Snart…Äntligen!

cantwaitTiden går och vi närmar oss dagen som alla i spelbranschen väntar på och längtar till som barn till julafton. Den statliga spelutredaren är klar, han har stängt ned Twitter och nu handlar det om att fila på presentationen och få betänkandet i tryck. Nu finns det inte längre möjlighet att påverka utredare Hallstedt i någon riktning och så snart betänkandet är presenterat kommer fokus att flyttas över till politikerna som har att ta ställning till utredarens förslag och som förhoppningsvis skyndsamt kommer att lagstifta om en ny, modern spellagstiftning. En lagstiftning som i grunden förändrar svensk spelmarknad och som därmed, i någon mån, kommer att påverka alla Sveriges spelintressenter.

Senast den 31 mars ska utredaren, tillika avgående generaldirektören för Lotteriinspektionen, Håkan Hallstedt, presentera sitt förslag till en ny spelreglering. Regleringen ska bygga på ett licenssystem som innebär att alla som agerar på den svenska spelmarknaden ska göra det med behöriga tillstånd och andra aktörer ska stängas ute. Regeringen har i sina direktiv till utredningen pekat på vikten av att skapa en spelmarknad som präglas av ett högt konsumentskydd och att de negativa konsekvenserna av spelandet måste begränsas. Regeringen understryker att spelanordnare måste ta ett socialt ansvar och vidta åtgärder så att spel sker på ett ansvarsfullt sätt och att problemspelande motverkas. Efterfrågan på onlinespel ska kanaliseras till säkra och kontrollerade erbjudanden. Krav kommer att ställas på att den som vill anordna spel om pengar, är lämplig att bedriva verksamhet av detta slag och ett licensbeslut kommer att föregås av en grundlig granskning. Den grundläggande utgångspunkten är alltså spelansvar.

Samtidigt vill regeringen att Hallstedt ska tänka på att bevara förutsättningarna för finansiering av statens verksamhet och allmännyttiga ändamål som idag finansieras av intäkter från spelverksamhet. Spelutredaren har alltså haft ett antal mer eller mindre komplexa frågeställningar att svara på och överväganden att göra: Här är några exempel:

  • Vilka spelformer som ska vara tillåtna på den svenska marknaden och i vilken omfattning samt hur spelformer som inte bedöms lämpliga ska regleras. 
  • Vilka tekniska krav som kan behövas för att uppnå en hög säkerhet i spelen.
  • Bedöma om det finns behov av att reglera återbetalningsnivåerna (priset).
  • Lämna förslag till ändamålsenliga marknadsföringsbestämmelser i lotterilagen, för ett licenssystem.
  • Lämna förslag till ett heltäckande system för avgifter och beskattning.
  • Föreslå åtgärder som kan behöva vidtas för att effektivt stoppa olicensierade aktörer från att verka på den svenska spelmarknaden.
  • Lämna förslag på snabba och effektiva sanktionsåtgärder mot aktörer som verkar på spelmarknaden utan tillstånd eller som bryter mot uppsatta licensvillkor.
  • Föreslå vilken eller vilka roller staten bör ha på en omreglerad marknad och analysera vilka konsekvenser en omreglering får av värdet på det statligt ägda spelbolaget Svenska Spel. Även föreslå vilken funktion, ansvar och organisation nuvarande Lotteriinspektion ska ha vid införandet av ett licenssystem.
  • Analysera hur ideella organisationer även fortsättningsvis ska kunna finansiera en del av sin verksamhet genom intäkter från spel och lotterier.

Licensvillkoren måste vara tillräckligt attraktiva för att så många spelbolag som möjligt väljer att ansluta sig till licenssystemet. Samtidigt tillräckligt strikta för att inte göra avkall på konsumentskydd/spelansvar eller för den skull statens intäkter. Utredaren har vid flera tillfällen nämnt ett mål om att 90% av allt spel framöver bör ske på licensierade bolag inom systemet.

