Snart…Äntligen!

cantwaitTiden går och vi närmar oss dagen som alla i spelbranschen väntar på och längtar till som barn till julafton. Den statliga spelutredaren är klar, han har stängt ned Twitter och nu handlar det om att fila på presentationen och få betänkandet i tryck. Nu finns det inte längre möjlighet att påverka utredare Hallstedt i någon riktning och så snart betänkandet är presenterat kommer fokus att flyttas över till politikerna som har att ta ställning till utredarens förslag och som förhoppningsvis skyndsamt kommer att lagstifta om en ny, modern spellagstiftning. En lagstiftning som i grunden förändrar svensk spelmarknad och som därmed, i någon mån, kommer att påverka alla Sveriges spelintressenter.

Senast den 31 mars ska utredaren, tillika avgående generaldirektören för Lotteriinspektionen, Håkan Hallstedt, presentera sitt förslag till en ny spelreglering. Regleringen ska bygga på ett licenssystem som innebär att alla som agerar på den svenska spelmarknaden ska göra det med behöriga tillstånd och andra aktörer ska stängas ute. Regeringen har i sina direktiv till utredningen pekat på vikten av att skapa en spelmarknad som präglas av ett högt konsumentskydd och att de negativa konsekvenserna av spelandet måste begränsas. Regeringen understryker att spelanordnare måste ta ett socialt ansvar och vidta åtgärder så att spel sker på ett ansvarsfullt sätt och att problemspelande motverkas. Efterfrågan på onlinespel ska kanaliseras till säkra och kontrollerade erbjudanden. Krav kommer att ställas på att den som vill anordna spel om pengar, är lämplig att bedriva verksamhet av detta slag och ett licensbeslut kommer att föregås av en grundlig granskning. Den grundläggande utgångspunkten är alltså spelansvar.

Samtidigt vill regeringen att Hallstedt ska tänka på att bevara förutsättningarna för finansiering av statens verksamhet och allmännyttiga ändamål som idag finansieras av intäkter från spelverksamhet. Spelutredaren har alltså haft ett antal mer eller mindre komplexa frågeställningar att svara på och överväganden att göra: Här är några exempel:

  • Vilka spelformer som ska vara tillåtna på den svenska marknaden och i vilken omfattning samt hur spelformer som inte bedöms lämpliga ska regleras. 
  • Vilka tekniska krav som kan behövas för att uppnå en hög säkerhet i spelen.
  • Bedöma om det finns behov av att reglera återbetalningsnivåerna (priset).
  • Lämna förslag till ändamålsenliga marknadsföringsbestämmelser i lotterilagen, för ett licenssystem.
  • Lämna förslag till ett heltäckande system för avgifter och beskattning.
  • Föreslå åtgärder som kan behöva vidtas för att effektivt stoppa olicensierade aktörer från att verka på den svenska spelmarknaden.
  • Lämna förslag på snabba och effektiva sanktionsåtgärder mot aktörer som verkar på spelmarknaden utan tillstånd eller som bryter mot uppsatta licensvillkor.
  • Föreslå vilken eller vilka roller staten bör ha på en omreglerad marknad och analysera vilka konsekvenser en omreglering får av värdet på det statligt ägda spelbolaget Svenska Spel. Även föreslå vilken funktion, ansvar och organisation nuvarande Lotteriinspektion ska ha vid införandet av ett licenssystem.
  • Analysera hur ideella organisationer även fortsättningsvis ska kunna finansiera en del av sin verksamhet genom intäkter från spel och lotterier.

Licensvillkoren måste vara tillräckligt attraktiva för att så många spelbolag som möjligt väljer att ansluta sig till licenssystemet. Samtidigt tillräckligt strikta för att inte göra avkall på konsumentskydd/spelansvar eller för den skull statens intäkter. Utredaren har vid flera tillfällen nämnt ett mål om att 90% av allt spel framöver bör ske på licensierade bolag inom systemet.

Det är alltså många intressen som ska tillvaratas och det tvingar Hallstedt till en del kompromissande. Vad ska man då ha för förväntningar på utredningen? Varför kommer just den här utredningen att falla politikerna i smaken när de tidigare har ratats och spelfrågan ständigt har skjutits på framtiden och över nästa val? Jag tycker nog att vi ska ha stora förväntningar och vara optimistiska, av flera skäl. Det är lite ”nu eller aldrig” och det är Hallstedt väldigt medveten om. Känslan är att han har tänkt på allt och har erforderlig kunskap och erfarenhet för att kunna navigera mellan olika intresseområden, så att de flesta blir någorlunda nöjda. Sedan handlar det om politik och inget är klart förrän riksdagen har klubbat och i politik kan allt hända. Det är ju dessutom val redan nästa år 2018. Känslan just nu är trots allt att nuvarande regering och inte minst ansvarig minister är mycket mån om att styra upp, den idag ganska vilda och ojämlika spelmarknad vi ser. Hur som helst så kommer regeringen med stor sannolikhet att få ett underlag i Hallstedts betänkande som är gediget och genomtänkt.

