användning av dessa åtgärder. Jag menar att man också bör utvärdera SvS:s aktiviteter för att kanalisera spelandet till dem så att de inte övertolkar kanaliseringsidén. Det handlar nu om kommunikation – om att förstå och att bli förstådd!

Något som jag efterfrågat länge pekar RiR på i sina rekommendationer till SvS, nämligen att i större utsträckning göra spelansvarsverktygen obligatoriska. SvS har länge hävdat att det skall bygga på frivillighet från kundens sida och man har hänvisat till forskningen. Detta har i debatten kritiserats då det visat sig att det inte finns någon forskning som tydligt stöder dessa uttalanden. Det säger ju sig självt att det är svårt att delegera allt ansvar till en spelmissbrukare. Själva grund-problematiken är ju att en missbrukare inte kan sätta eller hålla sig till några gränser. Som det är nu blir ansvarsverktygen verkningslösa.

Nåväl, är detta slutet på den svenska modellen?  Behöver vi ge upp tanken på ett ansvarstagande statligt spelföretag? Mitt svar är Nej! Vi skall inte kasta bort de investeringar som är gjorda och den kompetens som finns. Vi får ge de en chans till att ta lärdom. Vi har däremot rätt att kräva bot och bättring och att de börjar tala med sin uppdragsgivare, får godkänt på sin tolkning av uppdraget och därmed kan börja leva upp till riksdagens spelpolitiska mål. På samma sätt som eventuella ansvarstagande konkurrenter får göra om det så småningom skulle släppas in fler licensierade spelanordnare i den reglerade familjen.

Det räcker alltså inte att bara tillhandahålla ansvarsverktyg på sin hemsida. Svenska Spel måste blir mer innovativa och släppa rädslan att kommunicera med de av sina kunder som har problem. De måste också tydligare såväl förklara och leva upp till varför det av skyddshänsyn skulle vara bättre att spela hos dem än hos sina konkurrenter. Att staten får intäkterna vet vi redan och det räcker inte som argument.

Det viktigaste i rapporten handlar om att RiR i sina rekommendationer till regeringen efterfrågar att man klargör vilken huvudman som har ansvaret för behandling av spelberoende. Det har redan resulterat i flera politiska utspel om en förändring av formuleringen i socialtjänstlagen som skulle möjliggöra bistånd till behandling av spelberoende ute i kommunerna.  I den frågan är jag mycket hoppfull. Det kommer snart och det är mycket efterlängtat…

/ Magnus

När pesten kom till byn

Signaturen ”P” reflekterar här över Sveriges största och även en av de mest problematiska spelformerna, automatspelet Vegas. Han är en begåvad ung man med stort socialt nätverk, välutbildad med bra jobb och en engagerad pappa till sina barn. Han är också Vegas-missbrukare, numera spelnykter men det överdrivna spelandet och upptagenheten därav fick allvarliga konsekvenser. Han är idag skuldsatt, under utmätning och ett ärende hos kronofogden. Han är inte stereotypen för den ibland förenklade schablonbilden för spelmissbrukare utan snarare ännu ett exempel på att det kan drabba vem som helst och är ett problem som angår oss alla. Klicka nedan för att läsa hans text. 

När pesten kom till byn!

Spelproblemen ökar hos svenska män

1143515_36597178För att stärka kunskapen om spel och hälsa driver statens folkhälsoinstitut ett forskningsprogram. En internationell grupp forskare är knutna till programmet som går under namnet SWELOGS (Swedish longitudinal gambling studies). Studien vänder sig till 15.000 personer mellan 16-84 år och kommer att upprepas regelbundet fram till år 2014. Den senaste befolkningsstudien genomfördes 1997/1998  och man har denna gång använt sig av samma mätinstrument som då vilket gör att resultaten går att jämföra.

Den första intervjuomgången genomfördes från oktober 2008 fram till april 2009 och nyligen presenterades ett första PM kring resultaten. Man kan konstatera att det totala speldeltagandet har minskat under de senaste 10 åren. Av de tillfrågade hade 70 % spelat någon gång under de senaste 12 månaderna jämfört med 88 % 1998. Totalt sett ligger andelen med spelproblem konstant kring 2 %  av befolkningen.

Alarmerande är dock att andelen med allvarliga spelproblem (spelberoende) i gruppen problemspelare har ökat från 25 % till 33 %. Den mest dramatiska ökningen finner vi i gruppen yngre män. Resultaten visar att hela 9 % av män 18-24 år har problem med spel om pengar, jämfört med 5 % år 1998.  Bland män i åldersgruppen 25-44 har andelen personer med allvarliga spelproblem fördubblats. Även i gruppen kvinnor 45-64 år ser vi en fördubbling av andelen personer med spelproblem. Glädjande är att bland yngre kvinnor och äldre män har problemen minskat.

