Snart…Äntligen!

cantwaitTiden går och vi närmar oss dagen som alla i spelbranschen väntar på och längtar till som barn till julafton. Den statliga spelutredaren är klar, han har stängt ned Twitter och nu handlar det om att fila på presentationen och få betänkandet i tryck. Nu finns det inte längre möjlighet att påverka utredare Hallstedt i någon riktning och så snart betänkandet är presenterat kommer fokus att flyttas över till politikerna som har att ta ställning till utredarens förslag och som förhoppningsvis skyndsamt kommer att lagstifta om en ny, modern spellagstiftning. En lagstiftning som i grunden förändrar svensk spelmarknad och som därmed, i någon mån, kommer att påverka alla Sveriges spelintressenter.

Senast den 31 mars ska utredaren, tillika avgående generaldirektören för Lotteriinspektionen, Håkan Hallstedt, presentera sitt förslag till en ny spelreglering. Regleringen ska bygga på ett licenssystem som innebär att alla som agerar på den svenska spelmarknaden ska göra det med behöriga tillstånd och andra aktörer ska stängas ute. Regeringen har i sina direktiv till utredningen pekat på vikten av att skapa en spelmarknad som präglas av ett högt konsumentskydd och att de negativa konsekvenserna av spelandet måste begränsas. Regeringen understryker att spelanordnare måste ta ett socialt ansvar och vidta åtgärder så att spel sker på ett ansvarsfullt sätt och att problemspelande motverkas. Efterfrågan på onlinespel ska kanaliseras till säkra och kontrollerade erbjudanden. Krav kommer att ställas på att den som vill anordna spel om pengar, är lämplig att bedriva verksamhet av detta slag och ett licensbeslut kommer att föregås av en grundlig granskning. Den grundläggande utgångspunkten är alltså spelansvar.

Samtidigt vill regeringen att Hallstedt ska tänka på att bevara förutsättningarna för finansiering av statens verksamhet och allmännyttiga ändamål som idag finansieras av intäkter från spelverksamhet. Spelutredaren har alltså haft ett antal mer eller mindre komplexa frågeställningar att svara på och överväganden att göra: Här är några exempel:

  • Vilka spelformer som ska vara tillåtna på den svenska marknaden och i vilken omfattning samt hur spelformer som inte bedöms lämpliga ska regleras. 
  • Vilka tekniska krav som kan behövas för att uppnå en hög säkerhet i spelen.
  • Bedöma om det finns behov av att reglera återbetalningsnivåerna (priset).
  • Lämna förslag till ändamålsenliga marknadsföringsbestämmelser i lotterilagen, för ett licenssystem.
  • Lämna förslag till ett heltäckande system för avgifter och beskattning.
  • Föreslå åtgärder som kan behöva vidtas för att effektivt stoppa olicensierade aktörer från att verka på den svenska spelmarknaden.
  • Lämna förslag på snabba och effektiva sanktionsåtgärder mot aktörer som verkar på spelmarknaden utan tillstånd eller som bryter mot uppsatta licensvillkor.
  • Föreslå vilken eller vilka roller staten bör ha på en omreglerad marknad och analysera vilka konsekvenser en omreglering får av värdet på det statligt ägda spelbolaget Svenska Spel. Även föreslå vilken funktion, ansvar och organisation nuvarande Lotteriinspektion ska ha vid införandet av ett licenssystem.
  • Analysera hur ideella organisationer även fortsättningsvis ska kunna finansiera en del av sin verksamhet genom intäkter från spel och lotterier.

Licensvillkoren måste vara tillräckligt attraktiva för att så många spelbolag som möjligt väljer att ansluta sig till licenssystemet. Samtidigt tillräckligt strikta för att inte göra avkall på konsumentskydd/spelansvar eller för den skull statens intäkter. Utredaren har vid flera tillfällen nämnt ett mål om att 90% av allt spel framöver bör ske på licensierade bolag inom systemet.

