Vad är spelansvar?

1005737_78279829Det är mycket vackra ord när man läser rapporter och hör beslutsfattare resonera om en framtida spelpolitik. Spelansvar är ett av dem! Vad är det egentligen, i praktiken, utöver just ett vackert ord? Jag skall här försöka reda ut begreppet men först en bakgrund.

På den svenska spelmarknaden tillåts idag ett begränsat antal aktörer som har tillstånd att anordna spel och lotterier om pengar. Tanken med denna begränsade, reglerade marknad har varit att värna om folkhälsan genom att tillgodose efterfrågan på spel under kontrollerade former. Riksdagen har i sina spelpolitiska mål tydliggjort att omsorgen ska ha hög prioritet och regeringen har angett att sociala skyddshänsyn ska stå i förgrunden för spelpolitiken.

Efterfrågan och utbud av spel har sedan slutet av 90-talet dock genomgått stora förändringar. Internets genombrott har möjliggjort ett inträde av utländska spelbolag på den svenska marknaden och nya spelprodukter har utvecklats. Det innebär i praktiken att många av de spelbolag som vänder sig till Svenska kunder och som annonserar i Svensk media inte alls står under statens kontroll. Den här utvecklingen har inneburit en ökad konkurrens om spelarnas pengar. Spel är en stor och mycket lönsam industri och den ökade konkurrensen innebär en uppenbar risk att spelbolag, i sin iver att ta marknadsandelar, vidtar åtgärder som riskerar att öka problemspelandet. 

Våra politiker har, med anledning härav, sett behovet av att se över och anpassa spellagstiftningen till den rådande verkligheten. Det har resulterat i två statliga spelutredningar de senaste åren och nyligen har även Riksrevisionen genomfört en omfattande granskning av, om nuvarande ordning effektivt stödjer riksdagens mål om minskat spelberoende. Riksrevisionens rapport visar att det finns stora brister och att utvecklingen snarare bidrar till ökat spelberoende. I sina rekommendationer till regeringen så efterlyser man därför mer effektiva spelansvarsåtgärder. Det blir således ett dilemma för de Svenska reglerade spelbolagen som å ena sidan vill främja en sund spelmarknad och ligger långt framme i sitt ansvarsarbete men å andra sidan ”behöver” hänga på sina oreglerade, inte alltid lika ansvarstagande konkurrenter för att inte tappa andelar.

Debatten är i full gång och flera politiker har lovat en proposition om en ny modernare spellagstiftning inom mandatperioden. Det verkar för närvarande råda en politisk enighet över blockgränserna om att omreglera spelmarknaden och eventuellt släppa in fler aktörer på marknaden via licenser likt den lösning man valt i Danmark. Sociala skyddshänsyn sägs fortsatt vara i fokus och såväl gamla som eventuellt nya anordnare av spel om pengar kommer att behöva presentera effektiva spelansvarsprogram och bidra till att värna om folkhälsan för att kunna få tillstånd.

Vad är då spelansvar mer än ett vackert ord? Det handlar om flera saker. Bl.a. hur man marknadsför och säljer sina produkter. Det handlar om vilka hjälpverktyg man tillhandahåller och hur man exponerar och marknadsför dem. Hjälpverktygen är oftast frivilliga och syftar till att spelaren själv skall kunna ha koll på och möjlighet till att testa, begränsa eller stänga av sig från spelande. Det kan även handla om vilka spel man väljer att tillhandahålla och marknadsföra, hur dessa spel är utformade i sin konstruktion, hur stor återbetalningen är osv. Det kan handla om vilken utbildning man erbjuder sin personal. Självklart skall man inte sälja spel till minderåriga och man bör på olika sätt upplysa om att det finns risker med spel och vart man kan vända sig om man får problem. Så långt allt gott.