Alla punkter ovan, är var och en viktiga områden. Jag brinner som bekant för det som rör konsumentskydd och spelansvar och är därför nyfiken på hur strikta licensvillkoren kommer att vara i det avseendet. Idag betraktas det som ”gott spelansvar” om ett spelbolag tillhandahåller frivilliga hjälpverktyg som insättningsbudget och möjlighet till självavstängning. I bästa fall finns det ett självtest på spelsajten där kunden kan testa sina spelvanor. De mest innovativa företagen har system som tillser att de inte marknadsför sig mot problemspelare. Detta hör nu till historien och framtidens spelansvar kommer att behöva bli mer sofistikerat, utvecklat och individuellt.

Spelbolagen behöver bli duktiga på att använda den data de sitter på och den kunskap de har om sin kund. De behöver lära sig att analysera kundens spelbeteende och sedan använda den informationen till att sätta in olika ändamålsenliga åtgärder och kommunikation till de som behöver. Detta för att förhindra att spelare successivt utvecklar spelproblem men även att faktiskt agera, när de ser att en kund redan spelar destruktivt och utom kontroll. Lika skickliga som många spelbolag är på att upptäcka när en kund är ”för duktig” och därefter kasta ut honom eller limitera insatserna, behöver de bli på att förstå när en kund är ”dålig” och har spelproblem, hur lönsam hen än må vara.

Jag tror att Hallstedt här kommer att sätta ned foten. Han har under utredningens gång sänt ut sådana signaler. Jag tror att han kommer att föreslå att det ska vara obligatoriskt med ett BTS (Behaviour Tracking System). Ett system som effektivt och systematiskt analyserar spelbeteenden och som kan observera olika grader av spelproblem. Denna avancerade teknik finns redan men används antingen inte alls eller i bästa fall mycket lite. Hallstedt vill, som det verkar, även se utvecklade rutiner hos spelbolagen i syfte att agera på informationen de har om sina spelkunder – vidta lämpliga åtgärder och sätta in kommunikationsinsatser med mål att stävja problemen. Jag tror, helt enkelt att det i en framtida reglering inte kommer att accepteras att spelbolag sitter på första parkett och tittar på, när en kund spelar sig sönder och samman. Spelbolagen kommer inte att, som idag, kunna delegera allt ansvar till spelaren utan kommer att behöva ta ansvar för att försöka hjälpa spelaren till insikt. Detta kommer inte att ske utan lagstiftning och känslan är att Hallstedt och politikerna har förstått det.

Här finns idag ett problem, då dessa åtgärder kan komma i konflikt med personuppgiftslagens bestämmelser. Utredaren har därför fått uppgiften att bedöma och lämna förslag kring hur det ska kunna lösas. Om det kan göras undantag från dessa regler som samtidigt är förenliga med EU:s dataskyddsregleringar. Personligen tror jag att Hallstedt kommer att hantera PUL-frågan galant. Han kommer att föreslå en reglering härvidlag som är proportionerlig ur en integritetsaspekt och som kan motiveras med hänvisning till sitt syfte, nämligen att undvika avarterna med spel såsom missbruk och beroende. Svenska folket ska spela som förströelse och underhållning, inget annat. 

Att hjälpverktygen blir obligatoriska, likväl standardiserad information om risker med spel samt information om stödlinjer/hjälpinsatser, obligatorisk anslutning till kommande självavstängningsystem, ser jag som självklarheter. Jag har stora förväntningar men är samtidigt optimistisk. Jag tror Hallstedt fixar det – Vem annars?

Snart vet vi…Äntligen!

2017-03-09

Magnus Rydeving
Rådgivare/Föreläsare
Spelberoende- & Spelansvarsfrågor

Annonser

Svenska Spel levererar

Jag är engagerad i frågor som rör spelansvar. Den kanske viktigaste spelansvarsfrågan butiksinloggning_300x200handlar för mig om på vilka sätt spelbolaget kommunicerar med sina kunder och då främst med de som har ett problematiskt spelbeteende. Det handlar också om vilka hjälpverktyg man tillhandahåller och i vilken grad man marknadsför dem och på vilka sätt man uppmuntrar sina kunder att använda dem. För en liten grupp spelberoende kunder är verktygen verkningslösa då de inte har förmågan att vara sig sätta eller hålla sig till gränser och budgetar. För denna grupp krävs särskilt träffsäkra kommunikationsinsatser.