Det är alltså många intressen som ska tillvaratas och det tvingar Hallstedt till en del kompromissande. Vad ska man då ha för förväntningar på utredningen? Varför kommer just den här utredningen att falla politikerna i smaken när de tidigare har ratats och spelfrågan ständigt har skjutits på framtiden och över nästa val? Jag tycker nog att vi ska ha stora förväntningar och vara optimistiska, av flera skäl. Det är lite ”nu eller aldrig” och det är Hallstedt väldigt medveten om. Känslan är att han har tänkt på allt och har erforderlig kunskap och erfarenhet för att kunna navigera mellan olika intresseområden, så att de flesta blir någorlunda nöjda. Sedan handlar det om politik och inget är klart förrän riksdagen har klubbat och i politik kan allt hända. Det är ju dessutom val redan nästa år 2018. Känslan just nu är trots allt att nuvarande regering och inte minst ansvarig minister är mycket mån om att styra upp, den idag ganska vilda och ojämlika spelmarknad vi ser. Hur som helst så kommer regeringen med stor sannolikhet att få ett underlag i Hallstedts betänkande som är gediget och genomtänkt.

Alla punkter ovan, är var och en viktiga områden. Jag brinner som bekant för det som rör konsumentskydd och spelansvar och är därför nyfiken på hur strikta licensvillkoren kommer att vara i det avseendet. Idag betraktas det som ”gott spelansvar” om ett spelbolag tillhandahåller frivilliga hjälpverktyg som insättningsbudget och möjlighet till självavstängning. I bästa fall finns det ett självtest på spelsajten där kunden kan testa sina spelvanor. De mest innovativa företagen har system som tillser att de inte marknadsför sig mot problemspelare. Detta hör nu till historien och framtidens spelansvar kommer att behöva bli mer sofistikerat, utvecklat och individuellt.

Spelbolagen behöver bli duktiga på att använda den data de sitter på och den kunskap de har om sin kund. De behöver lära sig att analysera kundens spelbeteende och sedan använda den informationen till att sätta in olika ändamålsenliga åtgärder och kommunikation till de som behöver. Detta för att förhindra att spelare successivt utvecklar spelproblem men även att faktiskt agera, när de ser att en kund redan spelar destruktivt och utom kontroll. Lika skickliga som många spelbolag är på att upptäcka när en kund är ”för duktig” och därefter kasta ut honom eller limitera insatserna, behöver de bli på att förstå när en kund är ”dålig” och har spelproblem, hur lönsam hen än må vara.

Jag tror att Hallstedt här kommer att sätta ned foten. Han har under utredningens gång sänt ut sådana signaler. Jag tror att han kommer att föreslå att det ska vara obligatoriskt med ett BTS (Behaviour Tracking System). Ett system som effektivt och systematiskt analyserar spelbeteenden och som kan observera olika grader av spelproblem. Denna avancerade teknik finns redan men används antingen inte alls eller i bästa fall mycket lite. Hallstedt vill, som det verkar, även se utvecklade rutiner hos spelbolagen i syfte att agera på informationen de har om sina spelkunder – vidta lämpliga åtgärder och sätta in kommunikationsinsatser med mål att stävja problemen. Jag tror, helt enkelt att det i en framtida reglering inte kommer att accepteras att spelbolag sitter på första parkett och tittar på, när en kund spelar sig sönder och samman. Spelbolagen kommer inte att, som idag, kunna delegera allt ansvar till spelaren utan kommer att behöva ta ansvar för att försöka hjälpa spelaren till insikt. Detta kommer inte att ske utan lagstiftning och känslan är att Hallstedt och politikerna har förstått det.

Här finns idag ett problem, då dessa åtgärder kan komma i konflikt med personuppgiftslagens bestämmelser. Utredaren har därför fått uppgiften att bedöma och lämna förslag kring hur det ska kunna lösas. Om det kan göras undantag från dessa regler som samtidigt är förenliga med EU:s dataskyddsregleringar. Personligen tror jag att Hallstedt kommer att hantera PUL-frågan galant. Han kommer att föreslå en reglering härvidlag som är proportionerlig ur en integritetsaspekt och som kan motiveras med hänvisning till sitt syfte, nämligen att undvika avarterna med spel såsom missbruk och beroende. Svenska folket ska spela som förströelse och underhållning, inget annat. 