Däremot så är den kanske enskilt viktigaste spelansvarsfrågan lite bortglömd i debatten. Det handlar om på vilka sätt spelbolagen kommunicerar med de av sina kunder som uppvisar ett problematiskt spelande. Hur uppmärksammar man spelaren på sitt eget spelbeteende på ett träffsäkert vis och utan att kränka spelarens integritet? Vad gör spelföretaget när de ser att en kund lider av ett uppenbart spelberoende och det finns anledning att misstänka att spelaren skadar sig själv och andra genom sitt beteende. Vad gör spelbolaget när de ser att en kund spelar bort miljon efter miljon efter miljon på ett närmast desperat vis och det finns kanske anledning att misstänka kriminella aktiviteter?

Bör de agera på något genomtänkt och effektivt sätt för att försöka undvika svåra och allvarliga konsekvenser för sin kund? Eller skall de bara titta på, håva in slantarna och hoppas på att spelaren själv så småningom kommer till insikt och hittar till spelföretagets frivilliga hjälpverktyg?

Målet med olika spelansvarsåtgärder är att sätta kundernas välmående före maximal vinst och att bidra till att minska avarterna med spel, såsom missbruk, beroende och kriminalitet. På den här punkten varierar inställning, kunskap och attityd enormt mellan spelbolagen.

Många spelföretag tar det här på stort allvar och jobbar aktivt med frågan medan många andra tyvärr gör en tydlig avgränsning. De menar att det inte ligger under deras ansvar att lägga sig i spelarens eventuella missbruk och väljer att inte alls kommunicera med sina kunder. Vissa bolag har inte ens de tekniska möjligheterna att upptäcka ett problemspelande. De vill endast åt spelarnas pengar men vill inte veta varifrån de kommer. Moraliskt ansvar existerar inte hos dessa aktörer och de har inga problem med att leva på lönsamma spelmissbrukare.

Sammanfattningsvis så är det dags för en ny modernare spellagstiftning. I första hand för att baka in effektiva spelansvarsåtgärder i tillståndskriterierna och att förändra tillståndsgivning/tillsyn. Inte för att vi nödvändigtvis måste avreglera spelmarknaden och släppa in fler aktörer. Det i sig löser inga problem.

/ Magnus Rydeving

Annonser

Spelberoende skäms

Svenskar är ett spelande folk. Sverige ligger i toppskiktet  i världen vad gäller spelutbud.  Vi kan välja att spela hos en s.k reglerad aktör eller hos någon av alla de nätbaserade onlinebolag som erbjuder sina speltjänster till svenska kunder.

Vi kan spela i butik, via internet, på restaurang, på travbanor, i bingohallar eller varför inte spela via sin smartphone. Spel om pengar har utvecklats till en mångmiljardindustri.

 I tobaksaffären får du kryssa dig fram mellan skyltar och flaggor som inbjuder till andelsspel och som vittnar om storvinster. I tv-reklamen pumpas budskapet om att du kan vinna drömvinsten på 152 miljoner och då minsann kunna bygga en tunnelbanestation på en paradisö. I tidningarnas nätupplagor poppar det ideligen upp erbjudanden om feta startbonusar på olika internetcasinon. Det finns knappt några spelfria miljöer kvar.

Vi ger trisslotter till varandra i present och vi samlas och myser runt bingolotto och tv-travet som vore det lägereldar. Sverige är spelliberalt och gambling hör till vår vardag. De som vinner är våra hjältar.

Svenskarna förlorar ca 20 miljarder årligen på spel. Omsättning, utbud och tillgänglighet bara ökar. Nya spelformer utvecklas som attraherar nya målgrupper.  Vi lär oss att det är bra med spel då överskottet mestadels går till staten, idrottsrörelsen och till allmännyttiga ändamål.

Men det finns en baksida av spelmarken. Studier visar att 10 % av spelarna står för 50 % av spelbolagens omsättning. En liten men för spelföretagen lönsam grupp storspelare, många av dem med allvarliga spelproblem. 

En färsk studie från FHI visar att bland unga män, 18-24 år, uppger 10 % att spel om pengar påverkar deras liv negativt, en fördubbling på tio år. Spelmissbruk är ett folkhälsoproblem.

Bland nätpokerspelare har 20 % problem.  Sveriges största spelform, automatspelet Vegas, omsätter 7 miljarder kr (!) brutto/år och problemspelare står för 40 % av pengarna. Det är mycket studiebidrag, sms-lån och familjers matpengar som stoppas i maskinerna. FHI rapporterar även om en ökning av andelen kvinnor i statistiken över spelmissbrukare, sannolikt resultatet av nätbingons stigande popularitet. 