Det är alltså många intressen som ska tillvaratas och det tvingar Hallstedt till en del kompromissande. Vad ska man då ha för förväntningar på utredningen? Varför kommer just den här utredningen att falla politikerna i smaken när de tidigare har ratats och spelfrågan ständigt har skjutits på framtiden och över nästa val? Jag tycker nog att vi ska ha stora förväntningar och vara optimistiska, av flera skäl. Det är lite ”nu eller aldrig” och det är Hallstedt väldigt medveten om. Känslan är att han har tänkt på allt och har erforderlig kunskap och erfarenhet för att kunna navigera mellan olika intresseområden, så att de flesta blir någorlunda nöjda. Sedan handlar det om politik och inget är klart förrän riksdagen har klubbat och i politik kan allt hända. Det är ju dessutom val redan nästa år 2018. Känslan just nu är trots allt att nuvarande regering och inte minst ansvarig minister är mycket mån om att styra upp, den idag ganska vilda och ojämlika spelmarknad vi ser. Hur som helst så kommer regeringen med stor sannolikhet att få ett underlag i Hallstedts betänkande som är gediget och genomtänkt.

Alla punkter ovan, är var och en viktiga områden. Jag brinner som bekant för det som rör konsumentskydd och spelansvar och är därför nyfiken på hur strikta licensvillkoren kommer att vara i det avseendet. Idag betraktas det som ”gott spelansvar” om ett spelbolag tillhandahåller frivilliga hjälpverktyg som insättningsbudget och möjlighet till självavstängning. I bästa fall finns det ett självtest på spelsajten där kunden kan testa sina spelvanor. De mest innovativa företagen har system som tillser att de inte marknadsför sig mot problemspelare. Detta hör nu till historien och framtidens spelansvar kommer att behöva bli mer sofistikerat, utvecklat och individuellt.

Spelbolagen behöver bli duktiga på att använda den data de sitter på och den kunskap de har om sin kund. De behöver lära sig att analysera kundens spelbeteende och sedan använda den informationen till att sätta in olika ändamålsenliga åtgärder och kommunikation till de som behöver. Detta för att förhindra att spelare successivt utvecklar spelproblem men även att faktiskt agera, när de ser att en kund redan spelar destruktivt och utom kontroll. Lika skickliga som många spelbolag är på att upptäcka när en kund är ”för duktig” och därefter kasta ut honom eller limitera insatserna, behöver de bli på att förstå när en kund är ”dålig” och har spelproblem, hur lönsam hen än må vara.

Jag tror att Hallstedt här kommer att sätta ned foten. Han har under utredningens gång sänt ut sådana signaler. Jag tror att han kommer att föreslå att det ska vara obligatoriskt med ett BTS (Behaviour Tracking System). Ett system som effektivt och systematiskt analyserar spelbeteenden och som kan observera olika grader av spelproblem. Denna avancerade teknik finns redan men används antingen inte alls eller i bästa fall mycket lite. Hallstedt vill, som det verkar, även se utvecklade rutiner hos spelbolagen i syfte att agera på informationen de har om sina spelkunder – vidta lämpliga åtgärder och sätta in kommunikationsinsatser med mål att stävja problemen. Jag tror, helt enkelt att det i en framtida reglering inte kommer att accepteras att spelbolag sitter på första parkett och tittar på, när en kund spelar sig sönder och samman. Spelbolagen kommer inte att, som idag, kunna delegera allt ansvar till spelaren utan kommer att behöva ta ansvar för att försöka hjälpa spelaren till insikt. Detta kommer inte att ske utan lagstiftning och känslan är att Hallstedt och politikerna har förstått det.

Här finns idag ett problem, då dessa åtgärder kan komma i konflikt med personuppgiftslagens bestämmelser. Utredaren har därför fått uppgiften att bedöma och lämna förslag kring hur det ska kunna lösas. Om det kan göras undantag från dessa regler som samtidigt är förenliga med EU:s dataskyddsregleringar. Personligen tror jag att Hallstedt kommer att hantera PUL-frågan galant. Han kommer att föreslå en reglering härvidlag som är proportionerlig ur en integritetsaspekt och som kan motiveras med hänvisning till sitt syfte, nämligen att undvika avarterna med spel såsom missbruk och beroende. Svenska folket ska spela som förströelse och underhållning, inget annat. 