Att hjälpverktygen blir obligatoriska, likväl standardiserad information om risker med spel samt information om stödlinjer/hjälpinsatser, obligatorisk anslutning till kommande självavstängningsystem, ser jag som självklarheter. Jag har stora förväntningar men är samtidigt optimistisk. Jag tror Hallstedt fixar det – Vem annars?

Snart vet vi…Äntligen!

2017-03-09

Magnus Rydeving
Rådgivare/Föreläsare
Spelberoende- & Spelansvarsfrågor

Annonser

Flata politiker

 

en-svensk-politiker-gommer-sig

Jag skrev ett inlägg i våras där jag var positiv och optimistisk kring den framtida Svenska spelpolitiken. Det verkade då som om det skulle komma en proposition om en ny modern spellagstiftning i god tid före valet nästa år. Politikerna verkade vara överens över partigränserna om att införa ett licenssystem, likt det som finns i Danmark.

Det mest positiva med det hade varit att de seriösa aktörer som får tillstånd att anordna spel i Sverige, skulle tvingas ta sociala skyddshänsyn och utveckla sina spelansvarsåtgärder, i linje med riksdagens spelpolitiska mål.

Idag är det vilda västern och hundratals onlinespelbolag erbjuder spel via internet men såväl skattar som har sina speltillstånd någon helt annanstans. Många av dem kan inte ens stava till spelansvar. Det sker just nu en upprustning av farliga spel kombinerat med ökande investeringar i uppmuntrande marknadsföring riktad till svenska spelkonsumenter.

Dessvärre har jag fått äta upp mina positiva uttalanden. I förra veckan  meddelade Erik Thedéen, statssekreterare hos ansvarig minister Peter Noman (M) att regeringen vill tillämpa försiktighetsprincipen när det gäller omreglering av svensk spelmarknad. Regeringen skall avvakta och istället utreda frågan ytterligare då den är ”otroligt komplex och svår”. Denna utredning beräknas ta ytterligare 1-2 år. Ännu en gång sopar man alltså denna viktiga fråga under mattan och gömmer frågan i ännu en utredning, med samma frågeställningar som i den stora statliga spelutredningen ”en framtida spelreglering” från 2008.

Sanningen är nog snarare att frågan är för liten och obekväm i kommande valrörelse. Man vinner inga val på att begränsa internet och att stoppa banköverföringar, vilket möjligen hade blivit fallet vid ett införande av ett licenssystem.  

Nu har vi alltså status que – ett spelpolitiskt vakuum vilket är det sista vi behöver i Sverige då det ökar risken för ett accelererande problemspelande. Online-spelbolagen går i täten och kan utan risk fortsätta att aggressivt marknadsföra sina spel till svenska kunder. Samtidigt ser vi tendenser till att vissa av de idag reglerade aktörerna hakar på med insättningsbonusar och tveksamma försäljningsmetoder. En sådan upprustning är ingen bra utveckling.

Thedéen ser fördelarna med ett licenssystem. Det möjliggör en viss reglering av dagens oreglerade aktörer. Hela marknaden skulle omfattas av samma regler och stå under tillsyn. Han tycker dock att det finns frågor som kräver svar: Leder vinstmaximering till ökat spelande? Ökar farliga spel? Ökar antalet spelberoende?

Svaret på dessa frågor är sannolikt JA och det är just därför vi behöver omreglera marknaden så att vi kan styra upp vilka aktörer som håller måttet när det gäller att ta ansvar för spelarna. Licenstagarna skall tvingas underkasta sig de regler som stipuleras om de vill åt svenska spelares pengar. Samtidigt blir EU nöjda då Svenska spel utsätts för lite konkurrens.

När Thedéen och regeringen så småningom kommer fram till detta om ett par år så har ytterligare ett par hundratusen människor fastnat i spelmissbruk och ett antal miljarder skattekronor i onödan hamnat på Isle of Man och på Malta. 

Idag uppger 10% av unga män, 18-24 år, att spel om pengar påverkar deras liv negativt. Det är en fördubbling jämfört med för 10 år sedan. Det borde räcka som argument för att snabbt ta itu med frågan och anpassa spellagstiftningen till den rådande verkligheten.