Det är alltså något färre som spelar men de som gör det spelar desto mer. Under de senaste 10 åren har utbudet av spel ökat enormt både hos statens eget spelbolag men också hos konkurrerande utländska spelbolag. Omsättningen i kronor har ökat kraftigt under denna period och så också vinsten hos spelbolagen. Med ovanstående statistik som grund kan man alltså konstatera att de nya spelformerna som t.ex. Vegas, Nätpoker och Nätbingo har skapat ett onödigt stort flöde in i spelberoende och gjort att en liten grupp spelare står för en mycket väsentlig del av spelbolagens omsättning (och vinst). Det är i denna grupp vi finner många av de spelberoende.

Andelen problemspelare är konstant men andelen med allvarliga problem (spelberoende) ökar alltså markant. Detta trots att kunskapen om spelberoende hos olika samhällsfunktioner ökar. Detta trots att Svenska Spel hävdar att man är bäst i världen på spelansvar och att man implementerat hjälpverktyg. Detta trots att regeringen under lång tid haft ”en seriös ambition att reda ut och komma tillrätta med spelberoendeproblematiken i Sverige”. Detta trots att utbudet av bra behandling ökat under de senaste åren och att det faktiskt finns ett ökande flöde ut ur spelberoende. Detta måste betraktas som ett stort underbetyg för Svenska staten som är ytterst ansvarig för spelansvarsfrågor.

Svenska Spels ordförande menar att spelberoende inte ligger på hennes ansvar. Hon menar att det är bra att ”bara” 2% av befolkningen har problem och att det är ett gott betyg att siffran ligger konstant. Det här duger inte menar jag. Det statligt ägda spelmonopolet måste ta mer ansvar än så och det är nu dags för Winberg och den nya VD:n Meta Persdotter att vakna och komma igång.  De lägger för mycket energi på att argumentera för att blockera konkurrenter och utländska spelsajter. De borde jobba mycket hårdare med sin egen affär och visa på att Svenska Spel kan bli en lämplig och ansvarstagande spelaktör. Det handlar om att utveckla hjälpverktygen, se över utbud, marknadsföring och tillgänglighet men framförallt, att på rätt sätt och vid rätt tillfälle kommunicera med de spelare som uppvisar ett problembeteende. Det handlar om att visa att Svenska Spel inte är ett vinstmaximerande företag utan ett ansvarstagande företag. Just nu går det arbetet oerhört långsamt.

Har du kontroll?

Har du någon gång spelat i syfte att vinna tillbaka tidigare förluster? Händer det att du spelar för mer pengar än vad du på förhand tänkt dig? Har du ibland dåligt samvete över att du ägnar tid åt spel, som du istället borde ägnat åt arbete, studier eller familjen? Du bör då se det som en varningsklocka och det är dags att ta en allvarlig funderare över dina spelvanor.

En frisk spelare skall adrig behöva dölja för någon hur mycket han spelar. Han skall också när som helst kunna avstå spel under en period, utan problem. Om du är orolig över att du själv eller en anhörig börjar tappa kontrollen över spelandet så börja med något av följande:

  • Bestäm dig för att hålla dig helt spelfri under två veckor. Om du inte lyckas eller får abstinenssymptom bör du överväga att söka någon form av hjälp.

  • Bokför under en månad samtliga spel och vinster i kronor, i syfte att få en uppfattning om hur mycket pengar som egentligen går åt. Det är annars lätt att du kommer ihåg vinsterna men glömmer förlusterna och din insats. Fråga dig själv om du har råd att spela i den omfattningen och om det är värt det? Fråga dig själv om du utan problem kan redovisa utfallet för din partner eller din bästa vän? Om svaret på någon av frågorna är nej så bör du försöka begränsa ditt spelande. Om du inte lyckas på egen hand så bör du överväga att söka hjälp.

 

  •  Bokför under en månad hur mycket tid du totalt lägger på ditt spelande i syfte att se hur mycket tid som egentligen går åt. Fråga dig själv om du under perioden har försakat något annat viktigt i ditt liv och om det har varit värt det? Fråga dig själv om du utan problem kan redovisa utfallet för din partner eller din bästa vän? Om svaret på någon av frågorna är nej så bör du försöka begränsa ditt spelande. Om du inte lyckas på egen hand så bör du överväga att söka hjälp.

Ju tidigare spelaren får insikt i att han har riskabla spelvanor, desto större är möjligheterna till att lyckas genomföra  de förändringar som krävs.  Den som har hamnat i problem ser sig  inte som spelberoende och ofta förekommande påstående är ”Jag kan sluta när jag vill” och ”jag har kontrollen”. Det kan därför vara bra om du som är anhörig eller god vän föreslår/kräver att spelaren genomför ovanstående aktiviteter.  