Lika viktigt som det är att granska och kritisera är att uppmuntra och berömma när det sker något positivt härvidlag. Statliga Svenska Spel har många gånger varit i skottgluggen, kanske främst för att det är just ett statligt bolag som vi kan kräva mycket av. De ska gå i främsta ledet när det gäller att utveckla innovativa spelansvarsåtgärder och de har riksdagens spelpolitiska mål att följa och förhålla sig till.

På senare tid har dock Svenska Spel tagit en rad positiva och välkomna beslut. Igår meddelade det statliga spelbolaget  att det kommer att bli obligatoriskt med spelkort för allt spel, med undantag för lotter och Casino. Plötsligt händer det! VD Lennart Käll menar att det är dags att sätta ned foten och att spelkortskrav är en viktig del i ett mer konsekvent och tydligt spelansvar. – ”Det ger oss möjlighet att bli mer proaktiva i kundrelationen och vi kan ta initiativ till dialog med de som kanske spelar för mycket”, säger VD:n. Det där låter som musik i mina öron. Det är ett fantastiskt genombrott och det kunde inte komma lägligare.

För ett par veckor sedan beslutade dessutom Svenska Spels koncernledning att de slopar rabatter och bonusar på alla spel. Motiveringen var att man inte vill driva på ett ökat spelande vilket i förlängningen kan innebära ett ökat problemspelare, vilket inte är förenligt med bolagets uppdrag. 

Samtidigt kan vi läsa i tidningarna om vissa av online-spelbolagens totala avsaknad av spelansvar, kunskap om spelmissbruk och empati. De kallar spelmissbrukarna för VIP-kunder och bjuder på spritresor trots att det är uppenbart att spelaren skadar sig själv och andra och trots att det finns all anledning att misstänka att pengarna som spelas bort inte är vita och ärligt intjänade medel.

Nu återstår det att se om Svenska Spel går från ord till handling. Jag tänker främst på uttalandet: –”Nu kan vi ta initiativ till dialog med de som kanske spelar för mycket”.

Allt på en gång

Tummen upp

Vi som arbetar med spelberoendefrågor börjar se ljuset i tunneln. Spelberoendefrågan har länge varit en ”icke fråga” för våra politiker och många är artiklarna och inläggen som, med all rätt, har anmärkt på denna märkliga likgiltighet inför ett allvarligt folkhälsoproblem. Bakgrunden till denna flathet från ansvariga folkvalda är enkel att förstå. Det handlar om stora pengar för spelanordnaren svenska staten. Man vinner heller inga val på att begränsa internet och att stoppa bank-överföringar. 

Det verkar dock som om trägen vinner och politikerna har nu insett att man inte kan vänta längre. Man har sugit ut tillräckligt mycket pengar ur spelarna och skadeverkningarna börjar uppmärksammas alltmer i medierna. Den närmaste tiden kommer det att hända mycket och allt verkar komma på en och samma gång. Det kommer att fattas kloka beslut av politiker och beslutsfattare som är bra för de spelberoende, bra för de anhöriga och bra för samhället. Vad är det då som händer och varför just nu?

DSM I nästa reviderade upplaga av den ansedda diagnoshandboken DSM kommer spelberoende att flyttas från kategorin ”impulskontrollstörning”  till kategorin ”beroende”. Spelberoende kommer således att jämställas med annat beroende och därmed bli en accepterad diagnos såsom alkoholism eller drogberoende. Att spelberoende kommer  in i ”finrummet” av beroendesjukdomar innebär en stor upprättelse för de drabbade men också att frågan om vem som äger ansvaret för vård & behandling måste redas ut. Nästa upplaga av DSM, kallad DSM-5 förväntas publiceras i maj 2013.

Socialstyrelsen Regeringen har uppdragit åt socialstyrelsen att kartlägga hur myndigheten kan stödja utvecklingen av vård och behandling av spelberoende. Detta uppdrag har har tidigare legat på folkhälsoinstitutet. Riksrevisionen har i sin granskning ”staten på spelmarknaden” pekat på vikten att snarast utreda vem som ska bära  huvudansvaret för vård och och behandling. Kommunerna, sjukvården eller kanske psykiatrin. Socialstyrelsen skall presentera sina resultat och rekommendationer i den här frågan senast den 31 maj 2013.

Swelogs Swedish longitudinal gambling study är en av världens största långsiktiga befolkningsstudier som undersöker relationen mellan spel om pengar och hälsa. Studien genomförs för att stärka kunskapen om spelvanor i Sverige. Studien startade 2008 och avslutas först 2015. Vi har alltså numera god kunskap om problemets omfattning och kan i swelogs rapporter se att spelberoende faktiskt är ett allvarligt beroendetillstånd som involverar många människor och påverkar livskvalitet, hälsa och produktivitet negativt. Vi har numera svart på vitt att det här är något att ta på allvar och att problematiken inte kan nonchaleras. Den viktigaste upptäckten i Swelogs är att spelproblemen bland unga män har fördubblats sedan förra mättningen för 12 år sedan.