Spelberoende i rätt kommun.

Huvudresultaten från befolkningsstudien SWELOGS visar att omsättningen på det reglerade spelandet ligger kvar på samma höga nivå som tidigare. Brutto-omsättningen på spel om pengar i Sverige har under de senaste 15 åren ökat med ca 50% . Mätt som andel av hushållens disponibla inkomst har omsättningen dock legat stabilt på tre procent. Till detta kommer också ett allt ökande spelande hos oreglerade spelarrangörer via internet som vi inte har någon kunskap om. Andelen problemspelare i befolkningen ligger på två procent och ytterligare fem procent har ett riskfyllt spelbeteende. Andelen problemspelare har fördubblats bland män 18-24 år och bland kvinnor 25-44 år. Minderårigt spelande finns i alla spelformer trots att nästan hela spelmarknaden har en åldersgräns om lägst 18 år. Andelen problemspelare bland pojkar i åldern 16-17 år är hela 5 procent!
Det finns också en tydlig korrelation mellan psykisk hälsa och graden av spelproblem. Det är sex gånger vanligare med psykisk ohälsa bland problemspelare jämfört med icke spelare eller spelare utan problem.

Vad gör man då om man hamnar i spelproblem? Det finns kamratstöd i lokalföreningar runt om i landet. Det finns en nationell stödlinje som erbjuder telefonstöd och rådgivning. Det finns ett internetbaserat självhjälps-program för spelberoende vuxna. I Stockholm, Göteborg och Malmö finns öppenvårdsbehandling i kommunal regi. Därtill finns ett antal kommersiella behandlingsföretag som erbjuder behandling till personer med spelproblem.

Om man har missbruksproblem som man inte hanterar på egen hand kan/bör man också vända sig till socialtjänsten i sin hemkommun. De borde ju kunna föra ett samtal om dessa frågor och erbjuda eller guida dig vidare till rätt metod/behandling.

Jag har de senaste åren erbjudit utbildningar om spelberoende till alla intresserade men också riktad till  personal inom kommunernas socialtjänster. Syftet med utbildningen är att öka kunskapen om spelberoende generellt men också att redogöra för tillgängliga och lämpliga behandlingsalternativ och preventiva spelansvarsåtgärder. Jag har nu hunnit träffa och samtala med många kommuner, då främst ansvariga socialchefer eller chefer inom individ- och familjeomsorg. Om man skall sammanfatta attityden och förhållningssättet till spelberoendeproblematik så är det stora skillnader och mycket förenklat kan man dela in kommunerna i tre grupper:

  • Kunniga och/eller intresserade: Man inser att lagtexten är formulerad på ett sådant sätt att det finns utrymme för tolkning och godtycke men man ser det som självklart att man som drabbad kommuninnevånare bör och skall få hjälp. Man har avdelade resurser som har utbildat sig i spelberoendefrågor och MI eller KBT och erbjuder behandling/samtal i egen regi. Har man inte resurserna själva så har man god kunskap om vart vederbörande kan vända sig. Det är naturligt att screena även spelberoende i samband med övrig analys av diagnoser. Det finns information på kommunens hemsida om spelberoende. De har redan god kunskap men vill ”ligga i framkant” och lära sig mer. Är generösa med bistånd till proffessionell behandling. Är även intresserade av öppna föreläsningar till allmänheten.
  • Avvaktande och försiktiga: Man inser att problemet är i växande och att vi ”borde kanske” men då det saknas tydliga direktiv så väljer man att avvakta. Har en handlingsplan men det är inget aktivt dokument och kommunen har inte riktigt kontroll på omfattningen av problemet. Har inga egna avdelade resurser att ta hand om en spelberoende klient men vet att man alltid kan rekommendera stödlinjen och kamratföreningen om det finns någon. Ställer inte aktivt frågor om klienters spelbeteende men försöker vara tillmötesgående om frågan skulle dyka upp. Restrektiva med bistånd och knapp eller ingen information om spelberoende på hemsidan. Är intresserade av att hålla kontakten för eventuell utbildning längre fram. Så länge det inte är en större debatt eller att de drar på sig någon onödig kritik så väntar man lite till…
  • Nonschalanta och okunniga: Man väljer aktivt att inte göra någonting. ”Problemet ligger inte under vårat ansvar”. De menar att ”våra klienter har andra problem”. Hänvisar ofta till psykiatrin och menar på allvar att det mest handlar om ”tvångstankar”. Kommer inte att göra någonting förrän det tas politiska beslut med tydliga direktiv. Naturligtvis finns ingen information på hemsidan om spelberoende.