Många är alltså de som fastnar i spelfällan och för dem är det ingen lek. De upplever ett helvete och missbruket får allvarliga konsekvenser. Det är mycket hot, lögner, kriminalitet och tragiska livsöden bakom spelföretagens omsättningssiffror.  Alla vill åt spelarnas pengar men ingen vill veta varifrån de kommer. Dubbelmoral säger vissa, hyckleri säger andra.

Det är en bråkdel av de tiotusentals beroende som söker hjälp.  Varför?  Jo, för att de skäms! Kunskapen om spelberoende hos olika samhällsfunktioner ökar inte i takt med problemets omfattning. Det är en alltför utbredd uppfattning att spelmissbruk beror på dålig moral, bristande karaktär, irrationalitet eller låg intelligens.

Som spelmissbrukare känner du därför bara skam och skuld. Du är ensam och rädd och ett enkelt sätt att hantera sin ångest är att döva den med mer spel.

Vad skall man då göra åt det här? Spelföretagen har naturligtvis ett ansvar att leva upp till riksdagens spelpolitiska mål och tydligare ta sociala skyddshänsyn. Samtidigt måste politiker omgående klargöra vilken huvudman som har ansvaret för behandling av spelberoende. Socialtjänstlagen måste omformuleras så att det blir enklare för de hjälpsökande att få bistånd till behandling för sitt missbruk. 

Till detta behövs resurser. Pengar till utbildning och därmed till kunskap och attitydförändring. Jag skulle vilja se att en andel av omsättningen på spel dedikerades till det ändamålet i en framtida modern spellagstiftning.

Om det fanns ett vettigt utbud av behandling och ett proffsigt bemötande skulle många fler söka den hjälp de så väl behöver. Idag finns för mycket utrymme för godtycke och dålig attityd. Många tvingas därför vända redan i socialtjänstdörren med svansen mellan benen och styr då istället kosan med raska steg mot närmaste Vegas-hak, för tröst.  

/ Magnus Rydeving

Vegas – Blev det som det var tänkt?

missvegasapparaterVadslagning och betting har funnits i alla tider. För de alldra flesta är det ett trevligt och oskyldigt nöje och så skall det få vara. Jag är generellt emot förbud och jag vill inte på något sätt förbjuda spel. Däremot så måste man göra allt man kan för att undvika ”avarterna” , dvs missbruk, kriminalitet och spelberoende. Jag vill därför ännu en gång diskutera Vegasautomaterna.

Alla individer, organisationer och företag måste emellanåt stanna upp, reflektera och fundera på om det man håller på med är rätt och riktigt. Precis just nu är en väldigt väl vald tidpunkt för Svenska Spels uppdragsgivare och ägare, Svenska staten att göra just detta. Släpp fokus på tillväxt och produktutveckling för ett tag och lägg lite tid på att istället fundera och reflektera.

Något som man borde ta sig en extra funderare över är värdeautomatspelet Vegas vara eller inte vara. Svenska Spel har idag monopol på dessa ”enarmade banditer” som finns utplacerade på drygt 2.000 restaruranger och cafeér i landet. Vegas är det omsättningsmässigt överlägset största spelet i Sverige med en bruttospelintäkt på över 7 miljarder kronor årligen. (V75 är tvåa med 4,9 mdr) Det är också en stor kassako för Svenska Spel med ett rörelseresultat på dryga 800 miljoner kronor årligen.

Automaterna återfinns på restauranger och cafeér med utskänkningstillstånd och öppettiderna för spelet överensstämmer med tiderna för serveringstillståndet på spelstället. Det finns idag knappt 7.000 maskiner utplacerade och Svenska Spel har tillstånd för totalt 7.500 maskiner.  Insatsen är 1-5 kronor och maxvinsten är 500:-. Detta spel skapar idag väldigt många missbrukare och spelberoende. Detta beror mycket på kort tid mellan insats och utfall men även spelets layout, konstruktion, ljudeffekter mm gör att spelare fastnar framför automaterna. Det faktum att det serveras alkohol på spelstället bidrager naturligtvis också till ett osunt spelande.