Socialtjänstlagen Det pågår en debatt om huruvida kommunerna skall erbjuda bistånd till behandling av spelberoende. Nuvarande formulering i lagen är luddig och ger inte någon självklar rätt till hjälp för den drabbade. Det har därmed funnits stort utrymme för godtycke och egna bedömningar ute i kommunerna och det har varit stora skillnader i attityd till spelberoendefrågan kommunerna emellan. Detta bidrar till ojämlikhet i hälsa och är uppmärksammat av politikerna. Så snart socialstyrelsens kartläggning är klar så kommer arbetet med att se över formuleringen i lagtexten att startas och sannolikt så har vi en ny tydligare paragraf framöver.

Spellagstiftningen Riksrevisionen rapporterade i somras att nuvarande ordning snarast bidrar till att öka spelproblematiken. Det faktum att det är fritt fram att erbjuda online-gambling till svenska kunder via nätet, många gånger utan spelansvarsåtgärder, samt det faktum att främjandeförbudet inte fungerar har inneburit att politikerna nu förstår att det krävs en ny, modernare spellagstiftning. Vilken lösning man än väljer och vilka det än blir som får anordna spel i Sverige framöver så kommer det att innebära ökade krav på spelansvarsåtgärder för anordnarna. Finansmarknadsministern har beställt en ny spelutredning som kommer att påbörjas under våren och i direktiven till utredningen kommer sannolikt även automatspelet Vegas vara eller inte vara, att finnas med. Regeringsföreträdare har lovat en proposition om en ny, modern och fungerande spellagstiftning i god tid före valet 2014.

Spelansvaret Det verkar som om fler spelbolag äntligen har börjat förstå att det kan vara attraktivt att ta frågan om spelansvar på allvar. Att man kan rekrytera kunder med argument som ansvarstagande, hållbarhet och CSR och inte bara återbetalnings-procent och att produktutveckla farliga spel. Vi kan hoppas att fler spelföretag börjar kommunicera med sina missbrukande kunder och att man börjar fylla spelansvars-retoriken med ett innehåll som faktiskt hjälper spelare med problem.

Det finns alltså hopp och anledning till att vara lite positiv inför framtiden. Åtminstone precis just nu…

/ Magnus Rydeving

Vad är spelansvar?

1005737_78279829Det är mycket vackra ord när man läser rapporter och hör beslutsfattare resonera om en framtida spelpolitik. Spelansvar är ett av dem! Vad är det egentligen, i praktiken, utöver just ett vackert ord? Jag skall här försöka reda ut begreppet men först en bakgrund.

På den svenska spelmarknaden tillåts idag ett begränsat antal aktörer som har tillstånd att anordna spel och lotterier om pengar. Tanken med denna begränsade, reglerade marknad har varit att värna om folkhälsan genom att tillgodose efterfrågan på spel under kontrollerade former. Riksdagen har i sina spelpolitiska mål tydliggjort att omsorgen ska ha hög prioritet och regeringen har angett att sociala skyddshänsyn ska stå i förgrunden för spelpolitiken.

Efterfrågan och utbud av spel har sedan slutet av 90-talet dock genomgått stora förändringar. Internets genombrott har möjliggjort ett inträde av utländska spelbolag på den svenska marknaden och nya spelprodukter har utvecklats. Det innebär i praktiken att många av de spelbolag som vänder sig till Svenska kunder och som annonserar i Svensk media inte alls står under statens kontroll. Den här utvecklingen har inneburit en ökad konkurrens om spelarnas pengar. Spel är en stor och mycket lönsam industri och den ökade konkurrensen innebär en uppenbar risk att spelbolag, i sin iver att ta marknadsandelar, vidtar åtgärder som riskerar att öka problemspelandet. 

Våra politiker har, med anledning härav, sett behovet av att se över och anpassa spellagstiftningen till den rådande verkligheten. Det har resulterat i två statliga spelutredningar de senaste åren och nyligen har även Riksrevisionen genomfört en omfattande granskning av, om nuvarande ordning effektivt stödjer riksdagens mål om minskat spelberoende. Riksrevisionens rapport visar att det finns stora brister och att utvecklingen snarare bidrar till ökat spelberoende. I sina rekommendationer till regeringen så efterlyser man därför mer effektiva spelansvarsåtgärder. Det blir således ett dilemma för de Svenska reglerade spelbolagen som å ena sidan vill främja en sund spelmarknad och ligger långt framme i sitt ansvarsarbete men å andra sidan ”behöver” hänga på sina oreglerade, inte alltid lika ansvarstagande konkurrenter för att inte tappa andelar.