Att hjälpverktygen blir obligatoriska, likväl standardiserad information om risker med spel samt information om stödlinjer/hjälpinsatser, obligatorisk anslutning till kommande självavstängningsystem, ser jag som självklarheter. Jag har stora förväntningar men är samtidigt optimistisk. Jag tror Hallstedt fixar det – Vem annars?

Snart vet vi…Äntligen!

2017-03-09

Magnus Rydeving
Rådgivare/Föreläsare
Spelberoende- & Spelansvarsfrågor

Vad är spelansvar?

1005737_78279829Det är mycket vackra ord när man läser rapporter och hör beslutsfattare resonera om en framtida spelpolitik. Spelansvar är ett av dem! Vad är det egentligen, i praktiken, utöver just ett vackert ord? Jag skall här försöka reda ut begreppet men först en bakgrund.

På den svenska spelmarknaden tillåts idag ett begränsat antal aktörer som har tillstånd att anordna spel och lotterier om pengar. Tanken med denna begränsade, reglerade marknad har varit att värna om folkhälsan genom att tillgodose efterfrågan på spel under kontrollerade former. Riksdagen har i sina spelpolitiska mål tydliggjort att omsorgen ska ha hög prioritet och regeringen har angett att sociala skyddshänsyn ska stå i förgrunden för spelpolitiken.

Efterfrågan och utbud av spel har sedan slutet av 90-talet dock genomgått stora förändringar. Internets genombrott har möjliggjort ett inträde av utländska spelbolag på den svenska marknaden och nya spelprodukter har utvecklats. Det innebär i praktiken att många av de spelbolag som vänder sig till Svenska kunder och som annonserar i Svensk media inte alls står under statens kontroll. Den här utvecklingen har inneburit en ökad konkurrens om spelarnas pengar. Spel är en stor och mycket lönsam industri och den ökade konkurrensen innebär en uppenbar risk att spelbolag, i sin iver att ta marknadsandelar, vidtar åtgärder som riskerar att öka problemspelandet. 

Våra politiker har, med anledning härav, sett behovet av att se över och anpassa spellagstiftningen till den rådande verkligheten. Det har resulterat i två statliga spelutredningar de senaste åren och nyligen har även Riksrevisionen genomfört en omfattande granskning av, om nuvarande ordning effektivt stödjer riksdagens mål om minskat spelberoende. Riksrevisionens rapport visar att det finns stora brister och att utvecklingen snarare bidrar till ökat spelberoende. I sina rekommendationer till regeringen så efterlyser man därför mer effektiva spelansvarsåtgärder. Det blir således ett dilemma för de Svenska reglerade spelbolagen som å ena sidan vill främja en sund spelmarknad och ligger långt framme i sitt ansvarsarbete men å andra sidan ”behöver” hänga på sina oreglerade, inte alltid lika ansvarstagande konkurrenter för att inte tappa andelar.

Debatten är i full gång och flera politiker har lovat en proposition om en ny modernare spellagstiftning inom mandatperioden. Det verkar för närvarande råda en politisk enighet över blockgränserna om att omreglera spelmarknaden och eventuellt släppa in fler aktörer på marknaden via licenser likt den lösning man valt i Danmark. Sociala skyddshänsyn sägs fortsatt vara i fokus och såväl gamla som eventuellt nya anordnare av spel om pengar kommer att behöva presentera effektiva spelansvarsprogram och bidra till att värna om folkhälsan för att kunna få tillstånd.

Vad är då spelansvar mer än ett vackert ord? Det handlar om flera saker. Bl.a. hur man marknadsför och säljer sina produkter. Det handlar om vilka hjälpverktyg man tillhandahåller och hur man exponerar och marknadsför dem. Hjälpverktygen är oftast frivilliga och syftar till att spelaren själv skall kunna ha koll på och möjlighet till att testa, begränsa eller stänga av sig från spelande. Det kan även handla om vilka spel man väljer att tillhandahålla och marknadsföra, hur dessa spel är utformade i sin konstruktion, hur stor återbetalningen är osv. Det kan handla om vilken utbildning man erbjuder sin personal. Självklart skall man inte sälja spel till minderåriga och man bör på olika sätt upplysa om att det finns risker med spel och vart man kan vända sig om man får problem. Så långt allt gott.