Läs även andra bloggares åsikter om <a href=”http://bloggar.se/om/spelberoende” rel=”tag”>spelberoende</a>, <a href=”http://bloggar.se/om/spelmissbruk” rel=”tag”>spelmissbruk</a>, <a href=”http://bloggar.se/om/spelansvar” rel=”tag”>spelansvar</a>

Spelberoende finns överallt

Vi spelberoende finns i alla samhällsklasser. Vi har alla olika bakgrund, erfarenheter och personliga egenskaper. Spelberoende handlar inte om bristande karaktärsdrag eller om intelligens. Det vi har gemensamt är att vi inte kan hantera vår lust att spela om pengar.

Det finns alltså stora individuella variationer bland oss spelberoende och det finns inte någon enkel schablonbild som ”experter” ibland vill göra gällande. Enligt den nationella folkhälsoenkäten 2007 så har ca 3,5% av den Svenska befolkningen riskabla spelvanor.

Om man tar del av statistiken så finner man att problemen är vanligare bland unga män i storstad, personer med ekonomiska problem som står utanför arbetsmarknaden och med invandrarbakgrund. Det är dock viktigt att känna till att problemen även finns hos kvinnor, tjänstemän, välutbildade och högavlönade.

Nya spel och nya distributionskanaler lockar hela tiden nya målgrupper och skapar nya missbrukare. Nätpoker har skördat många offer och nu börjar det ökande bingospelandet över internet att få konsekvenser. Det är en spelform som lockar många kvinnor. Svenska Spel startade sitt bingospel över internet 2003 och idag finns ett 30-tal aktörer som konkurrerar om kunderna. Fler och fler kvinnor blir nu spelberoende och fastnar i skuldfällan och detta kommer att visa sig i statistiken framöver.

Alla spelberoende är inte stöpta i samma form och inte heller socialt handikappade individer. Det är alltså viktigt att de behandlingsalternativ som erbjuds har möjlighet att anpassas efter varje individs speciella situation. Alla har olika anledningar till att spelet har tagit över och utvecklats till ett destruktivt missbruk. Det är viktigt att socialtjänsterna får fortbildning och framförallt att socialtjänstlagen skrivs om så att det tydligare framgår att även spelberoende ligger under deras ansvar.

Läs även andra bloggares åsikter om <a href=”http://bloggar.se/om/spelberoende” rel=”tag”>spelberoende</a>, <a href=”http://bloggar.se/om/spelmissbruk” rel=”tag”>spelmissbruk</a>, <a href=”http://bloggar.se/om/spelansvar” rel=”tag”>spelansvar</a>

Undvik risksituationer

Vägen mot spelnykterhet kan för många vara lång och ibland mödosam.  Det tar tid att automatisera ett nytt beteende, att inte spela, och att acceptera sin situation och kunna må bra utan spel.  Första tiden i spelfrihet går ofta lätt och du känner dig motiverad och mår mycket bra. Efter en tid i spelfrihet så kan du känna dig lite besviken. Du hade förväntat dig en mer permanent känsla av välbefinnande och upplever inte alternativen till spel som tillräckligt lustfyllda.  Du minns de positiva konsekvenserna av spelandet och börjar glömma de negativa och därmed tryter motivationen. Det är nu vanligt att vissa spelare tar sig ett återfall. Två tredjedelar av återfallen sker inom tre månader efter det att man har slutat med problembeteendet.

Det bästa är om spelfriheten långsiktigt inte behöver innebära några begränsningar i ditt liv. Det är således viktigt att lära sig att hantera alla situationer som kan uppstå och det långsiktiga målet skall vara att kunna avstå spel även i en högrisksituation.

I det korta perspektivet kan det dock vara klokt att undvika risksituationer för att förebygga återfall. Ju längre tid som går i spelfrihet, desto lättare blir det att hantera spelsuget när det infinner sig.  

Första steget är att fundera på vilka dina risksituationer är. Det kan handla om en speciell miljö, om möten med vissa personer, om en viss känsla eller sinnesstämning. Även det sänkta omdömet i samband med alkoholkonsumtion kan vara en risksituation. Den vanligaste triggern bakom återfall för en spelberoende är pengar. Såväl bristen som tillgången på pengar kan framkalla sug efter spel. Det är således lämpligt att låta någon annan sköta din ekonomi under de första månaderna i spelfrihet.  En annan lämplig åtgärd är att spärra bort dig från alla möjligheter att komma åt spel över internet. Om du istället väljer att ta bilen till spelbutiken så får du åtminstone tid till reflektion och eftertanke och du får möjlighet att hantera ditt spelsug.

Det kan ta tid men det går och det blir bättre. Kämpa på!!

Läs även andra bloggares åsikter om <a href=”http://bloggar.se/om/spelberoende” rel=”tag”>spelberoende</a>, <a href=”http://bloggar.se/om/spelmissbruk” rel=”tag”>spelmissbruk</a>, <a href=”http://bloggar.se/om/spelansvar” rel=”tag”>spelansvar</a>