Debatten är i full gång och flera politiker har lovat en proposition om en ny modernare spellagstiftning inom mandatperioden. Det verkar för närvarande råda en politisk enighet över blockgränserna om att omreglera spelmarknaden och eventuellt släppa in fler aktörer på marknaden via licenser likt den lösning man valt i Danmark. Sociala skyddshänsyn sägs fortsatt vara i fokus och såväl gamla som eventuellt nya anordnare av spel om pengar kommer att behöva presentera effektiva spelansvarsprogram och bidra till att värna om folkhälsan för att kunna få tillstånd.

Vad är då spelansvar mer än ett vackert ord? Det handlar om flera saker. Bl.a. hur man marknadsför och säljer sina produkter. Det handlar om vilka hjälpverktyg man tillhandahåller och hur man exponerar och marknadsför dem. Hjälpverktygen är oftast frivilliga och syftar till att spelaren själv skall kunna ha koll på och möjlighet till att testa, begränsa eller stänga av sig från spelande. Det kan även handla om vilka spel man väljer att tillhandahålla och marknadsföra, hur dessa spel är utformade i sin konstruktion, hur stor återbetalningen är osv. Det kan handla om vilken utbildning man erbjuder sin personal. Självklart skall man inte sälja spel till minderåriga och man bör på olika sätt upplysa om att det finns risker med spel och vart man kan vända sig om man får problem. Så långt allt gott.

Däremot så är den kanske enskilt viktigaste spelansvarsfrågan lite bortglömd i debatten. Det handlar om på vilka sätt spelbolagen kommunicerar med de av sina kunder som uppvisar ett problematiskt spelande. Hur uppmärksammar man spelaren på sitt eget spelbeteende på ett träffsäkert vis och utan att kränka spelarens integritet? Vad gör spelföretaget när de ser att en kund lider av ett uppenbart spelberoende och det finns anledning att misstänka att spelaren skadar sig själv och andra genom sitt beteende. Vad gör spelbolaget när de ser att en kund spelar bort miljon efter miljon efter miljon på ett närmast desperat vis och det finns kanske anledning att misstänka kriminella aktiviteter?

Bör de agera på något genomtänkt och effektivt sätt för att försöka undvika svåra och allvarliga konsekvenser för sin kund? Eller skall de bara titta på, håva in slantarna och hoppas på att spelaren själv så småningom kommer till insikt och hittar till spelföretagets frivilliga hjälpverktyg?

Målet med olika spelansvarsåtgärder är att sätta kundernas välmående före maximal vinst och att bidra till att minska avarterna med spel, såsom missbruk, beroende och kriminalitet. På den här punkten varierar inställning, kunskap och attityd enormt mellan spelbolagen.

Många spelföretag tar det här på stort allvar och jobbar aktivt med frågan medan många andra tyvärr gör en tydlig avgränsning. De menar att det inte ligger under deras ansvar att lägga sig i spelarens eventuella missbruk och väljer att inte alls kommunicera med sina kunder. Vissa bolag har inte ens de tekniska möjligheterna att upptäcka ett problemspelande. De vill endast åt spelarnas pengar men vill inte veta varifrån de kommer. Moraliskt ansvar existerar inte hos dessa aktörer och de har inga problem med att leva på lönsamma spelmissbrukare.

Sammanfattningsvis så är det dags för en ny modernare spellagstiftning. I första hand för att baka in effektiva spelansvarsåtgärder i tillståndskriterierna och att förändra tillståndsgivning/tillsyn. Inte för att vi nödvändigtvis måste avreglera spelmarknaden och släppa in fler aktörer. Det i sig löser inga problem.

/ Magnus Rydeving

Spelberoende skäms

Svenskar är ett spelande folk. Sverige ligger i toppskiktet  i världen vad gäller spelutbud.  Vi kan välja att spela hos en s.k reglerad aktör eller hos någon av alla de nätbaserade onlinebolag som erbjuder sina speltjänster till svenska kunder.

Vi kan spela i butik, via internet, på restaurang, på travbanor, i bingohallar eller varför inte spela via sin smartphone. Spel om pengar har utvecklats till en mångmiljardindustri.

 I tobaksaffären får du kryssa dig fram mellan skyltar och flaggor som inbjuder till andelsspel och som vittnar om storvinster. I tv-reklamen pumpas budskapet om att du kan vinna drömvinsten på 152 miljoner och då minsann kunna bygga en tunnelbanestation på en paradisö. I tidningarnas nätupplagor poppar det ideligen upp erbjudanden om feta startbonusar på olika internetcasinon. Det finns knappt några spelfria miljöer kvar.