Däremot så är den kanske enskilt viktigaste spelansvarsfrågan lite bortglömd i debatten. Det handlar om på vilka sätt spelbolagen kommunicerar med de av sina kunder som uppvisar ett problematiskt spelande. Hur uppmärksammar man spelaren på sitt eget spelbeteende på ett träffsäkert vis och utan att kränka spelarens integritet? Vad gör spelföretaget när de ser att en kund lider av ett uppenbart spelberoende och det finns anledning att misstänka att spelaren skadar sig själv och andra genom sitt beteende. Vad gör spelbolaget när de ser att en kund spelar bort miljon efter miljon efter miljon på ett närmast desperat vis och det finns kanske anledning att misstänka kriminella aktiviteter?

Bör de agera på något genomtänkt och effektivt sätt för att försöka undvika svåra och allvarliga konsekvenser för sin kund? Eller skall de bara titta på, håva in slantarna och hoppas på att spelaren själv så småningom kommer till insikt och hittar till spelföretagets frivilliga hjälpverktyg?

Målet med olika spelansvarsåtgärder är att sätta kundernas välmående före maximal vinst och att bidra till att minska avarterna med spel, såsom missbruk, beroende och kriminalitet. På den här punkten varierar inställning, kunskap och attityd enormt mellan spelbolagen.

Många spelföretag tar det här på stort allvar och jobbar aktivt med frågan medan många andra tyvärr gör en tydlig avgränsning. De menar att det inte ligger under deras ansvar att lägga sig i spelarens eventuella missbruk och väljer att inte alls kommunicera med sina kunder. Vissa bolag har inte ens de tekniska möjligheterna att upptäcka ett problemspelande. De vill endast åt spelarnas pengar men vill inte veta varifrån de kommer. Moraliskt ansvar existerar inte hos dessa aktörer och de har inga problem med att leva på lönsamma spelmissbrukare.

Sammanfattningsvis så är det dags för en ny modernare spellagstiftning. I första hand för att baka in effektiva spelansvarsåtgärder i tillståndskriterierna och att förändra tillståndsgivning/tillsyn. Inte för att vi nödvändigtvis måste avreglera spelmarknaden och släppa in fler aktörer. Det i sig löser inga problem.

/ Magnus Rydeving

”Vi har inga resurser”

För en tid sedan meddelade Andreas Porswald (MP), kommunalråd i Västerås, att han hoppar av sina politiska uppdrag på grund av spelmissbruk. Det är tråkigt för Andreas och hans anhöriga och kollegor och jag hoppas verkligen att han kan komma tillrätta med sina problem och så småningom komma tillbaka med full kraft. Det som möjligtvis kan vara positivt i den här historien är den debatt som skapas. När en känd eller offentlig person drabbas så lyfts frågan i medierna under någon vecka och det sker en diskussion kring problemets omfattning och vad som kan göras åt det.

Ni som följer vad som händer i spelberoende-sverige vet att allt går i slow-motion. Man konstaterar att spelmissbruk börjar bli ett folkhälsoproblem som måste tas på allvar men man gör i princip ingenting åt det. Svenska Spel skall inte jobba med behandling utan bara tillhandahålla attraktiva spel. Folkhälsoinstitutet skall inte ägna sig åt ”slutkund” utan enbart jobba övergripande med information och analys. Kommunerna har vare sig resurser eller kunskap att ta hand om spelmissbrukare. Det faktum att det i lagtexten inte är socialtjänsternas självklara ansvar att behandla eller bevilja bistånd till behandling av spelmissbruk gör att det saknas incitament att skaffa sig erforderlig kunskap att guida denna växande grupp missbrukare. Om viljan skulle finnas så saknas det resurser.