Alla, inklusive staten, vet att Vegas ur spelproblemsynpunkt är ett av de allra mest riskabla spelen som finns på marknaden. Man ursäktar sig med att de åminstone är bättre och ”ansvarsfullare” än de många illegala automater som finns i landet. – ”Genom att till de som efterfrågar automatspel utgöra ett attraktivt alternativ till illegala spelformer bidrar Vegas på så sätt till att minska risken för ökat spelberoende”, säger man från statligt håll. Mer dubbelmoral får man leta efter! Skall vi börja sälja högkvalitativt kokain på apoteket, möjligen? Faktum är att de illegala maskinerna började dyka upp på allvar först efter det att staten placerade ut sina legala dito. De illegala maskinerna började dyka upp först efter det att staten placerade ut de legala dito. Det är alltså en efterkonstruktion för att nu rättfärdiga eländet och behålla intäkterna.

Naturligtvis skall vi inte ha kriminella spelautomater i Sverige och om det är ett stort problem så är det en polissak. Då måste polisens insatser mot illegala automater väsentligt ökas. Som jag skrivit tidigare så är det för defensivt av Staten att bara skylla på konkurrenter oavsett om de är legala eller illegala, svenska eller utländska. Vill man vara världsledande så måste man gå först i ledet.

När det gäller Vegas så kan man diskutera begränsade öppettider, utökad ålders-kontroll, socialgeografisk placering eller om det skall vara obligatoriskt med spelkort.  Jag tycker att vi kan kosta på oss att tänka större än så. Vi borde stanna upp, reflektera och fundera på om vi överhuvudtaget skall ha tillstånd för Vegas-automater i Sverige? Blev det som det var tänkt i prop. 1993/94: 182 s 28 ff.

Hade vi introducerat spelmaskinerna om vi då kände till det utbredda missbruket och skadeverkningarna vi ser idag. Utvärdera för- och nackdelar. Hur besvikna bli de fåtalet förströelsespelare som betraktar automatspelen som ett trevligt inslag på restaurangbesöket och hur mycket sämre blir Sverige som land att leva i om man helt enkelt lade ner Vegas-maskinerna? Står fördelarna med Vegas i rimlig proportion till nackdelarna? Det skulle bli ett inkomstbortfall för staten och restaurangerna naturligtvis men vi vill väl inte ha en spelberoende restaurangnäring eller för den skull regering. Vi vill väl alla ha en sund spelmarknad och färre speltorskar som tillbringar sina liv framför Vegasapparaten och där spelar bort sina och andras pengar, för så ser verkligen ut för alltför många.  Jag tror ingen kommer att sakna dessa maskiner om ett par år, om man valde att skrota dem.

Om man mot all förmodan skulle komma fram till att maskinerna trots allt skapar så mycket mervärde för befolkningen att de skall finnas kvar, så bör det åtminstone vara obligatoriskt med spelkort för automatspel. Många jag träffat skulle då omgående se till att spärra bort sig i syfte att äntligen kunna sluta spela. Samtidigt får polisen jobba hårt med den illegala marknaden.

Ett folkhälsoproblem

När man diskuterar huruvida ett hälsoproblem är allvarligt ur ett folkhälsoperspektiv gäller det att analysera om problemet:

  • Är vanligt förekommande (minst 1 procent av befolkningen skall vara drabbad)
  • Ger allvarliga konsekvenser (För hälsan, ekonomin och det sociala livet)
  • Bidrar till ökad ojämlikhet i hälsa.
  • Är möjligt att förebygga

Spelproblem uppfyller alla dessa kriterier och ingår därför i regeringens folkhälsomål sedan 2002. Viktigt är också att se att det inte bara är personen med spelproblem som drabbas av negativa konsekvenser utan även, tex anhöriga. Det finns 5-10 personer i en problemspelares omgivning som påverkas negativt, direkt eller indirekt.