Det är ofta de som redan är upplysta och med rätt attityd som väljer att förkovra sig ytterligare – vilket gör att skillnaderna till de övriga bara ökar.

Se till att bo i rätt stad om du är spelberoende!

Fokus spelansvar

Riksrevisionen (RiR) har granskat statens roll på den svenska spelmarknaden och i början av juli publicerade man rapporten från denna granskning. Magnus kommenterar här rapporten.  

Tanken med ett statligt ägt spelföretag är att det skall värna om oss medborgare. Riksdagen har i sina spelpolitiska mål tydliggjort att omsorgen ska ha hög prioritet och regeringen har angett att sociala skyddshänsyn ska stå i förgrunden för deras spelpolitik. Spelberoende ingår i regeringens folkhälsomål sedan 2002 och målet är att minska skadeverkningar av överdrivet spelande. Syftet med RiR:s granskning har varit att se om regeringen använt de befintliga styrmedlen för att skapa förutsättningar för att riksdagens mål kan uppfyllas på ett effektivt sätt.

Hur gick det då? Når man målen? Svaret är NEJ. Riksrevisionens övergripande bedömning är att utvecklingen riskerar att gå mot ett tillstånd med ökat spelberoende, stick i stäv med riksdagens mål. Man gör också bedömningen att de styrmedel som används inte är tillräckligt effektiva. Dessvärre är det icke godkänt på punkt efter punkt i RiR:s rapport.

Svenska spel (SvS) är regeringens viktigaste styrmedel. En uppgift är att försöka kanalisera illegalt och oreglerat spel till SvS, förutsatt att man kombinerar detta med effektiva spelansvarsåtgärder. Enligt RiR:s bedömning tar idag SvS inte tillräcklig hänsyn till risken för spelberoende och SvS bör stödja riksdagens mål på mer effektiva sätt. Man frågar sig i rapporten i vad mån de frivilliga hjälpverktyg man tillhandahåller i kombination med ett i övrigt offensivt förhållningssätt är rätt avvägning för att nå dessa mål.

Vem skall bära hundhuvudet för det här? Har SvS medvetet underlåtit sig att följa sin uppdragsgivares direktiv? Nej, knappast! De gör säkert så gott de kan i Visby och i Sundbyberg. Det verkar främst bero på dålig kommunikation och styrning från regeringens sida. Regeringen har inte i någon större utsträckning utvärderat SvS arbete med spelansvar och inte heller utvärderat deras arbete med kanalisering, vilket är både besynnerligt och mycket allvarligt. Svenska spel tror att de gjort rätt och regeringen har inte haft koll, helt enkelt.

Trots att försäljningskanalerna blir mer lättillgängliga och att det finns ett stort utbud av riskabla spel på  marknaden så följer inte ägare staten upp sitt spelföretag i tillräcklig omfattning. Det är märkligt, inte minst då det rapporteras löpande om ett utbrett spelmissbruk. Till Svenska spels försvar skall sägas att de har genomgått stora omorganisationer och bytt VD i ett par omgångar senaste åren vilket naturligtvis skapat viss oreda och påverkat intern styrning. Finansdepartementet har som bekant inte prioriterat frågan då de har haft lite annat att syssla med de senaste åren.

RiR skriver i sina rekommendationer till regeringen att det framöver krävs en regelbunden utvärdering av bolagets åtgärder och tydliga ramar för hur spelansvar och marknadsföring ska genomföras för att uppnå spelpolitikens syften. Regeringen bör alltså säkerställa effektiviteten i SvS:s spelansvarsåtgärder och kundernas användning av dessa åtgärder. Jag menar att man också bör utvärdera SvS:s aktiviteter för att kanalisera spelandet till dem så att de inte övertolkar kanaliseringsidén. Det handlar nu om kommunikation – om att förstå och att bli förstådd!