Ett tydligt exempel är just Andreas Porswalds hemstad Västerås där frågan nu är högaktuell. Verksamhetschefen för individ och familj säger – ”Vi har egentligen ganska liten kunskap om den lokala situationen för målgruppen men det vi kan konstatera är att mörkertalet troligtvis är ganska stort”. I en rapport från förra året menar såväl de kommunala verksamheterna som föreningen för spelberoende att det är ett växande fenomen i Västerås men att det ännu är ett litet antal personer som kommit i kontakt med kommunen. Det finns inte heller någon plan för arbete med spelberoende och man saknar också särskilda direktiv till arbetet.

Individ och familjeomsorgen i Västerås menar att det finns metoder och kunskaper för att hjälpa spelmissbrukare men att man saknar beställning och riktade resurser för det arbetet.

Det som känns oerhört anmärkningsvärt och mycket tråkigt men som väl speglar situationen ute i landet är verksamhetschefen i Västerås Elisabet Kantors uttalande -”Eftersom resurserna är begränsade vågar man inte göra reklam för insatserna. Skulle vi jobba mer offensivt med att marknadsföra så har vi inte möjlighet att möta upp. Så det har inte varit okej att göra det”

Så här ser det ut ute i landet. Västerås är inget dåligt exempel, tvärtom så har de en resurs på halvtid som behandlar spelberoende vilket är bättre än riksgenomsnittet. MEN det räcker naturligtvis inte för att möta upp det ”mörkertal” som skulle knacka på dörren om socialtjänsten hade de resurser som krävs för att våga tala om att det finns hjälp att få för de kommuninvånare som missbrukar spel.

Det vore på sin plats om det kunde ske någon slags samling där beslutsfattare i Sverige kunde bestämma sig för:

  • Är det här överhuvudtaget ett problem som vi behöver ta på allvar?
  • I så fall – vad skall vi göra?
  • Vilka resurser skall fördelas?
  • Vem ansvarar?

Inget nytt under solen

På grund av tidsbrist har det inte blivit något inlägg här på länge. Jag följer dock nogsamt vad som händer på svensk spelmarknad och då med fokus på frågor som rör spelansvar och spelberoende.  Tyvärr är det inte mycket nytt under solen. De flesta konstaterar att spel-missbruk är ett accelererande problem, framförallt bland ungdomar, men politiker och myndigheter är inte beredda att göra något åt det. Diskussionen handlar om detaljer som är långt ifrån en spelberoendes vardag och verklighet. 

 En kort sammanfattning:

  • Ingen ny lagstiftning i sikte: Regeringen har meddelat att det inte kommer någon proposition om en ny spellagstiftning före valet. Arbetet är kraftigt försenat och juristerna är oeniga om vissa komplicerade frågor. Vi skall inte heller glömma att det är valår och detta är en het fråga som man helst vill undvika i en valrörelse. Allianspartierna är inte intresserade av att diskutera med väljarna hur man ska förbjuda spel på utländska spelbolag över internet eller hur man kan stoppa bank-överföringar till utländska spelbolag, som var ett förslag i den statliga spelutredningen. Det räcker med fildelningsdebatten och kritiken kring FRA-frågan. Nu vill man i lugn och ro lägga fram traditionella vallöften som vård, skola, omsorg, jobben och ekonomin. 

 