Det är stora skillnader i hälsa mellan personer med riskabla spelvanor och personer utan riskfyllt spelande. Det finns tydliga skillnader i stress, sömnbesvär, trötthet, depression, ångest och nedsatt psykiskt välbefinnande. Det är fyra gånger högre risk för alkoholmissbruk då spelmissbruk är involverat. En internationell studie visade att 20% av spelmissbrukare hade alkoholproblem jämfört med kontrollgruppens 1,6%.

Ser vi detta ur ett folhälsoperspektiv och diskuterar på vilket sätt spelmissbruk påverkar summan av svenska medborgares hälsa och hur den är fördelad i olika grupper i befolkningen, så är det att betrakta som ett stort problem.  Trots detta så uppfattas spelproblem som missbruk som ett ganska lindrigt samhällsproblem i allmänhetens ögon. Man uppfattar det som ett ”moraliskt problem” där den drabbade personen både är ansvarig för att ha fått problemet och för att ta sig ur det. Varför är det så, kan man undra? Sannolikt för att ”beroende utan droger” är svårt att förstå och ta till sig.  Det är lättare att inse att man kan bli beroende av en substans som alkohol än ett beteende som tex. spel om pengar.

Det finns kunskap och det finns forskning men den har inte kommunicerats tillräckligt effektivt och därmed är medvetenheten hos såväl medborgare, beslutsfattare och viktiga samhällsfunktioner låg och den ökar dessvärre inte i takt med problemets omfattning. Det saknas också politiska incitament att på allvar ta tag i frågan. Det är oroväckande då ökningen av spelproblem sker främst bland unga människor, mycket beroende på nya spelformer som attraherar målgruppen men också sannolikt på den ökande ungdomsarbetslösheten.

Utöver att vårda och behandla de redan drabbade så bör vi fokusera på förebyggande, preventivt arbete och information. Jag anser att vi har tillräckligt goda kunskaper om spelproblemens risk- och skyddsfaktorer för att kunna sätta in olika insatser och åtgärder som syftar till att förhindra att problem uppstår. För att starta det arbetet krävs en ökad politisk vilja och ambition.

Det krävs att man lagstiftar och låter det kosta pengar. Det krävs att man sprider kunskap och information, inte för att det i sig ändrar spelarens beteende, men för att göra spelmissbruk till ett accepterat missbruk.  Det krävs att man ändrar i socialtjänstlagen och tillser att det finns erforderliga resurser och kunskap ute i kommunerna.

Det vore också lämpligt om Svenska staten inte både var ägare till ett lönsamt spelföretag och samtidigt ansvarig för utövning av tillsyn och kontroll.

”Vi har inga resurser”

För en tid sedan meddelade Andreas Porswald (MP), kommunalråd i Västerås, att han hoppar av sina politiska uppdrag på grund av spelmissbruk. Det är tråkigt för Andreas och hans anhöriga och kollegor och jag hoppas verkligen att han kan komma tillrätta med sina problem och så småningom komma tillbaka med full kraft. Det som möjligtvis kan vara positivt i den här historien är den debatt som skapas. När en känd eller offentlig person drabbas så lyfts frågan i medierna under någon vecka och det sker en diskussion kring problemets omfattning och vad som kan göras åt det.

Ni som följer vad som händer i spelberoende-sverige vet att allt går i slow-motion. Man konstaterar att spelmissbruk börjar bli ett folkhälsoproblem som måste tas på allvar men man gör i princip ingenting åt det. Svenska Spel skall inte jobba med behandling utan bara tillhandahålla attraktiva spel. Folkhälsoinstitutet skall inte ägna sig åt ”slutkund” utan enbart jobba övergripande med information och analys. Kommunerna har vare sig resurser eller kunskap att ta hand om spelmissbrukare. Det faktum att det i lagtexten inte är socialtjänsternas självklara ansvar att behandla eller bevilja bistånd till behandling av spelmissbruk gör att det saknas incitament att skaffa sig erforderlig kunskap att guida denna växande grupp missbrukare. Om viljan skulle finnas så saknas det resurser.