Något som jag efterfrågat länge pekar RiR på i sina rekommendationer till SvS, nämligen att i större utsträckning göra spelansvarsverktygen obligatoriska. SvS har länge hävdat att det skall bygga på frivillighet från kundens sida och man har hänvisat till forskningen. Detta har i debatten kritiserats då det visat sig att det inte finns någon forskning som tydligt stöder dessa uttalanden. Det säger ju sig självt att det är svårt att delegera allt ansvar till en spelmissbrukare. Själva grund-problematiken är ju att en missbrukare inte kan sätta eller hålla sig till några gränser. Som det är nu blir ansvarsverktygen verkningslösa.

Nåväl, är detta slutet på den svenska modellen?  Behöver vi ge upp tanken på ett ansvarstagande statligt spelföretag? Mitt svar är Nej! Vi skall inte kasta bort de investeringar som är gjorda och den kompetens som finns. Vi får ge de en chans till att ta lärdom. Vi har däremot rätt att kräva bot och bättring och att de börjar tala med sin uppdragsgivare, får godkänt på sin tolkning av uppdraget och därmed kan börja leva upp till riksdagens spelpolitiska mål. På samma sätt som eventuella ansvarstagande konkurrenter får göra om det så småningom skulle släppas in fler licensierade spelanordnare i den reglerade familjen.

Det räcker alltså inte att bara tillhandahålla ansvarsverktyg på sin hemsida. Svenska Spel måste blir mer innovativa och släppa rädslan att kommunicera med de av sina kunder som har problem. De måste också tydligare såväl förklara och leva upp till varför det av skyddshänsyn skulle vara bättre att spela hos dem än hos sina konkurrenter. Att staten får intäkterna vet vi redan och det räcker inte som argument.

Det viktigaste i rapporten handlar om att RiR i sina rekommendationer till regeringen efterfrågar att man klargör vilken huvudman som har ansvaret för behandling av spelberoende. Det har redan resulterat i flera politiska utspel om en förändring av formuleringen i socialtjänstlagen som skulle möjliggöra bistånd till behandling av spelberoende ute i kommunerna.  I den frågan är jag mycket hoppfull. Det kommer snart och det är mycket efterlängtat…

/ Magnus

När pesten kom till byn

Signaturen ”P” reflekterar här över Sveriges största och även en av de mest problematiska spelformerna, automatspelet Vegas. Han är en begåvad ung man med stort socialt nätverk, välutbildad med bra jobb och en engagerad pappa till sina barn. Han är också Vegas-missbrukare, numera spelnykter men det överdrivna spelandet och upptagenheten därav fick allvarliga konsekvenser. Han är idag skuldsatt, under utmätning och ett ärende hos kronofogden. Han är inte stereotypen för den ibland förenklade schablonbilden för spelmissbrukare utan snarare ännu ett exempel på att det kan drabba vem som helst och är ett problem som angår oss alla. Klicka nedan för att läsa hans text. 

När pesten kom till byn!

Vegas – Blev det som det var tänkt?

missvegasapparaterVadslagning och betting har funnits i alla tider. För de alldra flesta är det ett trevligt och oskyldigt nöje och så skall det få vara. Jag är generellt emot förbud och jag vill inte på något sätt förbjuda spel. Däremot så måste man göra allt man kan för att undvika ”avarterna” , dvs missbruk, kriminalitet och spelberoende. Jag vill därför ännu en gång diskutera Vegasautomaterna.

Alla individer, organisationer och företag måste emellanåt stanna upp, reflektera och fundera på om det man håller på med är rätt och riktigt. Precis just nu är en väldigt väl vald tidpunkt för Svenska Spels uppdragsgivare och ägare, Svenska staten att göra just detta. Släpp fokus på tillväxt och produktutveckling för ett tag och lägg lite tid på att istället fundera och reflektera.