Vi ger trisslotter till varandra i present och vi samlas och myser runt bingolotto och tv-travet som vore det lägereldar. Sverige är spelliberalt och gambling hör till vår vardag. De som vinner är våra hjältar.

Svenskarna förlorar ca 20 miljarder årligen på spel. Omsättning, utbud och tillgänglighet bara ökar. Nya spelformer utvecklas som attraherar nya målgrupper.  Vi lär oss att det är bra med spel då överskottet mestadels går till staten, idrottsrörelsen och till allmännyttiga ändamål.

Men det finns en baksida av spelmarken. Studier visar att 10 % av spelarna står för 50 % av spelbolagens omsättning. En liten men för spelföretagen lönsam grupp storspelare, många av dem med allvarliga spelproblem. 

En färsk studie från FHI visar att bland unga män, 18-24 år, uppger 10 % att spel om pengar påverkar deras liv negativt, en fördubbling på tio år. Spelmissbruk är ett folkhälsoproblem.

Bland nätpokerspelare har 20 % problem.  Sveriges största spelform, automatspelet Vegas, omsätter 7 miljarder kr (!) brutto/år och problemspelare står för 40 % av pengarna. Det är mycket studiebidrag, sms-lån och familjers matpengar som stoppas i maskinerna. FHI rapporterar även om en ökning av andelen kvinnor i statistiken över spelmissbrukare, sannolikt resultatet av nätbingons stigande popularitet. 

Många är alltså de som fastnar i spelfällan och för dem är det ingen lek. De upplever ett helvete och missbruket får allvarliga konsekvenser. Det är mycket hot, lögner, kriminalitet och tragiska livsöden bakom spelföretagens omsättningssiffror.  Alla vill åt spelarnas pengar men ingen vill veta varifrån de kommer. Dubbelmoral säger vissa, hyckleri säger andra.

Det är en bråkdel av de tiotusentals beroende som söker hjälp.  Varför?  Jo, för att de skäms! Kunskapen om spelberoende hos olika samhällsfunktioner ökar inte i takt med problemets omfattning. Det är en alltför utbredd uppfattning att spelmissbruk beror på dålig moral, bristande karaktär, irrationalitet eller låg intelligens.

Som spelmissbrukare känner du därför bara skam och skuld. Du är ensam och rädd och ett enkelt sätt att hantera sin ångest är att döva den med mer spel.

Vad skall man då göra åt det här? Spelföretagen har naturligtvis ett ansvar att leva upp till riksdagens spelpolitiska mål och tydligare ta sociala skyddshänsyn. Samtidigt måste politiker omgående klargöra vilken huvudman som har ansvaret för behandling av spelberoende. Socialtjänstlagen måste omformuleras så att det blir enklare för de hjälpsökande att få bistånd till behandling för sitt missbruk. 

Till detta behövs resurser. Pengar till utbildning och därmed till kunskap och attitydförändring. Jag skulle vilja se att en andel av omsättningen på spel dedikerades till det ändamålet i en framtida modern spellagstiftning.

Om det fanns ett vettigt utbud av behandling och ett proffsigt bemötande skulle många fler söka den hjälp de så väl behöver. Idag finns för mycket utrymme för godtycke och dålig attityd. Många tvingas därför vända redan i socialtjänstdörren med svansen mellan benen och styr då istället kosan med raska steg mot närmaste Vegas-hak, för tröst.  

/ Magnus Rydeving

Spelberoende i rätt kommun.

Huvudresultaten från befolkningsstudien SWELOGS visar att omsättningen på det reglerade spelandet ligger kvar på samma höga nivå som tidigare. Brutto-omsättningen på spel om pengar i Sverige har under de senaste 15 åren ökat med ca 50% . Mätt som andel av hushållens disponibla inkomst har omsättningen dock legat stabilt på tre procent. Till detta kommer också ett allt ökande spelande hos oreglerade spelarrangörer via internet som vi inte har någon kunskap om. Andelen problemspelare i befolkningen ligger på två procent och ytterligare fem procent har ett riskfyllt spelbeteende. Andelen problemspelare har fördubblats bland män 18-24 år och bland kvinnor 25-44 år. Minderårigt spelande finns i alla spelformer trots att nästan hela spelmarknaden har en åldersgräns om lägst 18 år. Andelen problemspelare bland pojkar i åldern 16-17 år är hela 5 procent!
Det finns också en tydlig korrelation mellan psykisk hälsa och graden av spelproblem. Det är sex gånger vanligare med psykisk ohälsa bland problemspelare jämfört med icke spelare eller spelare utan problem.