Ett tydligt exempel är just Andreas Porswalds hemstad Västerås där frågan nu är högaktuell. Verksamhetschefen för individ och familj säger – ”Vi har egentligen ganska liten kunskap om den lokala situationen för målgruppen men det vi kan konstatera är att mörkertalet troligtvis är ganska stort”. I en rapport från förra året menar såväl de kommunala verksamheterna som föreningen för spelberoende att det är ett växande fenomen i Västerås men att det ännu är ett litet antal personer som kommit i kontakt med kommunen. Det finns inte heller någon plan för arbete med spelberoende och man saknar också särskilda direktiv till arbetet.

Individ och familjeomsorgen i Västerås menar att det finns metoder och kunskaper för att hjälpa spelmissbrukare men att man saknar beställning och riktade resurser för det arbetet.

Det som känns oerhört anmärkningsvärt och mycket tråkigt men som väl speglar situationen ute i landet är verksamhetschefen i Västerås Elisabet Kantors uttalande -”Eftersom resurserna är begränsade vågar man inte göra reklam för insatserna. Skulle vi jobba mer offensivt med att marknadsföra så har vi inte möjlighet att möta upp. Så det har inte varit okej att göra det”

Så här ser det ut ute i landet. Västerås är inget dåligt exempel, tvärtom så har de en resurs på halvtid som behandlar spelberoende vilket är bättre än riksgenomsnittet. MEN det räcker naturligtvis inte för att möta upp det ”mörkertal” som skulle knacka på dörren om socialtjänsten hade de resurser som krävs för att våga tala om att det finns hjälp att få för de kommuninvånare som missbrukar spel.

Det vore på sin plats om det kunde ske någon slags samling där beslutsfattare i Sverige kunde bestämma sig för:

  • Är det här överhuvudtaget ett problem som vi behöver ta på allvar?
  • I så fall – vad skall vi göra?
  • Vilka resurser skall fördelas?
  • Vem ansvarar?

Inget nytt under solen

På grund av tidsbrist har det inte blivit något inlägg här på länge. Jag följer dock nogsamt vad som händer på svensk spelmarknad och då med fokus på frågor som rör spelansvar och spelberoende.  Tyvärr är det inte mycket nytt under solen. De flesta konstaterar att spel-missbruk är ett accelererande problem, framförallt bland ungdomar, men politiker och myndigheter är inte beredda att göra något åt det. Diskussionen handlar om detaljer som är långt ifrån en spelberoendes vardag och verklighet. 

 En kort sammanfattning:

  • Ingen ny lagstiftning i sikte: Regeringen har meddelat att det inte kommer någon proposition om en ny spellagstiftning före valet. Arbetet är kraftigt försenat och juristerna är oeniga om vissa komplicerade frågor. Vi skall inte heller glömma att det är valår och detta är en het fråga som man helst vill undvika i en valrörelse. Allianspartierna är inte intresserade av att diskutera med väljarna hur man ska förbjuda spel på utländska spelbolag över internet eller hur man kan stoppa bank-överföringar till utländska spelbolag, som var ett förslag i den statliga spelutredningen. Det räcker med fildelningsdebatten och kritiken kring FRA-frågan. Nu vill man i lugn och ro lägga fram traditionella vallöften som vård, skola, omsorg, jobben och ekonomin. 

 