Något som man borde ta sig en extra funderare över är värdeautomatspelet Vegas vara eller inte vara. Svenska Spel har idag monopol på dessa ”enarmade banditer” som finns utplacerade på drygt 2.000 restaruranger och cafeér i landet. Vegas är det omsättningsmässigt överlägset största spelet i Sverige med en bruttospelintäkt på över 7 miljarder kronor årligen. (V75 är tvåa med 4,9 mdr) Det är också en stor kassako för Svenska Spel med ett rörelseresultat på dryga 800 miljoner kronor årligen.

Automaterna återfinns på restauranger och cafeér med utskänkningstillstånd och öppettiderna för spelet överensstämmer med tiderna för serveringstillståndet på spelstället. Det finns idag knappt 7.000 maskiner utplacerade och Svenska Spel har tillstånd för totalt 7.500 maskiner.  Insatsen är 1-5 kronor och maxvinsten är 500:-. Detta spel skapar idag väldigt många missbrukare och spelberoende. Detta beror mycket på kort tid mellan insats och utfall men även spelets layout, konstruktion, ljudeffekter mm gör att spelare fastnar framför automaterna. Det faktum att det serveras alkohol på spelstället bidrager naturligtvis också till ett osunt spelande.

Alla, inklusive staten, vet att Vegas ur spelproblemsynpunkt är ett av de allra mest riskabla spelen som finns på marknaden. Man ursäktar sig med att de åminstone är bättre och ”ansvarsfullare” än de många illegala automater som finns i landet. – ”Genom att till de som efterfrågar automatspel utgöra ett attraktivt alternativ till illegala spelformer bidrar Vegas på så sätt till att minska risken för ökat spelberoende”, säger man från statligt håll. Mer dubbelmoral får man leta efter! Skall vi börja sälja högkvalitativt kokain på apoteket, möjligen? Faktum är att de illegala maskinerna började dyka upp på allvar först efter det att staten placerade ut sina legala dito. De illegala maskinerna började dyka upp först efter det att staten placerade ut de legala dito. Det är alltså en efterkonstruktion för att nu rättfärdiga eländet och behålla intäkterna.

Naturligtvis skall vi inte ha kriminella spelautomater i Sverige och om det är ett stort problem så är det en polissak. Då måste polisens insatser mot illegala automater väsentligt ökas. Som jag skrivit tidigare så är det för defensivt av Staten att bara skylla på konkurrenter oavsett om de är legala eller illegala, svenska eller utländska. Vill man vara världsledande så måste man gå först i ledet.

När det gäller Vegas så kan man diskutera begränsade öppettider, utökad ålders-kontroll, socialgeografisk placering eller om det skall vara obligatoriskt med spelkort.  Jag tycker att vi kan kosta på oss att tänka större än så. Vi borde stanna upp, reflektera och fundera på om vi överhuvudtaget skall ha tillstånd för Vegas-automater i Sverige? Blev det som det var tänkt i prop. 1993/94: 182 s 28 ff.

Hade vi introducerat spelmaskinerna om vi då kände till det utbredda missbruket och skadeverkningarna vi ser idag. Utvärdera för- och nackdelar. Hur besvikna bli de fåtalet förströelsespelare som betraktar automatspelen som ett trevligt inslag på restaurangbesöket och hur mycket sämre blir Sverige som land att leva i om man helt enkelt lade ner Vegas-maskinerna? Står fördelarna med Vegas i rimlig proportion till nackdelarna? Det skulle bli ett inkomstbortfall för staten och restaurangerna naturligtvis men vi vill väl inte ha en spelberoende restaurangnäring eller för den skull regering. Vi vill väl alla ha en sund spelmarknad och färre speltorskar som tillbringar sina liv framför Vegasapparaten och där spelar bort sina och andras pengar, för så ser verkligen ut för alltför många.  Jag tror ingen kommer att sakna dessa maskiner om ett par år, om man valde att skrota dem.

Om man mot all förmodan skulle komma fram till att maskinerna trots allt skapar så mycket mervärde för befolkningen att de skall finnas kvar, så bör det åtminstone vara obligatoriskt med spelkort för automatspel. Många jag träffat skulle då omgående se till att spärra bort sig i syfte att äntligen kunna sluta spela. Samtidigt får polisen jobba hårt med den illegala marknaden.