Vad gör man då om man hamnar i spelproblem? Det finns kamratstöd i lokalföreningar runt om i landet. Det finns en nationell stödlinje som erbjuder telefonstöd och rådgivning. Det finns ett internetbaserat självhjälps-program för spelberoende vuxna. I Stockholm, Göteborg och Malmö finns öppenvårdsbehandling i kommunal regi. Därtill finns ett antal kommersiella behandlingsföretag som erbjuder behandling till personer med spelproblem.

Om man har missbruksproblem som man inte hanterar på egen hand kan/bör man också vända sig till socialtjänsten i sin hemkommun. De borde ju kunna föra ett samtal om dessa frågor och erbjuda eller guida dig vidare till rätt metod/behandling.

Jag har de senaste åren erbjudit utbildningar om spelberoende till alla intresserade men också riktad till  personal inom kommunernas socialtjänster. Syftet med utbildningen är att öka kunskapen om spelberoende generellt men också att redogöra för tillgängliga och lämpliga behandlingsalternativ och preventiva spelansvarsåtgärder. Jag har nu hunnit träffa och samtala med många kommuner, då främst ansvariga socialchefer eller chefer inom individ- och familjeomsorg. Om man skall sammanfatta attityden och förhållningssättet till spelberoendeproblematik så är det stora skillnader och mycket förenklat kan man dela in kommunerna i tre grupper:

  • Kunniga och/eller intresserade: Man inser att lagtexten är formulerad på ett sådant sätt att det finns utrymme för tolkning och godtycke men man ser det som självklart att man som drabbad kommuninnevånare bör och skall få hjälp. Man har avdelade resurser som har utbildat sig i spelberoendefrågor och MI eller KBT och erbjuder behandling/samtal i egen regi. Har man inte resurserna själva så har man god kunskap om vart vederbörande kan vända sig. Det är naturligt att screena även spelberoende i samband med övrig analys av diagnoser. Det finns information på kommunens hemsida om spelberoende. De har redan god kunskap men vill ”ligga i framkant” och lära sig mer. Är generösa med bistånd till proffessionell behandling. Är även intresserade av öppna föreläsningar till allmänheten.
  • Avvaktande och försiktiga: Man inser att problemet är i växande och att vi ”borde kanske” men då det saknas tydliga direktiv så väljer man att avvakta. Har en handlingsplan men det är inget aktivt dokument och kommunen har inte riktigt kontroll på omfattningen av problemet. Har inga egna avdelade resurser att ta hand om en spelberoende klient men vet att man alltid kan rekommendera stödlinjen och kamratföreningen om det finns någon. Ställer inte aktivt frågor om klienters spelbeteende men försöker vara tillmötesgående om frågan skulle dyka upp. Restrektiva med bistånd och knapp eller ingen information om spelberoende på hemsidan. Är intresserade av att hålla kontakten för eventuell utbildning längre fram. Så länge det inte är en större debatt eller att de drar på sig någon onödig kritik så väntar man lite till…
  • Nonschalanta och okunniga: Man väljer aktivt att inte göra någonting. ”Problemet ligger inte under vårat ansvar”. De menar att ”våra klienter har andra problem”. Hänvisar ofta till psykiatrin och menar på allvar att det mest handlar om ”tvångstankar”. Kommer inte att göra någonting förrän det tas politiska beslut med tydliga direktiv. Naturligtvis finns ingen information på hemsidan om spelberoende.

Det är ofta de som redan är upplysta och med rätt attityd som väljer att förkovra sig ytterligare – vilket gör att skillnaderna till de övriga bara ökar.

Se till att bo i rätt stad om du är spelberoende!

Fokus spelansvar

Riksrevisionen (RiR) har granskat statens roll på den svenska spelmarknaden och i början av juli publicerade man rapporten från denna granskning. Magnus kommenterar här rapporten.  

Tanken med ett statligt ägt spelföretag är att det skall värna om oss medborgare. Riksdagen har i sina spelpolitiska mål tydliggjort att omsorgen ska ha hög prioritet och regeringen har angett att sociala skyddshänsyn ska stå i förgrunden för deras spelpolitik. Spelberoende ingår i regeringens folkhälsomål sedan 2002 och målet är att minska skadeverkningar av överdrivet spelande. Syftet med RiR:s granskning har varit att se om regeringen använt de befintliga styrmedlen för att skapa förutsättningar för att riksdagens mål kan uppfyllas på ett effektivt sätt.

Hur gick det då? Når man målen? Svaret är NEJ. Riksrevisionens övergripande bedömning är att utvecklingen riskerar att gå mot ett tillstånd med ökat spelberoende, stick i stäv med riksdagens mål. Man gör också bedömningen att de styrmedel som används inte är tillräckligt effektiva. Dessvärre är det icke godkänt på punkt efter punkt i RiR:s rapport.