  • Främjandeförbudet fungerar inte. Enligt lotterilagen har vi ett främjandeförbud i Sverige. Det innebär att det enligt lag ”inte är tillåtet att i yrkesmässig verksamhet eller annars i förvärvssyfte främja deltagande i ett utom landet anordnat lotteri”. Trots detta förekommer en massiv annonsering för utländska spelbolag i svenska medier. Svea Hovrätt skall inom kort avgöra ett mål mot de chefsredaktörer på Aftonbladet och Expressen som sedan tidigare är dömda i tingsrätt för att ha publicerat annonser för utländska pokerbolag. Chefsredaktörerna nekades först prövning i hovrätten. Efter att högsta domstolen klivit in skall saken nu prövas men hovrätten inväntar beslut från EU-domstolen huruvida den svenska lotterilagen överensstämmer med EU-rätten. Ett yttrande idag från EU-domstolens generaladvokat antyder att det svenska förbudet inte strider mot EU-lagarna. Återstår att se om domstolen följer den rekommendationen. Samtidigt pågår en skadeståndsprocess där det börsnoterade spelbolaget Unibet har stämt svenska staten då de anser att lotterilagen är olaglig och att de förlorar pengar på grund av det svenska förbudet. Staten försvarar sig med att den nuvarande svenska spelregleringen har till syfte att skydda befolkningen mot spelberoende. Nonsens anser Unibets företrädare som menar att Svenska Spel agerar kommersiellt och endast vill skydda sig mot konkurrens via ett främjandeförbud. Dom i målet meddelas 2 mars.  I väntan på allt detta så ligger alla brottmålsprocesser nere och åklagare åtalar nu inte för brott mot främjandeförbudet. (Lyssna här på SR:s reporter Bengt Hansells reportage om förhandlingarna mellan Unibet och svenska staten)

 

  • Svenska Spel har infört en åldersgräns på 18 år för köp lotter. Ni som har läst bloggen vet att jag har lämnat över en lång önskelista med förslag på spelansvarsåtgärder till Svenska Spel (SvS). Det är ju skönt att kunna bocka av en punkt på listan men vi kan kräva betydligt mycket mer av det statligt ägda spelmonopolet. Om man nu kommer fram till att spel skall ske reglerat och att SvS skall vara den enda aktör som tillåts tillhandahålla ”farliga” spel så är det upp till bevis. Varför är det idag säkrare att spela hos det statligt reglerade SvS än hos någon annan oreglerad ”spelpirat”? Om nu SvS vill vara ”världsledande i spelansvar” så måste ni visa resten av världen vad just ni gör för att värna om folkhälsan.  Jag förstår fortfarande inte varför det skulle vara bättre att spela sönder sig på statligt ägda spelmaskiner i krogmiljö än över internet? Det är en fråga som den nya Vd:n Meta Persdotter gärna får svara på. (Vegas-maskiner är sveriges största spel och omsätter 7 miljarder kronor årligen. Vegas är ur spelberoende-synpunkt det farligaste spelet jämte nät-poker)

 

  • Spelinstitutet var nära att tvingas lägga ned sitt självhjälpsprogram över internet som de drivit sedan 2004 med bra behandlingsresultat. Självhjälpsprogrammet, som är gratis för klienten, har drivits  med ekonomiskt stöd från statens folkhälsoinstitut att finansiera terapeut-löner och utvärdering. Detta stöd upphörde den 15 oktober och spelinstitutet kunde inget annat göra än att planera en nedmontering av verksamheten. Nu räddades det hela i elvte timmen av, hör och häpna, Svenska Spel, som nu finansierar denna verksamhet under 2010,  i avvaktan på att myndigheter fattar beslut om vem som eventuellt skall stå för finansieringen framöver.  Det var bra jobbat av Svenska Spel, mera sådant.

Vi vet också sedan tidigare att spelutredaren inte föreslagit en ändring av socialtjänstlagen vad beträffar rätt till bistånd till behandling av spelberoende. Motiveringen är bl.a. att kunskapen ute hos kommunerna ännu är för dålig. Samtidigt som väldigt lite händer, trots en lång rad statliga utredningar, så ökar antalet personer med allvarliga spelproblem. Spelaren och flera i hans omgivning drabbas hårt av de konsekvenser som missbruket för med sig; skilsmässor, depressioner, arbetslöshet och kriminalitet. Svenska politiker borde skämmas över att vi i Sverige fortfarande inte kan erbjuda mer i form av preventionsarbete, information, hjälp, stöd och behandling för denna ökande grupp missbrukare som många gånger är unga människor. 

Jag skrev ett liknande kritiskt inlägg för snart ett år sedan. Sedan dess har staten haft inkomster från spel och lotterier på 4,8 miljarder kronor. En stor andel av de pengarna kommer ifrån missbrukare. Andelen av de pengarna som investeras i preventivt arbete, behandling, forskning och information är knappt mätbar.

Hoppas ni politiker sover gott om nätterna!