  • Främjandeförbudet fungerar inte. Enligt lotterilagen har vi ett främjandeförbud i Sverige. Det innebär att det enligt lag ”inte är tillåtet att i yrkesmässig verksamhet eller annars i förvärvssyfte främja deltagande i ett utom landet anordnat lotteri”. Trots detta förekommer en massiv annonsering för utländska spelbolag i svenska medier. Svea Hovrätt skall inom kort avgöra ett mål mot de chefsredaktörer på Aftonbladet och Expressen som sedan tidigare är dömda i tingsrätt för att ha publicerat annonser för utländska pokerbolag. Chefsredaktörerna nekades först prövning i hovrätten. Efter att högsta domstolen klivit in skall saken nu prövas men hovrätten inväntar beslut från EU-domstolen huruvida den svenska lotterilagen överensstämmer med EU-rätten. Ett yttrande idag från EU-domstolens generaladvokat antyder att det svenska förbudet inte strider mot EU-lagarna. Återstår att se om domstolen följer den rekommendationen. Samtidigt pågår en skadeståndsprocess där det börsnoterade spelbolaget Unibet har stämt svenska staten då de anser att lotterilagen är olaglig och att de förlorar pengar på grund av det svenska förbudet. Staten försvarar sig med att den nuvarande svenska spelregleringen har till syfte att skydda befolkningen mot spelberoende. Nonsens anser Unibets företrädare som menar att Svenska Spel agerar kommersiellt och endast vill skydda sig mot konkurrens via ett främjandeförbud. Dom i målet meddelas 2 mars.  I väntan på allt detta så ligger alla brottmålsprocesser nere och åklagare åtalar nu inte för brott mot främjandeförbudet. (Lyssna här på SR:s reporter Bengt Hansells reportage om förhandlingarna mellan Unibet och svenska staten)

 

  • Svenska Spel har infört en åldersgräns på 18 år för köp lotter. Ni som har läst bloggen vet att jag har lämnat över en lång önskelista med förslag på spelansvarsåtgärder till Svenska Spel (SvS). Det är ju skönt att kunna bocka av en punkt på listan men vi kan kräva betydligt mycket mer av det statligt ägda spelmonopolet. Om man nu kommer fram till att spel skall ske reglerat och att SvS skall vara den enda aktör som tillåts tillhandahålla ”farliga” spel så är det upp till bevis. Varför är det idag säkrare att spela hos det statligt reglerade SvS än hos någon annan oreglerad ”spelpirat”? Om nu SvS vill vara ”världsledande i spelansvar” så måste ni visa resten av världen vad just ni gör för att värna om folkhälsan.  Jag förstår fortfarande inte varför det skulle vara bättre att spela sönder sig på statligt ägda spelmaskiner i krogmiljö än över internet? Det är en fråga som den nya Vd:n Meta Persdotter gärna får svara på. (Vegas-maskiner är sveriges största spel och omsätter 7 miljarder kronor årligen. Vegas är ur spelberoende-synpunkt det farligaste spelet jämte nät-poker)

 

  • Spelinstitutet var nära att tvingas lägga ned sitt självhjälpsprogram över internet som de drivit sedan 2004 med bra behandlingsresultat. Självhjälpsprogrammet, som är gratis för klienten, har drivits  med ekonomiskt stöd från statens folkhälsoinstitut att finansiera terapeut-löner och utvärdering. Detta stöd upphörde den 15 oktober och spelinstitutet kunde inget annat göra än att planera en nedmontering av verksamheten. Nu räddades det hela i elvte timmen av, hör och häpna, Svenska Spel, som nu finansierar denna verksamhet under 2010,  i avvaktan på att myndigheter fattar beslut om vem som eventuellt skall stå för finansieringen framöver.  Det var bra jobbat av Svenska Spel, mera sådant.

Vi vet också sedan tidigare att spelutredaren inte föreslagit en ändring av socialtjänstlagen vad beträffar rätt till bistånd till behandling av spelberoende. Motiveringen är bl.a. att kunskapen ute hos kommunerna ännu är för dålig. Samtidigt som väldigt lite händer, trots en lång rad statliga utredningar, så ökar antalet personer med allvarliga spelproblem. Spelaren och flera i hans omgivning drabbas hårt av de konsekvenser som missbruket för med sig; skilsmässor, depressioner, arbetslöshet och kriminalitet. Svenska politiker borde skämmas över att vi i Sverige fortfarande inte kan erbjuda mer i form av preventionsarbete, information, hjälp, stöd och behandling för denna ökande grupp missbrukare som många gånger är unga människor. 

Jag skrev ett liknande kritiskt inlägg för snart ett år sedan. Sedan dess har staten haft inkomster från spel och lotterier på 4,8 miljarder kronor. En stor andel av de pengarna kommer ifrån missbrukare. Andelen av de pengarna som investeras i preventivt arbete, behandling, forskning och information är knappt mätbar.

Hoppas ni politiker sover gott om nätterna!