Svenska spel (SvS) är regeringens viktigaste styrmedel. En uppgift är att försöka kanalisera illegalt och oreglerat spel till SvS, förutsatt att man kombinerar detta med effektiva spelansvarsåtgärder. Enligt RiR:s bedömning tar idag SvS inte tillräcklig hänsyn till risken för spelberoende och SvS bör stödja riksdagens mål på mer effektiva sätt. Man frågar sig i rapporten i vad mån de frivilliga hjälpverktyg man tillhandahåller i kombination med ett i övrigt offensivt förhållningssätt är rätt avvägning för att nå dessa mål.

Vem skall bära hundhuvudet för det här? Har SvS medvetet underlåtit sig att följa sin uppdragsgivares direktiv? Nej, knappast! De gör säkert så gott de kan i Visby och i Sundbyberg. Det verkar främst bero på dålig kommunikation och styrning från regeringens sida. Regeringen har inte i någon större utsträckning utvärderat SvS arbete med spelansvar och inte heller utvärderat deras arbete med kanalisering, vilket är både besynnerligt och mycket allvarligt. Svenska spel tror att de gjort rätt och regeringen har inte haft koll, helt enkelt.

Trots att försäljningskanalerna blir mer lättillgängliga och att det finns ett stort utbud av riskabla spel på  marknaden så följer inte ägare staten upp sitt spelföretag i tillräcklig omfattning. Det är märkligt, inte minst då det rapporteras löpande om ett utbrett spelmissbruk. Till Svenska spels försvar skall sägas att de har genomgått stora omorganisationer och bytt VD i ett par omgångar senaste åren vilket naturligtvis skapat viss oreda och påverkat intern styrning. Finansdepartementet har som bekant inte prioriterat frågan då de har haft lite annat att syssla med de senaste åren.

RiR skriver i sina rekommendationer till regeringen att det framöver krävs en regelbunden utvärdering av bolagets åtgärder och tydliga ramar för hur spelansvar och marknadsföring ska genomföras för att uppnå spelpolitikens syften. Regeringen bör alltså säkerställa effektiviteten i SvS:s spelansvarsåtgärder och kundernas användning av dessa åtgärder. Jag menar att man också bör utvärdera SvS:s aktiviteter för att kanalisera spelandet till dem så att de inte övertolkar kanaliseringsidén. Det handlar nu om kommunikation – om att förstå och att bli förstådd!

Något som jag efterfrågat länge pekar RiR på i sina rekommendationer till SvS, nämligen att i större utsträckning göra spelansvarsverktygen obligatoriska. SvS har länge hävdat att det skall bygga på frivillighet från kundens sida och man har hänvisat till forskningen. Detta har i debatten kritiserats då det visat sig att det inte finns någon forskning som tydligt stöder dessa uttalanden. Det säger ju sig självt att det är svårt att delegera allt ansvar till en spelmissbrukare. Själva grund-problematiken är ju att en missbrukare inte kan sätta eller hålla sig till några gränser. Som det är nu blir ansvarsverktygen verkningslösa.

Nåväl, är detta slutet på den svenska modellen?  Behöver vi ge upp tanken på ett ansvarstagande statligt spelföretag? Mitt svar är Nej! Vi skall inte kasta bort de investeringar som är gjorda och den kompetens som finns. Vi får ge de en chans till att ta lärdom. Vi har däremot rätt att kräva bot och bättring och att de börjar tala med sin uppdragsgivare, får godkänt på sin tolkning av uppdraget och därmed kan börja leva upp till riksdagens spelpolitiska mål. På samma sätt som eventuella ansvarstagande konkurrenter får göra om det så småningom skulle släppas in fler licensierade spelanordnare i den reglerade familjen.

Det räcker alltså inte att bara tillhandahålla ansvarsverktyg på sin hemsida. Svenska Spel måste blir mer innovativa och släppa rädslan att kommunicera med de av sina kunder som har problem. De måste också tydligare såväl förklara och leva upp till varför det av skyddshänsyn skulle vara bättre att spela hos dem än hos sina konkurrenter. Att staten får intäkterna vet vi redan och det räcker inte som argument.

Det viktigaste i rapporten handlar om att RiR i sina rekommendationer till regeringen efterfrågar att man klargör vilken huvudman som har ansvaret för behandling av spelberoende. Det har redan resulterat i flera politiska utspel om en förändring av formuleringen i socialtjänstlagen som skulle möjliggöra bistånd till behandling av spelberoende ute i kommunerna.  I den frågan är jag mycket hoppfull. Det kommer snart och det är mycket efterlängtat…

/ Magnus